Kategori: fotografi (sida 2 av 3)

januari 24, 2015 / 1 kommentar

Lördagsvälsignelse

Några inspel på inspirationsplanen

Den där känslan av fulländning som inträder när man sakta kommer till sig efter att ha sovit elva timmar. Som knappt kan toppas med en rejäl kaffedosis och två dagstidningar och ett glatt barn som håller på att tillfriskna efter förkylning, men som ändå gör det. Att sedan ett av Sudokuna trilskas och det hyfsat nyopererade ögat rinner och gör mig mer skumögd än vanligt lyckas inte alls ta ner känslan av allmänt helgjubel.

Gå ut?
Varför det? Snön är så vacker att titta på från ett varmt hem.

Jag håller på att ladda inför årets Blogg100-utmaning. Jag vet att jag kan blogga i hundra dagar, det är inte det svåra i utmaningen. Det svåra för min del är att inte bli för upptagen av bloggandet. Så nu har jag tagit min blåa sida till hjälp (läs om det här med personligheter här) och skapat ett excel-dokument där jag planerar de hundra dagarna, lägger in teman och skriver in frön till inlägg. Som de två som jag klippt ur dagens DN: Hanna Fahls krönika om tjänsten ”Invisible Boyfriend” och den lilla notisen om att två fotoskolor tappar bidrag eftersom de utbildar till arbetslöshet.

Så funderar jag, väldigt inspirerad av diverse podcasts samt Frank (Francesco) Scavullos böcker att börja intervjua kvinnor i min egen ålder om vad livet lärt dem, om åldrande som fenomen, om deras bästa plagg, läppstift samt köksredskap och om vad de skulle säga till sig själva som 15-åring och som 30-åring. Och annat som de vill säga.

En sak till jag kommer att utbreda mig om är Mad Max. Tillsammans med Pojken såg jag tvåan igår. Jag såg till att han blev än mer utbildad i populärkultur genom att ge honom trilogin i julklapp. Det var längesedan jag såg filmerna, men de ligger lätt tillgängliga i huvudet. Att utbreda sig om: musiken som är så mycket som filmmusik alltid lät under 50-60-70-80-talen. Där ”Midnight Express”, ”American Gigolo”, ”Blade Runner”, ”Apocalypse Now” och ”Triumfens ögonblick” banade vägen för filmljuden nuförtiden. (Vangelis och Giorgio Moroder kan jag alltså orda om.) Förutom musiken som tidsmarkör så är frånvaron av nakenhet också en. Det är bara Humungus (den svenske bodybuildern Kjell Nilsson) som är ganska avklädd. De få kvinnor som är med är påklädda. Intressant.

Så. Jag förhåller mig ganska oproduktiv ett tag i bloggen för att samla material till de hundra dagarna. Vi hörs!

november 5, 2014 / 3 kommentarer

Bygg varumärket på Instagram. Grunden. Instagramskolan, lektion 1.

Tänk vida, stora tankar – på vilken arena finns ditt varumärke? I vilken sfär befinner sig varumärket? Hur ser publiken ut? Vad gillar publiken för andra varumärken? Vilka ”kompisar” har ditt varumärke?
Här är det viktigt att inte bara se till det som du ser om ”din” bransch.
Är det ett klädmärke du ska marknadsföra finns det säkert ett bilmärke som passar bättre till dina kläder än andra.
Rita upp ”världen” omkring ditt varumärke.
Ta/lägg upp bilder. Intressanta, roliga, snygga, söta, lekfulla, spännande bilder. Autentiska bilder. Bygg upp ett intressant innehåll. Behöver inte vara strikt beskrivande eller helt solklart länkat till ditt varumärke och/eller produkter/tjänster.
Hashtagga bilderna ordentligt. Kolla ”varumärkeskompisarna” och dina konkurrenter – vad använder de för hashtaggar? Din målgrupp – vad använder de för hashtaggar?’
Börja trycka på gilla-knappen. Lägg ner många, många timmar på det. Gilla alla möjliga sorters bilder. Inte bara sådana som du tycker har med ditt varumärke att göra.
Tänk efter om du på något vis kan länka varumärket till hundar, katter eller bebisar. Om inte annat – skaffa en hund, katt (bebis?) till kontoret och börja ta bilder på den.
Vad har du för berättelse? Kan du låta dina kunder/fans följa med på en resa? (Öppna ny butik/kontor, skapa en ny produkt/produktlinje, bestiga ett berg, vara gravid, bygga om ett kök…..)

