Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: #blogg24 (sida 2 av 4)

Utmattningen och undersköterskorna #blogg24

Screenshot_2015-06-07-09-49-23

Ska bli sjuksyster jag, tralala. (Barndomsminne – ”Sånger om kvinnor”)

Lucka 3.
Fråga 1.

”Varför är det inga undersköterskor i grupperna på Stressmottagningen?” frågade jag mig och världen igår.

En helt retorisk fråga, eftersom jag redan vet svaret. Eller i alla fall delar av svaret. Vi har suttit där runt bordet på Stressmottagningen och lärt oss att förhålla oss till våra tankar, vi har lärt oss att sitta rätt på den inställbara kontorsstolen framför skärmen, vi i gruppen där inte en enda tillhör omsorgssfären. Inte en sjuksköterska. undersköterska, personlig assistent eller hemtjänstarbetare i sikte. Jag har tänkt att det verkligen är märkligt, eftersom det i de slutna Facebook-grupperna där utmattning diskuteras finns mängder av representanter från de här yrkena. Men på Stressmottagningen syns de inte.

Jag frågade en av arbetsterapeuterna på mottagningen hur det kan komma sig.

De finns på smärtrehab, sa hon.

På SMÄRTrehab. Så förutom att de har drabbats av utmattningssyndrom, så har de också kroppsliga smärtor som är så ihållande och starka att de först måste hanteras. Ofta finns det en del av de rehabprogrammen som rör stresshantering, men fokus är på kroppsliga smärtor.

Då förstår jag bättre alla inlägg i Facebookgrupperna som handlar om sjukskrivningsperioder på många, många år, som handlar om utförsäkring och sjukersättning (”förtidspension”). För om både kroppen och själen är trasiga och värker, hur mycket längre är då inte resan tillbaka till ett liv i hälsa?

Det är inte utan att jag ibland får bilden av dagens arbetsliv som en rovdrift på människor. (Obs! IBLAND Obs! BILD)

”Ms Adeen, I presume?” #blogg24

640px-Rencontre_de_Livingstone_-_How_I_found_Livingstone_(fr)

Den som söker han finner. Stanley hittar Livingstone. Jag ska hitta svar.

Lucka 2.

Idag är det alltså dags för frågorna. De frågor jag har ställt mig själv och som jag ställer mig eftersom det är så mycket jag inte får rätsida på.

  1. Varför är det inga undersköterskor i grupperna på Stressmottagningen?
  2. Jag har klappat ihop – hur får jag hjälp att bli frisk?
  3. Hur påverkar diagnosen på läkarintyget min möjlighet att få ersättning och hjälp?
  4. Vad sägs från myndighetshåll om stress och psykisk ohälsa i arbetslivet?

Svaren till de här frågorna blir i alla fall till fyra luckor i adventskalendern. Det får räcka så. Jag är trots allt under rehabilitering och bör beakta energibalanseringen. Även denna dag ska bli randig. (Se inlägget om vila och aktivitet här)

 

Från en dag till en annan. Not. #blogg24

IMG_2737

Frågetecknen är mina egna – borde det ha gått att stoppa nedstigningen här?

Den här kurvan har vi som gått på Stressmottagningens program fått ritad för oss flera gånger.

Den beskriver en första fas (som kan innehålla de där tre-veckornas-sjukskrivning-för-att-vila-bort-det värsta-skoven, du som följer bloggen vet vad jag åsyftar. Läs annars här och här). Det vill säga en lång, lång period då många tecken finns på ohälsosam stress, obalans i livet och en allt större oförmåga att hantera livets påfrestningar. Ibland kommer perioder med extrem trötthet, men som det ändå går att vila sig ur på några veckors sikt. Har en då en bra arbetsgivare, omtänksam familj, vänner och anhöriga och en egen förmåga att känna efter och att säga ”nej” och ”stopp”, då går det att stoppa förloppet här.

Kan en inte bryta trenden går det utför. Efter några dippar och perioder av extrem trötthet och/eller smärta då en kanske vilar eller inte så kommer mötet med väggen. Det totala raset. Då en inte hittar, då en inte kommer upp ur sängen. Då en blir liggande.

Det röda krysset. Dagen, den exakta tiden då det hände. De flesta av oss kan säga att DÅ, då brast livet.

Efter Dagen då allt brast är det bara vila som gäller. Under en lång period. Vila, vila och vila. Försök att få litet dagsljus, se till att du får mat och dryck i dig.

