Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Månad: januari 2017 (sida 1 av 1)

Samlad visdom

Kvällsljus. Vitsippor. Backe. Träd. Vatten i bakgrunden.

Det kommer att bli vår igen. Jag lovar.

Nu jävlar ska ni få en vis, gammal kvinnas samlade klokskaper i några punkter (vi får se hur många de blir):

  1. köp aldrig kaffe och tvättmedel till ordinariepris, det är två produkter som alltid kommer till extrapris. ALLTID.
  2. en salladsslunga är ett utmärkt köksredskap
  3. hitta ett sätt att träna kroppen som får dig att älska din kropp. Inte straffa den. Inte plåga den. Jag önskar att alla kände att de ”får” dansa.
  4. skippa ”superfrukter”, ”superbär”, ”supermat”. Läs på istället. Skaffa dig egen, riktig kunskap. Skippa Amelia Adamos blaskor, Må Bra/iForm och Expressens/Aftonbladets bilagor – de är bara ute efter dina klick och dina pengar.
  5. samla på människor istället för på ägodelar.
  6. läs punkt 1 igen.

Trevlig helg önskar Issadissa!

Ett inlägg till de normalförståndiga

Idag skriver jag inte själv. Jag överlåter ordet till Agneta Stark, en kvinna som fanns i rampljuset för 15-20 år sedan. Som inte har tystnat, tur det. Men återfinns i en annan arena. Hon skrev en ledare i ETC och jag citerar:

En normalt förståndig människa, som ser ett stup, armbågar sig inte fram till kanten så buffligt att ett par andra människor ramlar ner. En normalt förståndig människa är inte faktaresistent.

Så vad skulle en normalt förståndig människa göra åt att jordens klimat försämras genom mänskliga aktiviteter? Dra täcket över huvudet? Säga: Det rör inte mig? Fortsätta som förut? Supa sig full? Forska om klimat och vinna ett Nobelpris eller två för sina upptäckter? Nej, ett normalt förstånd åstadkommer nog inte banbrytande forskning. Men det tillåter heller inte att dess innehavare inte gör någonting åt problemen.

Ska den normalt förståndiga i stället flyga mindre, täta energiläckorna från bostaden, äta klimatklokt, tala högt och tydligt om vilken vikt klimatet måste få i alla politiska beslut? Och fortsätta att säga det om och om igen?

Normen utesluter inte hjältedåd – det är underbart när några är mycket djärvare och mer förutseende och nytänkande än den som får nöja sig med normalt förstånd. Men tillsammans kan de normalt förståndigas handlingar förändra världen till det mycket bättre.

Jag upprepar:  ”…det (normala förståndet) tillåter heller inte att dess innehavare inte gör någonting åt problemen.” Vi, normalförståndiga, kan inte låtsas som om klimathotet inte finns, även om den attityden ibland kan vara den mest lockande. ”Men tillsammans kan de normalt förståndigas handlingar förändra världen till det mycket bättre.” Så snälla, låt oss.

Söndagmiddag i januari

dsc_0991

Marinerade kycklinglår i ugn med lök och paprika

Jag gillar inte att pilla med kycklingdelar egentligen. Men de här snabbmarinerade kycklinglåren som sköter sig själva i ugnen blir supersaftiga och enormt goda, slår kycklingfiléer med hästlängder.

Sätt ugnen på 225 grader.

Till ett stort tråg kycklinglår (cirka 1000 gram) blandar du i en stor bunke ihop

2 msk olja

1 msk soja

2 pressade vitlöksklyftor

1/2 msk honung

1/2 tsk salt

svartpeppar

(timjan (1 tsk) kan vara gott i också eller paprikapulver (1 msk))

Lägg i kycklinglåren och låt dem tumla runt i marinaden.

Låt stå en liten stund, några minuter räcker.

Lägg kycklinglåren på bakplåtspapper på en plåt.

Skär 1-2 lökar i klyftor och 1-2 gula och/eller röda paprikor i bitar och lägg på plåten. Droppa över den marinad som finns kvar och blanda runt grönsakerna. Eller ringla över olja och salta grönsakerna innan du blandar runt dem.

Låt stå i ugnen i 25-30 minuter.

När du ställt in kycklingen i ugnen häller du ett kilo tvättade småpotatisar i en kastrull och kokar upp (glöm inte vattnet!). Låt sedan koka till de blir mjuka (10-15 minuter).

Häll av vattnet och häll upp potatisarna i en stor ugnsform.

Tryck till potatisarna, en och en med baksidan av en stor sked så att skalet spricker och innanmätet blottas. Detta roliga moment kan även utföras med en muddlare (Observera kära Harry Potter-fans, INTE med en mugglare).