Hur funkar det här då?

Lägg tid och energi på att fundera kring och känna in ditt varumärke.
Du måste ha ett trovärdigt innehåll som känns äkta och intressant. Det måste du ha redan när du sätter igång och leta fans.
När du börjar ”gilla” kör du igång människors känsla av att de bör ge tillbaka (Cialdinis första princip – reciprocitet). De kommer att kolla in ditt konto. Hittar de tillräckligt intressant material kanske de börjar följa ditt varumärke.

Glöm inte – att kommunicera genom bilder kräver hjärta och tillgång till egna känslor. Att kommunicera med bilder är en konst. Det intressanta här är att de flesta klarar det alldeles galant när de är sina privata jag men tappar helt den kunskapen när de jobbar. Så tänk efter hur du skulle göra om du var dig själv!

I nästa avsnitt ska jag dela med mig av åtminstone ett strålande exempel!

oktober 20, 2014 / 5 kommentarer

Hur vill vi se världen?

Dags att titta på morgonen igen. (Jag har nyss skrivit om bilderna av vår vardag och vill fortsätta prata om dem.) Tog fram ett kollage från ytterligare en bildkälla.

Nu till den viktiga frågan:

Vilket kollage visar morgonen så som DU vill se den i media och reklam? Och varför (om du orkar)? Skriv i kommentarerna eller på Facebook/LinkedIn/Twitter.

Ps. Bilderna i kollage 1 kommer från Johnér Bildbyrå, kollage 2-bilderna kommer från Linkimage och kollage 3 är en samling av bilder från Instagram. Ds.

oktober 11, 2014 / 6 kommentarer

Bilder – ideal eller sanning?

I de flesta artiklar, bloggar och föredrag som handlar om bildkommunikation pratas det väldigt mycket om att vara autentisk. Och mängden blogginlägg som hånfullt förklenar de mest typiska bildbyråbilderna visar också på samma längtan efter någonslags sanning (Nanna Johanssons inlägg om kvinnor som kastar löv är en höjdare i genren). Men hur ser det egentligen ut när man tittar på bildflödet som kommer upp när man skriver ”morgon” i sökrutan på en bildbyrå (i det här fallet Johnér)?

Jo. Såhär. Och då har jag valt det svenska materialet. Det som vi ser i bättre reklam och på webbplatser med viss medvetenhet.

Morning has broken, like the first moooooorning………….

De är så snygga på morgnarna, de där människorna på bildbyråbilderna. Rena, fräscha och utan grus i ögonvrårna. Inget kaffedreggel på muggkanten, inte. Barnen ler i sin rosighet. När de inte hoppar glatt i sängen. Ljuset fallet vackert in genom fönstret. Apelsinjuicen är solgul. Vi skrattar. Och älskar varandra.

Vad händer när jag skriver in hashtaggen #morgon på Instagram? Vad vill vi dela med oss av? Jag är väl medveten om att det fortfarande är en friserad bild av verkligheten vi oftast visar upp i sociala medier. Men jag blev glad. Lycklig. Jag kände känslor. Riktiga känslor. Blandade känslor.

Morgon på Instagram.

Det är inte så att livet inte är mysigt på morgnarna runt om i Sverige. Men det är avsevärt mer diversifierat än det ser ut i bildbyråvärlden. I vissa delar är det mörkt, i andra delar har solen gått upp. Det som är morgon för mig är förmiddag för någon annan. Någon ligger i sängen och gosar med ett barn, en annan har redan varit på sin första fotbollsträning, kaffet kan njutas framför TV:n eller fönstret.

Vad kan vi lära oss av det här, vi som jobbar med kommunikation. Kanske att vi är förbiseglade av icke-proffsen. De har för längesedan sett igenom fluffigheten och ytan i reklamens bilder. Icke-proffsen (målgruppen?!?) avkodar reklamens bilder som konstgjorda (och därför icke trovärdiga?) och berörs inte så värst. Varken av bilderna eller av budskapet.