En dag, efter någon eller några månader, kommer du att orka litet mer. Försök att gå ut, se till att få mat och dryck i dig. I bästa fall har du nu kontakt med en väl fungerande vårdapparat som hjälper dig att börja komma tillbaka till ett vanligt liv. Och då kan kurvan börja svänga uppåt. Med myrsteg går det framåt. Hemma kan du göra litet. Kanske kan du återse din arbetsplats. Korta aktiviteter ska omslutas av vilopauser. Även om du har stöd av familj, vänner, vårdapparaten och arbetsgivaren kommer vägen tillbaka att gå i vågor. Räkna med bakslag! Även om det känns som om du då halkar tillbaka till Dagen, så är det inte så. Bakslagen blir kortare och mindre djupa.

Vi håller den här bilden inom oss, vi som har gått på Stressmottagningen.

Nu delar jag den här, för att fler ska kunna visa den för sin familj, anhöriga, vänner, kollegor och arbetsgivare. Jag fortsätter med min forskningsexpedition för att göra utmattningssyndrom synligt, förståeligt och mindre skambelagt. Imorgon tänker jag skriva frågor som jag tänker ta reda på svaren till.

Se det här inlägget som en adventskalenders första lucka.

Jag fick ett läsarbrev

jul i vårt hus

Innan det börjar tindras. Absolut sant. Trovärdigt. Autentiskt. Inte så påtagligt snyggt, eller hur?

Att dela med sig.

Jag fick ett läsarbrev via Facebook. Från en främling som jag berört. Att läsa hennes ord som hon tagit sig tid att skriva till mig, det var en storslagen julklapp. Hon beskrev hur hon kommit till bloggen via Elmer Diktonius dikt ”Maskinsång” (orlodoffa doschkoff). Hon avslutade med: ”Jag kommer att följa dig i FB och i bloggen. Du skriver så det går rakt in i hjärtat. Tack och kram”

Det fick mig att vilja vara snäll. Eftersom jag ska handla och packa några paket och – ja, det är ju jul imorgon, så avslutar jag för idag med tips på tre väldigt snälla serier på Netflix:

”New Tricks” om tre gamla poliser som återanvänds tillsammans med blond, sträng och kvinnlig kommissarie. Mycket omtanke, många koppar te, många besök på puben och en hel del gula och sneda tänder. Så där som folk såg ut för bara tio år sedan i verkligheten.

”Call the Midwife” (Barnmorskan i East End) om en ung barnmorska i Londons fattigkvarter på 50-talet. Sant är det visst, Fullt av medmänsklighet, en massa te (såklart – det blir man snäll av!), kärlek, vänskap, födslar och ibland död.

”Derek”. Alltid ”Derek”. Ricky Gervais snällhetsepos om det goda i människan. Om svagheterna och hoppet som aldrig dör, om vänskap, om lojalitet, om medmänsklighet, om att se det som är bra hos varje människa. Samtidigt som det är så roligt.

 

 

Spaning och julklapptips. Nedräkning.

nutida

Några nutida fenomen och deras utvecklingskurvor

Två dagar till julafton. Tre dagar till radioskugga. Jag tänkte invänta mina födelsedagshälsningar på Facebook (jag delar födelsedag med Jesus och Annie Lennox, sa jag förr i tiden) och sedan börjar den vita månaden.

Men. Julhetsen är väl som värst nu. ”Har jag köpt rätt julklappar?” ”Kommer granen att barra redan innan jag tar in den från balkongen?” ”Glömde jag kanelen i pepparkakorna?” ”Har jag saltat köttbullarna för hårt?” ”Borde jag inte använt sill från tunna istället för 5-minuters-sillen?” ”Kommer Michael Kors-väskan att vara passé redan i sommar?”

Den enda fråga jag kan svara på är den sista. Nej, den kommer inte att vara passé, men å andra sidan kommer den inte att kännas särskilt het eller edgy heller. Kolla mina spaningar om Michael Kors och andra varumärken.

Vilket osökt för in mig på hur vi bygger våra liv, våra existenser och identiteter med varumärken. Att det är en väldigt stor skillnad från bara tjugo år tillbaka i tiden.

– Är du också Filippa K-tjej? sa en av våra konsulter till mig eftersom vi hade likadana jeans.

Är jag det? Jag köper en del kläder därifrån, men betyder det att jag är en Filippa K-tjej? Vad är en Filippa K-tjej? Vad kännetecknar en Filippa K-tjej? Jag har mina aningar, men de lämnar vi därhän. Det intressanta är språkbruket och hur ett varumärke används för att definiera oss.