Medan potatisen har kokat har du förfärdigat ett örtsmör exempelvis med pressad vitlök, litet salt och hackad persilja. (Mängden smör är upp till ditt samvete, jag tror att jag hade 50 gram. Eller 75. Eller så.)

Örtsmöret klickar du på de krossade potatisarna och när du tagit ut kycklingen sätter du på grill eller övervärme och rostar potatisen.

Det här bli en finfin söndagsmiddag med saftiga, smakrika kycklinglår, ungsrostade, mjuka grönsaker och potatis på ett nytt sätt. Hyfsat klimatsmart och gjort på billiga råvaror (utom möjligen paprikan).

dsc_0994

Smart och knaprig potatis

Kikärtssoppa, Jamie Oliver-style

fil-2017-01-21-12-02-18red

Soppa med kikärtor och purjolök. Toppad med olivolja och riven parmesan.

Snitsig, billig, klimatsmart och god. Dessutom rekommenderad av Jamie Oliver. Behövs fler argument?
Du behöver:

Tre purjolökar

Tre vitlöksklyftor

2 burkar/kartonger kikärtor (avrunnen vikt ungefär 500 gram)

Olivolja och smör

Buljongtärningar, 2-3 st

Salt och svartpeppar

Till servering: olivolja och nyriven parmesan

 

Gör så här:

När du har skurit bort det ledsnaste (men inte allt grönt – det är dumt och slösaktigt), slitsat och sköljt purjolöken skär du den i centimeterbreda bitar/skivor.

Hacka vitlöksklyftorna.

En matsked smör och lika mycket olivolja får bli varmt men inte brynt i en stor kastrull.

Häll i purjolöks- och vitlöksbitarna. Låt löken puttra på ganska låg värme i fettet så att den blir ganska mjuk och sötman kommer fram. Det är viktigt att värmen inte är för hög, då bränns purjon/vitlöken och smaken blir besk. All löl ska koka snarare än fräsa.

Häll på 1 liter vatten, buljongtärningarna och de sköljda och avrunna kikärtorna.

Låt koka i tjugo minuter.

Vill du ha litet struktur i soppan tar du upp ett par deciliter av löken och kikärtorna och lägger åt sidan.

Mixa det som är i kastrullen till en slät soppa.

Smaka av med salt och svartpeppar.

(Häll tillbaka det sparade och omixade.)

Ringla över olivolja litet snyggt och strö på nyriven/nyflagad parmesan.

A full body scan eller vad händer i kroppen efter 55?

PICT0292

Carina till vänster och den som jazzar loss till höger är jag

Om du följt med mig under de senaste åren så vet du att jag varit igenom några år som präglats av utmattningssyndrom och efterverkningar av det. Jag har kämpat med att förstå vad min kropp behöver – jag har testat yoga nidra och mindfulness för att bryta stressen och slappna av, jag har tränat mindre och tränat mer och ibland tränat annorlunda och nytt, jag har sovit hämningslöst ibland och disciplinerat under andra perioder. Det har hänt att jag har dragit slutsatser för snabbt om att något funkat. Det har också hänt att jag bara av ren otålighet kört över kroppen för att jag så oändligt gärna velat vara tillbaka till någotslags normaltillstånd.

Men nu är jag frisk. På något sätt. Jag kan röra på mig, bli andfådd och svettig utan att sedan straffas med influensaliknande symtom i någon-några veckor efteråt. Det känns som ett mirakel. Och jag kan börja tänka på mina mål för träning igen. De har reviderats en del sedan jag skrev ner dem sist. Såhär ser de ut idag:

  • jag vill kunna sova gott och ha en kropp som fungerar
  • jag vill bli starkare för jag tycker det är skönt att kunna lita på att jag kan lyfta saker, kånka saker och släpa saker utan att be om hjälp
  • jag vill fortsätta vara rörlig och vig
  • jag vill orka cykla och promenera länge, inte nödvändigtvis fort men länge

Och ni som stått ut med mig har också förstått att jag brottats med starka känslor när det gäller yoga. Mycket av den yoga jag utövat har varit mjuk, långsam och inåtvänd. Jag har blivit alldeles kär och avslappnad. Men jag har ju också varit förtjust i det disciplinerade, exakta i yogan, i Ashtanga och i Iyengar.

Så har jag genom min träning hos PT Erling på Westninefitness börjat jobba med kroppen så att den snart (hoppas jag) kommer att fungera som en kropp är tänkt att fungera. ”Du kommer att få göra besynnerliga övningar som kommer att kräva ditt yttersta. Du kommer att bli trött och utmattad utan att göra något. Som det verkar.” Så står det på deras hemsida – och ja, precis så är det. Ofta är det mitt huvud som tröttnar först när jag gör mina övningar där, för jag är så smärtsamt koncentrerad.

