Issadissas blogg

Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: #blogg100 (sida 2 av 54)

mars 1, 2017 / Inga kommentarer

Om hundra dagar kommer allt att se annorlunda ut

dsc_1027

Morgonens utsikt från balkongen

Just nu, just här är det första mars, det är ungefär nollgradigt, litet snö ligger kvar, det blåser några sekundmeter då och då, solen verkar vilja skina idag. Det är sportlov och det är första dagen av #blogg100

Om hundra dagar, någon vecka in i juni, kommer utsikten att se helt annorlunda ut från min balkong. Jag kommer att ha skrivit många ord, uttryckt åsikter, publicerat bilder, tänkt många tankar. Hoppas jag. Vi får se. Men idag börjar jag och många andra med 100-dagars-bloggandet.

 

blogg100-logotype-300x256

februari 26, 2017 / Inga kommentarer

Kolhydratladdar inför….

blogg100-logotype-300x256

Joho! Det är alldeles sant. Jag har laddat med tre goda brödskivor från Bröd& Salt (deras nötbröd är underbart!) och en massa havremjölk i kaffet. Nästan bara carbs, helt enkelt, inför strategiarbetet som måste utföras inför den hundra dagar långa utmaningen som börjar på onsdag.

Blogga minst en gång om dagen i mer än tre månader.

Det blir femte året i rad jag hänger på. Jag har slutfört utmaningen varje år. Jag skulle skämmas om jag inte gjorde det, på ett löjligt sätt. Som om jag trodde att några av mina strängare lärare från skolan, några av dem som jag faktiskt hade respekt för, Mörner från Norra Real och matteläraren från Engelbrektsskolan, skulle titta mig rakt i ögonen och säga: ”Men, Eva, du kan bättre än så här. Eva, vi hade hoppats på mer från dig.” Jag vet inte om ni båda två blickar ner från himlen, men OK jag kör i år igen. Och slutför i år igen.

Blogga i hundra dagar är ingen lek. Främst för att jag tröttnar på mig själv. ”Blabla och fidelidi, orka lyssna på dig!” säger jag till mig själv. Men så kommer det en kommentar eller någon säger något i ett oväntat sammanhang om något jag skrivit och så känns det plötsligt väldigt meningsfullt igen att blogga dagligen.

Jag vet att jag ofta skriver långt. Det kräver tid och energi av läsaren och jag är tacksam för att så många av er vill läsa. Men jag ska försöka fatta mig kortare hädanefter. Det är en del av de strategiska besluten jag håller på att formulera. (Får se om jag får till en snärtig PowerPoint som jag kan lägga på SlideShare…)

juni 11, 2016 / 2 kommentarer

Tankar om sommarlov och #blogg100

utsiktblogg100

Sommarlovet har precis börjat för Pojken och Aktivistvalkyrian. Det finfina sommarvädret har bytts ut mot mer vanlig svensk sommar – 15 grader, blåst och regnstänk. Barnen ligger i sängar och på soffor och tittar på skärmar. Eller i serietidningar. Precis som jag också gjorde på sommarloven när jag var barn. Sängsoffaserierböcker.

Jag försöker landa efter en händelserik vår. Så just i det här inlägget ska jag försöka koncentrera mig på #blogg100. På utmaningen som går ut på att blogga varje dag i 100 dagar, vilket jag nu alltså gjort för fjärde året i följd. I år skrev jag två eller tre nya inlägg. Annars återpublicerade jag tidigare skrivna inlägg. För mycket av det jag delat här på Issadissa har varit den typen av inlägg som består – bra recept, färdigtänkta tankar, åsikter om populärkultur som jag fortfarande står för. Jag återpublicerade inlägg tematiskt – först kom recepten, sedan berättelsen om utmattningen och tillfrisknandet, så var det populärkulturen som jag fokuserade på och mot slutet handlade det om mitt tillstånd som tvillinglös tvilling.

Jag fick en massa nya läsare på de här sättet. Och det kan jag ju inte bara konstatera utan att jag tänker kring hur jag ska fortsätta. Jag har ju ända sedan jag var barn närt en hemlig dröm om att publicera mig. Och nu är det inte längre en hemlig dröm, nu är den publik, ”out in the open”. Och på något vis sprack den där. För när jag skrev det här insåg jag att jag redan publicerar mig. Jag har redan fler läsare än om jag publicerade mig genom att ge ut en samling lyrik i bokform exempelvis. Så vad är det jag är ute efter när jag tänker att jag vill bli publicerad? Blir det på riktigt först när det trycks en bok?

