Kategori: att växa upp som flicka (sida 2 av 4)

Nu slutar jag med Sudoku.

Jag slutar också med patiens på mobilen.

Korsorden ligger risigt till.

Och att jag aldrig mer ska ladda upp Candy Crush-appen, det är jag absolut på det klara med.

Varför spela bort tiden när jag med samma kickar och belöningar kan komma ihåg och lära mig mer matte?

Jag skaffade mig ett konto på Khanacademy.org för att få hjälp att väcka barnens mattefascination, men jag var den första som trillade dit. Så nu jagar jag poäng och utmärkelser i mattevärlden. Även om jag fick bra betyg i matte när jag gick i skolan kände jag alltid att jag inte tillhörde den invigda kretsen, den där som innehöll de få lyckliga för vilka matematiken sjöng. Jag kunde lära mig ett verktyg i taget, men jag fick aldrig sammanhang. Och, måste jag säga nu, det var väl inte så jävla konstigt, för de där som skrev och skriver matteläromedel verkar heller inte tillhöra dem för vilka matematiken sjunger. I alla fall är de väldigt dåliga på att förmedla det. Jag tittar i mina barns matteböcker och får akut tråkslag.

Vad är det då som gör Khanacademy.org så särskilt bra på att lära ut matte?

1. det är roligt som ett spel
2. jag fastnar aldrig för det finns alltid ledtrådar att ta till eller videos som förklarar
3. jag får sammanhang genom videosnuttarna som alltid finns till hands eftersom den som visar och förklarar alltid ger mer än bara det, han resonerar och drar paralleller

Och vad är det så som är så roligt med matte för mig och just nu:

1. jag känner att jag kan tänka ordentligt igen, jag drar upp nya, kristallklara tankefåror. Som motorvägar i hjärnan, känns det.
2. med all den erfarenhet och alla de studier jag bedrivit så har matten blivit meningsfull, det är inte bara tomma övningar för övningarnas skull
3. jag börjar förstå att matte är många saker: den är olika typer av verktyg för att hantera problem, den är också ett sätt att abstrahera för att kunna attackera problem på ett ekonomiskt (för hjärnan) sätt och den är ett sätt att tänka. När jag gick i skolan kändes det som om allt var en enda röra av siffror, funktioner, statistik och procenträkning. Kvittosummor blandat med skarpslipade tankeverktyg.

Nu kommer den stora utmaningen som ju egentligen var det jag började med – att få barnen att tycka matte är roligt. Men jag kanske smittar? Hoppas det.

Såklart att jag tycker det är sanslöst märkligt att det pratas så mycket Pisa och att Sverige måste ha bättre matteundervisning, men att ingen verkar göra något på riktigt. För matteundervisningen är lika tråkig som när jag var liten, matteböckerna är lika irrelevanta som då och den nya tekniken utnyttjas inte alls. Det är sorgligt. Det är som att de som bestämmer kring det här är lika rädda för matte nu som när de var små och att de inte vågar erkänna det. Istället pratar de om mer piska, mer pluttifikationstabell, mer Pisa, mer hotbild.

Jag återkommer kring matten. Jag gick visst igång på det här. 🙂

Ps. Tyvärr är Khanacademy inte vidare bra i mobilen, kanske måste börja ha med mig surfplattan på tunnelbanan.