Mitt i allt letande efter ”den perfekta träningen” glömde jag bort något viktigt – RÖRELSEGLÄDJEN. Men, nu är den återfunnen. Jag hittade den av en slump, på Friskis&Svettis, på deras Dans Fuego-pass. Så nu är jag fast. Måste ha min veckodos av dans. Har en känsla av att beroendet kommer att stegras och att jag snart kommer att behöva minst två pass per vecka. Friskis&Svettis-appen är just nu den mest använda appen i min telefon. Letar pass, försöker passa in med kalendern och livet, bokar och avbokar.

Så jag är tillbaka där jag började som 8-åring när jag tillsammans med Carina uppträdde i bikini på ett kalas – dansande. Bara för att jag måste. Bara för att dansen gör att hela jag är med, hela jag är där, det finns ingen delning mellan kropp och intellekt. Då stannar ”the monkey mind” helt. Helt.

Halleluja. 🙂

Nyårsafton är lika bra att sova sig igenom

Under mitt 55-åriga liv kan jag räkna mig till en handfull roliga nyårsaftnar. En handfull. De flesta nyårsaftnar har varit småtråkiga, obekväma och ibland tillochmed hemska.

En av de roliga inbegrep en trasig Sony Walkman (a.k.a. ”freestyle”), en oskottad Hornsgatan, Lido (salig klubb i åminnelse) och en dansant pojke från Järna. Vi pratar många decennier sedan.

En annan som hamnar bland de positiva minnena utspelades också på Hornsgatan, där gick skorna sönder men det berodde inte på sällskapet eftersom det inte dansade. Avsevärt närmare i tiden.

Men annars. OK. Litet mysigheter med kompisar (något årshoroskop är bra som konversationsstartare), rejäla mysigheter med barnen (men det är väl det fredagarna är till för, eller hur?). Men mest ångest. För att det finns en bild på näthinnan om hur det borde vara och som jag aldrig varit i närheten av. Det ska liksom glittra och bubbla om allt – maten, håret, drycken, kläderna, kavaljererna. Det ska helt enkelt vara som i en film med Fred Astaire och Ginger Rogers, typ ”Top Hat”. Kavaljerer med frack och blanka skor som aldrig tappar precisionen, vare sig i konversationen eller dansen och damer som med samma koncentration sätter fötterna rätt och håller sminket och lockarna på plats. Och människorna bakom kameran använder ett tillåtande utsmetningsfilter så att alla scener blir drömska.

Jag skulle kunna göra det här till ett enda personligt misslyckande. Och fortsätta slå på mig själv och säga till mig att ”Skärp dig och låt dig inte påverkas av medias stereotyper”. Jag är hyfsat bra på att skämmas och just det borde jag lära mig av med, men i det här fallet tänker jag ”F-ck  u, media”, jag tänker inte gå med på att det är min egen inställning som gör mig illa.

Jag ser på Facebook och Instagram att folk jobbar ganska hårt på att få det att likna damtidningarnas/mattidningarnas/inredningstidningarnas/livstilsbloggarnaa schablon av nyårsaftonsfirande. Det är smokingar och långklänningar, glas med bubbel, humrar och löjrom, köttbitar av filétyp och avancerade efterrätter. Det glittrar eftersom filter används. Och stearinljusen ger mjukt skimmer och tillåtande stämning.

Men. Vad hände sedan? Vem blev fullare än accepterat? Vem tafsade på vem? Grät någon tyst på toaletten? Hur många barn grimaserade inombords över sina småfulla eller dretfulla föräldrar? Eller lyckades uppskjutandet av fyrverkerier för många hundralappar eller (fy och usch!) tusenlappar få stopp på alla känslor för det lät så överjävligt? Fast allt såg så bra ut. Kläderna. Maten. Bubblet. Fyrverkerierna.

Vad gjorde jag själv på nyårsafton 2016? Åt en schysst middag med Pojken efter vilken vi bäddade ner oss i soffan och såg Episod 5 av Star Wars. Till minne av Carrie Fischer. Vi var litet oroliga att lånekatten skulle bli upprörd av smällarna från fyrverkerierna, men han klippte bara litet med öronen.

Nästa år? Kanske dags att fråga mig vad jag vill. Inte vad media vill. Och 2016 års firande var helt i rätt stil. Jag får låta mig inspireras av den.