Jag fortsätter skriva. Och eftersom Mona skrev om bilden: ”Vilken underbar utsikt från skrivarbordet!” så är det nog så jag ska se på min sommar, som sittande vid skrivarbordet. Vi får se om det blir en blogg till, en bok om arbetslivet (det behövs fler än ”Yarden” och ”Linjen”), om tvillingskap, om utmattning eller så kanske det är dags att se om jag har någon fantasi att tala om. Eller så kanske det är dags att bara vila.

juni 8, 2016 / Inga kommentarer

Tvåsamheter #blogg100 dag 100/2

DSC_0645

Tvillingar. 1975. Petrejusvägen 5, Hammarby.

Jag försov mig imorse. När hände det senast? Det kommer jag inte ens ihåg, så längesedan är det. Det senaste året har jag antingen varit sjukskriven (och fått sova) eller sovit dåligt och vaknat mest hela tiden. Men imorse försov jag mig. Stängde av klockan, fast jag sedan inte kom ihåg det och vaknade helt oförstående en timme sent.

Trots att jag hade litet bråttom måste jag ändå äta frukost/få i mig litet bränsle eftersom jag cyklar till jobbet. Kaffe och macka. På med datorn. Igång med ”Homeland” på Netflix – fem minuter tar det ändå att få ner frukosten. Så kom jag åt något reglage på datorn så att Spotify satte igång. I lurarna kom ”Miracle of Love” med Eurythmics. Och Carrie, Brody, nationens säkerhet och terroristceller fadade ut i ingenting medan jag flyttades tillbaka till 1986.

1986. Jag satt i den vitmålade korridoren mellan vardagsrummet och köket i den stora lägenhet på Sibyllegatan där jag just då bodde med några andra. Den vitmålade korridoren där lägenhetens enda telefon stod och där man antingen pratade inför alla som tillfälligtvis var hemma eller på besök eller så stängde man in sig och blockerade vägen till köket. Min tvilling sa i telefonen:

–          F har precis köpt Eurythmics nya. Jag måste få spela en låt!

Hon la ner telefonluren i den stora lägenheten på Hornsgatan hon just då delade med några andra och gick bort till skivspelaren. Jag hörde hur det skrapade när hon satte ner stiftet. Och så (burkigt) kom ”Miracle of Love”.

Min tvilling och jag satt och andades i varsin ände av telefonlinjen. Och lyssnade. Jag vet inte vilken kärlek hon tänkte på. Själv kände jag längtan efter den stora känslan som jag inte visste säkert om jag delat med någon mer än min tvilling men som jag ändå hoppades få dela med någon i en ”vanlig” relation. Vad vi än tänkte på så delade hon och jag just då en visshet.

Jag tror att hon bröt förtrollningen genom att med ömhet säga:

–          Den gillade du väl, Eva. Du gillar ju sentimentala saker.

Tillbaka till 2014 så påmindes jag i veckan om kraften i att vara två som har samma mål. Som tillsammans, enade blir en stor kraft som få står emot. Och då kom jag ihåg när det var som häftigast att vara tvilling – när vi stod enade mot en motståndare, när vi skulle övertyga någon, när hon och jag dansade. Då vi tillsammans hade superkrafter.

Inte konstigt att jag känt mig försvagad så länge.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=yOGD1WkJJok&w=420&h=315]

juni 8, 2016 / Inga kommentarer

På väg #blogg100 dag 100/1

PICT0461

Götgatan i Stockholm

Den här bilden är tagen på den tiden det inte var så spännande att bo på Söder i Stockholm. Den är tagen på den tiden det fortfarande fanns tanter med kappa och förnuftiga skor (som inte var neonfärgade).  Den är tagen på den tiden alla fasader i Stockholm innerstad inte var putsade till tänderna.

Var det en bättre tid? Något att längta tillbaka till?

Samtidigt var jag och min tvilling ilskna på det faktum att vi var födda fyra-fem år för sent. Hade vi varit litet äldre hade vi faktiskt kunnat se David Bowie när han var Ziggy Stardust. Vi hade kunnat se Roxy Music med Brian Eno. Vi hade kunnat se Rolling Stones när Mick Jagger var som snyggast – 1972.  Nu fick vi hålla till godo med Roxy Music på Konserthuset 1976 och Rolling Stones på Knebworth samma år. Så vi tyckte DÅ inte att vi levde i den bästa av världar.

Vad menade jag med ”På väg”? Jo. Att det bara är 19 inlägg kvar till det hundrade. För energin fattas mig. Men inte idéerna, som tur är.

 

juni 7, 2016 / Inga kommentarer

Litet mer om att vara en tvillinglös tvilling #blogg100 dag 99/2

PICT0053

Här är vi.

Den enda som vet hur det är att förlora en tvilling är en annan tvillinglös tvilling. Så är det bara. Men det har tagit mig mer än tjugotvå år för att fatta det. Jag har försökt hitta liknelser för att förklara, men det har inte gått. Självklart för att jag inte har någon erfarenhet av att vara en ”singleton”, en människa som föds ensam. Så jag kommer aldrig att kunna dela mina barns eller andras närstående erfarenhet av ett själv, ett jag som existerar alldeles för sig själv.

