Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Det kommer en ny tid

Igår hade jag ett sånt där samtal som sätter igång vågor. Jag hoppas också att det sätter igång en kedja av händelser och aktiviteter.

Vi är två personer som har känt varandra väldigt länge och som följt med i varandras liv, arbete och dramatik, på avstånd ibland och ibland väldigt nära. Det betyder att våra samtal sällan börjar från början, vi hoppar direkt på kärnfrågan. Som i det här fallet var:

  • Kan vi tillsammans hitta ett sätt att bo på där vi inte är ensamma men ändå kan leva självständiga liv?

Till saken hör att barn kommer att lämna boet inom de närmaste åren och att pensionen inte längre är en töcknig hägring utan ett mer pragmatiskt tillstånd som kommer. Dessutom tillhör vi en större krets av människor som inte har en partner som bor med oss, är både sociala och har ett stort behov av ensamhet och reflektion (har jag skrivit om förut).

Är det inte dags att börja tänka på att framtiden kan byggas vackert och spännande istället för allt ensammare? Kan vi börja skissa på en sorts kollektivt boende där intressanta människor som nu bor ensamma kan inspireras av varandra i samtal och samvaro, dela på en del av det vardagliga men ändå ha ett eget liv?

En variant är ju att vi köper huset här på bilden – 10 miljoner, 323 kvadratmeter, en del renovering för den i kollektivet som uppskattar sådant, natur att ströva omkring i.

Är det här första avsnittet i en följetong eller kommer tankarna och verkstan att sluta här? Hur tänker du som läser det här?

Verifierad av MonsterInsights