Icke-proffsen lajkar och delar det roliga, det gulliga, det riktiga, det som tar tag. De lajkar och delar bildbyråernas bilder först när de tömts på allt innehåll och blivit direkt parodiska. Då har de tillslut fått ett värde. Eller?

mars 27, 2014 / 5 kommentarer

Den manliga blicken? #blogg100 dag 27

Solljuset eller kroppsdelen?

Det var tidig morgon. Stan började vakna. Solen kröp långsamt upp och målade vissa delar. Av stan och dess figurer.

mars 16, 2014 / 2 kommentarer

Det är korten du aldrig tog du ångrar #blogg100 dag 16

Jag köpte en kamera. En riktigt liten och enkel kamera. Den passar i fickan och verkar ganska tålig. Den är bara litet tjockare än mobiltelefonen. Kort sagt, jag kan ha med den överallt, alltid.

Vilket betyder att jag kan fånga dagarna på riktigt.

Jag kom ihåg att livet blir bättre när jag tar kort. Det påmindes jag om när jag såg Hans Gedda-utställningen. Hans lust och kärlek till fotografiet men framförallt till det fotografiska berättandet fick mig att inse att ”jag måste ha en kamera”. På samma sätt som ”jag måste ha penna och papper”.

Att Hans Gedda spelar i en totalt annan liga än jag är jag väldigt medveten om. Så se bilderna här ovan som en del av min berättelse. Inte mer.

mars 13, 2014 / Inga kommentarer

Meningen med en konstförening? #blogg100 dag 13

Igår gick några från konstföreningen på jobbet och tittade på utställningen Hans Gedda och Mörkrets Mästare på Nationalmuseum@Konstakademien. En kvinna vid namn Marie visade och berättade. Hennes språk var otidsenligt och vackert. Alldeles exakt. Hon stakade sig inte en enda gång, hummade inte. Använde nästan ålderdomliga ordvändningar. Hon pratade vördnadsfullt om byggnaden, verksamheten och historien innan hon kom till själva utställningen. Då hade hon satt scenen – bilderna var ingenting att skratta åt, det fanns inte utrymme för slarv eller löje. Ironin var förpassad till livet utanför Konstakademiens väggar.

Jag blev helt tagen. Av bilder jag sett förut, många gånger. Och det berodde på Marie. Är berättelsen allt? Är sammanhanget, kontexten allt?

Efter visningen gick jag och handlade åksjukepiller, liktornsplåster och en kamera. Ganska nöjd med det.

mars 2, 2014 / 5 kommentarer

Ljuset. Ljuset. #blogg100 dag 2

Ljuset en vårkväll över Stockholm

Ljuset en försommarmorgon i Värmland

Ljuset en sommareftermiddag på Ölands östra kust

Ljuset en sommarkväll på Alvaret på Öland efter en regnig dag

Ljuset, det starka, vid Normandies kust i juli

Ljuset, det obarmhärtiga en stekhet dag i Ruhrområdet i Tyskland

Ljuset en septemberkväll vid Vindalsö i Stockholms skärgård

Ljuset en septembermorgon på Vindalsö i yttre skärgården

juli 6, 2013 / Inga kommentarer

Ett skivomslag, ett par professorer och en hamburgare

Det här är en text som jag skrev 2009. Jag har nu letat upp Magnus Söderlunds understreckare i SvD:s digitala arkiv, så krönikan har uppgraderats litet grann. Jag gillar verkligen Söderlunds begrepp ”lagerförda bilder” som han använder om bildbyråbilder. Att benämna bilder som ”lagerförda” är väl att tala ganska nedsättande om dem, samtidigt tycker jag att det krävs ord för att särskilja de goda bilderna på bildbyråer från de strömlinjeformade, könlösa och känslobefriade illustrationer som kladdar ner den visuella kommunikationen.

”Hur hänger skivomslaget, professorerna och hamburgaren ihop? Läs krönikan och ni ska förstå. Det finns en gemensam nämnare och den heter verkligheten. Eller rättare sagt, hur vi vill se på verkligheten.