 

 

Den verkliga flygskatten heter skam och ångest

Så det har inte blivit klimatskatt på flygandet ännu. Men det hindrar ju faktiskt inte dig som nyss kommit hem från Thailand, Karibien, Kanarieöarna eller någon storstad från att

  1. skärpa dig när det gäller återvinning och återbruk (det går att återvinna mycket mer än du tror – jag kommer att komma med råd och tips!)
  2. ta klimatsmarta beslut när du handlar (mer vegetariskt, såklart – jag kommer med råd här också)
  3. använda bilen avsevärt mindre (gäller oss som bor på ställen med existerande och fungerande kollektivtrafik alternativt bra cykelvägar)
  4. lyssna på dina barn som antagligen vet mer än du själv om det här och om de inte gör det – undervisa dem genom att vara en klimatsmart förebild
  5. skämmas litet hälsosamt så att du gör mer av punkterna 1 till 4

Gör inte det här:

  1. kasta med håret eller skägget och säg ”because I’m worth it”, för det är du inte. Du har tärt på våra gemensamma resurser och förstört världen vi lämnar vidare till våra barn en liten gnutta till, så är det bara. Det är bara att tugga i sig.
  2. stick huvudet i sanden och lyssna på klimatförnekarna bara för att det får dig att känna dig lugn och ångestfri

Resa med flyg = skam och ångest. Acceptera att det är så och använd de jobbiga känslorna till att göra bra saker. Simsalabim!

Med vänlig hälsning fröken Rättrådig som fortfarande äts av viss skam efter höstlovsresan till Berlin och jobbar konstruktivt med de känslorna, bland annat genom att sopsortera och skriva blogginlägg som kanske kan få andra att tänka till

Museidags

foto-2016-07-30-21-00-43

Nordiskt ljus så in i bängen

Jullov. Äntligen. När väl julen och nyårseländet (mer om det någon annan dag) är över kan jag äntligen slappna av. För det är först den här veckan som jag haft litet extra ledigt. Och efter några sovmorgnar och väldigt mycket nyttjande av soffan samt en hel del klappande av katt så kom jag och Aktivistvalkyrian iväg till Nordiska Muséet. Vi brukar gå dit en eller ett par gånger varje år. Och hoppas på att det ska vara sådär litet tomt.

Nordiska Muséet är ett fascinerande museum. Det är en institution. Det har aaaaanooor. Det har ett Viktigt Uppdrag. Tror jag. Det skriker i alla fall byggnaden. Som ju är magnifik. ”Harry Potter-castle” som några av mina Airb’n’b-gäster skrev i gästboken. Här finns ingenting av att ”effektivt utnyttjande av ytan”. Här är det tomma kvadrat- och kubik-meter så det står härliga till. Och just tomheten, rymden bidrar till upplevelsen. Jag har köat till litet väl många utställningar på andra museér. Att portioneras in på en utställning gör upplevelsen så pass negativ att utställningen i sig måste vara extremt välproducerad och byggd på intressant material för att väga upp ransoneringen av den. Så jag längtar efter barndomens ekande steg i tomma muséer.

Så. Jag skulle kunna stå ut med att bara titta på samiska trolltrummor och skedar av ben. Eller gamla leksaker. Eftersom jag får göra det i min egen takt och i det sällskap jag själv väljer. Men nu har Nordiska Muséet de senaste åren tillochmed börjar producera riktigt intressanta utställningar kring de föremål de är satta att förvalta. Nu är det vårt nordiska ljus som är utgångspunkten. Och med det ljuset och våra årstidsväxlingar i fokus så berättas en del om hur ljuset påverkat vårt arbets- och familjeliv de senaste 300 åren, en mängd föremål som har med ljus att göra visas upp, klasskillnader berörs, väsen i folktron skildras och så knyts utställningen ihop med nutidens stress och vår påverkan på jorden. Så blev vi litet upplysta (haha…) och hade en fin stund tillsammans.

Sammanfattningsvis – varför du ska gå på Nordiska Muséet:

  1. huset. Huset!
  2. vår historia som genom utställningar, bra texter och bra audioguider knyts ihop med nutiden. Väldigt bra som pratunderlag för att visa yngre människor (barn, lånebarn, barnbarn, bonusbarn, gudbarn, brors- och systerbarn – ja, ni fattar) hur det var när du växte upp.
  3. bra shop särskilt för handarbetsintresserade, både för traditionalister och utvecklare av stickning, virkning och broderi. Inspirerande!
  4. Gratis för HSB-medlemmar.

Någon som kommer ihåg husmorsfilmerna? Låt dig annars bli påmind. Tredje rummet (typ) i Nordiskt ljus-utställningen.

Verifierad av MonsterInsights