För vi som är tvillingar (eller trillingar eller fyrlingar eller….) startar ju våra liv som tillsammans-varelser redan i livmodern. ”Vi” är ett viktigare ord än ”jag”, det beskriver bättre den viktiga enheten.

Som tur är har jag hittat fram till en världsomspännande Facebook-gruppen för tvillinglösa tvillingar och där äntligen finns människor som i grunden förstår förlusten och tillsammans kan vi försöka sätta ord på den. Förlusten av tvilling är en förlust av självet lika mycket som förlust av en älskad människa. Så mycket har jag nu förstått.

I Yoruba-stammen i Nigeria finns fyra gånger så många tvillingar som i övriga världen. Man tror att tvillingar har en särskild position i tillvaron, mellan den vanliga världen och gudavärlden. Man tror också att tvillingar delar på en själ. Därför måste tvillingar som förlorar sina tvillingar behandlas speciellt. Det finns ceremonier som hjälper dem. Det här fick jag veta i en dokumentär som jag av en slump trillade på när jag slog på TV:n. Dokumentären ligger på URPlay och heter ”Inte utan min tvilling”.

juni 7, 2016 / Inga kommentarer

Jag är en tvillinglös tvilling #blogg100 dag 99/1

PICT0162

Från vänster till höger: jag, docka 1, docka 2, min tvilling

Egentligen är det här inlägget bara en påa. Vissa saker måste man närma sig med försiktighet. Som det faktum att jag förlorade min tvilling för 8208 dagar sedan. Att den jag var innan den 27 oktober 1991 blev en helt annan sedan. För min identitet var bland annat byggd på det faktum att jag var född och uppvuxen som en tvilling, jag var en del av en helhet. Efter den 27 oktober 1991 var jag en tvilling utan min tvilling.

Och som med mycket annat så kommer det kära Internetet in här också. För några månader sedan fick jag veta att det finns en sluten Facebook-grupp för tvillinglösa tvillingar. Jag berättade min historia i korthet och fick komma med. Nu kommer det berättelser varje dag i mitt Facebook-flöde som bekräftar mina upplevelser och som får mig att känna mig normal i mina reaktioner och känslor. I gruppen är vi närmare 1000 personer, spridda över hela världen.

Om bilden? Vi hade bett våra föräldrar om att ta en bild på oss när vi sov. Vi ville verkligen veta hur vi såg ut som sovande. Jag har för mig att vi blev litet besvikna. Vi såg alltför mycket ut som vanligt. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad vi hade väntat oss.

juni 6, 2016 / 1 kommentar

Nänä. Inte missar jag en dag, heller. #blogg100 dag 98

blomma

Våren tar på krafterna. Eller vad det nu är som använder upp all energi.

Tre ynka dagar kvar till målgång. Och jag som trodde att jag gjort det enkelt för mig genom att förpublicera äldre, hyfsat välskrivna och genomtänkta bloggposter. Ända fram till målgång. Men nej. Nu måste jag besluta – ska jag snabbspola ett nytt (nåja, nygammalt) tema eller ska jag faktiskt skriva nytt. Det senare känns nästan läskigt – ska jag faktiskt dela med mig av tillvaron och tankarna igen? Ska jag bli personlig igen? Ska jag TÄNKA klart tankar så att jag kan skriva om dem?

Jag har ju läst en hel del som det finns anledning att skriva om, exempelvis ”Sthlm Delete” (Jens Lapidus), ”Sharp Objects” (Gillian Flynn), ”The Interestings” (Meg Wolitzer), ”The Dispossessed” (Ursula K. LeGuin) och ”Fartblinda” (Carolina Neurath). Alla de här böckerna handlar till en viss del om ägande och girighet, så det finns anledning att klumpa ihop dem, trots att de alla hamnar i extremt olika genrefack. Menmen. Jag får se om jag får ihop tankarna.

Så har jag haft så väldigt spännande gäster i min egenskap av Airb’n’b-värd. Från gamla öst, från nya ekonomier och generationer och från det märkliga stora landet i väster som kanske väljer en outbildad galning till president.

Eller så skriver jag om den intressanta pseudoverklighet som två stora populärkulturskonglomerat snickrar ihop på varsin kant – Marvel och DC. Gäsp! Kanske imorgon. Först måste jag hetstitta på några avsnitt av ”Arrow” och ledas vidare in i DC-labyrinten.

God natt, kära läsare! Är det något särskilt du skulle vilja läsa om, ge mig en ledtråd.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »
Verifierad av MonsterInsights