Skivomslaget

Nu är det dags att avsluta kringpratet och gå rakt på pudelns kärna. Jag börjar med skivomslaget. Det är gjort av formgivaren Martin Kann och skivan är The Soundtracks of Our Lives senaste ”Communion”. Bilden som pryder omslaget är en typisk bildbyråbild av amerikanskt eller tyskt snitt. Den föreställer ett par i övre medelåldern som sitter i halvfigur och tittar in i kameran. Leende förstås och med varsitt glas med ett grönaktigt innehåll. Bilden bara finns där, helt okommenterad. Vad betyder bilden i sig kan man fråga sig? Och vad betyder bilden i det här sammanhanget? Gåtfullt. Kommenterande, säkert, men kommenterar vad?

Första professorn

En av professorerna från rubriken heter Magnus Söderlund. Han återfinns på Handelshögskolan i Stockholm. Han forskar och skriver mycket om kundnöjdhet och kundlojalitet. Han föreläser gärna och skrev 2005 en understreckare i Svenska Dagbladet.Den handlar om den typiska bildbyråbilden och vad det gör med oss som människor att ständigt omges av dessa lyckliga konsumenter. Drömmen om perfektionen slås hårdare fast varje gång vi möts av dessa bilder. Och vi lär oss mer om hur perfektionen ska manifesteras varje gång vi ser en sådan bild. Och hur ser vi sedan på våra vanliga slarviga liv?

Andra professorn

Den andra professorn heter Larry Percy. Så här var det: jag gick en utbildning i ”högre marknadskommunikation”. Vi fick lära oss en massa bra saker där. Teorier, strategier, metoder. Men så kom vi fram till avsnittet om reklam, själva slutprodukten av alla teorier, strategier och metoder. Slutprodukten som ju ska kommunicera med kunden. Då skickade skolan fram en avdankad läroboksförfattare från Amerika som berättade för oss hur man gör reklam.
Efter att ha lyssnat på honom i ett par veckor förstod jag varför det görs så mycket dålig reklam. Det är för mycket teorier, strategier och metoder och alldeles för litet hjärta och hjärna. Och jag förstår varför mycket reklam är ängsligt gjord, det är för att uppdragsgivarna, marknadscheferna och deras underhuggare har gått på skolor där de lär sig om reklam via professorer som Larry Percy. Och därför är också den utbredda användningen av ängsliga bilder lätt att förstå. För Larry Percy tyckte att en bild med en leende människa skapade ”liking” och det var bara det som behövdes för vissa produkter. Enligt teorierna, strategierna och metoderna.

Den avrundande hamburgaren

Max, den svenska hamburgerkedjan kör TV-reklam. Först visas en hamburgare så som vi är vana att se dem på bild – tio centimeter hög, krispig sallad, stunsig och tjock burgare, fluffigt bröd. Sedan får vi se hur den faktiskt ser ut när den serveras – litet sned och hoptryckt. ”Men lika god” säger en röst i filmen.
Jag vet inte om jag kommer att äta fler hamburgare på Max, men jag gillar i alla fall deras varumärke bättre efter att ha sett filmen. Max och jag finns numera på samma sida när det gäller att ”genomskåda” reklamen och säga att vi föredrar verkligheten framför drömbilden av den.”

april 22, 2013 / 3 kommentarer

Vad är konst? #blogg100

Dag 68

Från Saatchi Gallery i London. Robert Wilson heter upphovsmannen till verket som luktar och är alldeles vansinnigt stilla. Helt klart konst, men svårt att hänga på väggen.

Nyinvald i styrelsen för arbetsplatsens konstförening och två möten in på mitt förtroedeuppdrag så har frågan redan ställts:

Vad är konst?

Vi är inte överens direkt. Vilket betyder att det kommer att bli ett spännande år, särskilt som en av de viktiga uppgifterna styrelsen har är att köpa in konst till det konstlotteri som är höjdpunkten på föreningsåret.

Lyssna på P3 Dokumentär om Brillo-boxarnas framfart i konstvärlden, en riktigt, riktigt rolig historia som ställer frågan om och om igen: vad är konst?