(Fast det är klart – redan för 35 år sedan kallades en tjej i min bästis klass för Gucci. Hon var verkligen före. Eller de omkring henne som gav henne namnet.)

Nu måste jag knyta ihop den här säcken som är fylld till bredden med spretiga julklappar. Och det gör jag genom två rekommendationer:

1. Spela Logo Quiz i helgen och förundra och förfära dig över hur mycket skräp du har i hjärnan som har med varumärken och dess symboler att göra. Vill du bli än mer förfärad – låt dina barn och barnbarn spela spelet.

2. Strunta i att köpa den sista julklappen som ändå bara skulle köpas på rutin och utan inspiration eller känsla. Lägg pengarna i några EU-migranters sladdriga pappersmuggar istället, köp en termos och gå med i Termosprenumerationen eller skänk pengarna till Stockholms Stadsmission, Läkare utan Gränser eller annan välskött organisation. (Vågar man skänka till Röda Korset nu? Jag är fortfarande skeptisk.)

Ps. Å. Någon som frågar efter kurvorna i bilden högst upp. Javisst. Shabby chic är lika med svennigt nu. Surdeg har införlivats med mellanmjölken och javisst, det var ju mustaschkampen i november men annars fortsätter skägget sitt intåg i svenska folkhemmet i lugn takt.

Vit månad?

IMG_0090

Dags att hellre hänga här än på Facebook. Eller?

 

Funderar på idén att avstå sociala medier i en månad. Inte blogga, inte kolla Facebook, Twitter eller Instagram. Inte publicera något alls. Strunta i LinkedIn. Avsluta alla dueller på Wordfeud och inte ta upp några nya.

Är det möjligt?

Vad tror jag att jag uppnår med en vit månad?

– koncentration

– närvaro

– lugn

Har någon av er testat?

Pulled pork – enklaste och godaste receptet

pulledpork

Pulled pork är snart lika svennigt som tacopajen

Pulled Pork är verkligen gott. I Linas Matkasse har det två gånger skickats med fläskkarré (svensk) som jag tycker är en riktigt otrevlig bit kött. Båda gångerna har jag INTE använt fläskkarrén till det Lina tyckte att jag skulle göra utan jag har gjort Pulled Pork istället.

Några gånger har jag stått där på hojparty och gnagt på en bit gurka, en grillad majskolv, en bit baguette och en skiva grillad fläskkarré. Bara då kan en skiva karré ha någon som helst charm, tillsammans med halvljummen öl ur flaska och prat om storsidor, S&S-förgasare och motivlack. Nej, jag ser fläskkarrén som en trist bit kött som innebär alldeles för mycket pillande för mig som inte klarar av oklara konsistenser (fett och brosk och senor).

Men, då finns ju den underbara uppfinningen Pulled Pork som innebär att jag kan äta fläskkarrén, njuta av den och absolut inte behöva slänga den.

En bra Pulled Pork bygger på fem saker:

– lång tid i ugnen på låg värme

– lök i formen

– väl ingnidna kryddor i riklig mängd

– tillräckligt mycket vätska

– Texas Longhorns Steak Sauce

1. Minst fem timmar, gärna sex på 125 graders värme

2. En gul lök (minst) i klyftor samt 5-6 vitlöksklyftor som gärna placeras under köttet i formen

3. 1 msk malen spiskummin, 1 msk malen koriander och chiliflakes upp till en matsked samt 2 tsk salt. Gnid in köttet med blandningen.

4. Räkna med 3 dl vätska allt som allt: ta den ketchup och den chilisås av tomatkaraktär som du har hemma (sötman är viktig!) och se till att blanda med en halv deciliter Texas Longhorns Steak Sauce – den är rökig, kryddig och stark och är svår att byta ut. Blanda alltihop och häll över köttet som ligger i en ugnsfast form eller i en gryta som funkar i ugnen. Täck med lock eller ugnsfolie.

5. Ja, såsen har jag redan ordat om. Som sagt – den är viktig.

När alla långsamma timmar har gått ska köttet kunna dras isär med gafflar. Blanda köttet med den goda såsen och den mjuka löken. Servera i hamburgerbröd eller tortillabröd med någon god yoghurtdressing (hackat äpple och senap eller limesaft och -skal), mera Texas Longhorn Steak Sauce, skivad rödlök, tomatskivor och salladsblad av någon knaprig typ.

Receptet gäller en köttklump på 800-1000 gr. Och det ska vara svensk gris, kom ihåg det! Gärna ekologisk, såklart.

pulledporkbild

Här ligger den i kryddor inklappade karrén på sin bädd av lök.

 

 

Verifierad av MonsterInsights