Issadissas blogg

Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Meny Stäng

Kategori: klimat

Hopp

I den allra mest paradisiska av årstider är det dags för den allvarligaste uppmaningen:

Gör något!

De kommande veckorna finns det enorma möjligheter att aktivera sig för allas vår överlevnad, särskilt om man bor i närheten av Stockholm.

Vad händer?

Den stora FN-konferensen Stockholm+50 kommer att hållas. I anslutning till den kommer många delar av civilsamhället att visa solidaritet, debattvilja och övertygelse. Folkets Forum är en av noderna.

Vad kan du som privatperson göra?

Vad hindrar oss?

Kära vän och medmänniska, jag fattar hela vägen att det här är jobbigt. Hur kan jag ens omfatta tanken att vi i vår iver att göra bättre bäddar för en katastrof? Någon som vet mer än jag måste väl fatta och göra något?

Kanske är det så att det första steget är insikten att varken en gud, våra politiker eller de stora bolagen kommer att lösa det här tillräckligt snabbt. Vi kan inte sitta och vänta på en ”divine intervention”.

Är andra steget då att agera? Det kan vara ett bra steg. Gör det. Lyssna, lär, diskutera, demonstrera, agera.

Vad ska jag, Issadissa, göra?

  • Jag är priviligierad nog att arbeta för en organisation (Läkarmissionen) som är engagerad i klimatfrågan, så att bara gå till jobbet är en steg för en bättre framtid.
  • Just nu funderar jag på hur jag gör bäst nytta, som volontär eller demonstrant på onsdagskvällen och under fredagen? För min närvaro är självklar.
  • Yoga med Läkarmissionen och Brahma Kumaris på söndagen som också är Världsmiljödagen.
  • Prata klimat och hopp med så många människor som möjligt. Jag jobbar på att prata på ett sätt som inte ger ångest, inte ger skam utan som ger energi. Men det är SVÅRT.
  • Fortsätta sopsortera, fortsätta åka kollektivt, fortsätta hålla mig på jorden som jag gjort sedan november 2017, fortsätta äta vegetariskt mest hela tiden, fortsätta med matlådor för att inte matsvinna, fortsätta undvika shopping (DET är INTE svårt), fortsätta ifrågasätta mitt och andras omedvetna handlingar i konsumismens tidevarv.
  • Klappa katter, njuta av försommaren, skriva på min barn/ungdomsbok, skratta och prata strunt, sova och drömma. För vi får må bra.

 

 

Det vi lägger bakom oss

Idag vill jag klargöra några val jag gjort när det gäller sociala medier och vänkretsen där.

  1. Jag kommer inte att gilla eller kommentera positivt några inlägg som görs från resor som företas med flyg (om det inte är resor i viktig tjänst). Hur vackert och underbart det än ser ut.
  2. Jag kommer inte att gilla eller kommentera positivt några inlägg som har med inredning att göra som inbegriper att köpa nytt och slänga brukbart.
  3. Jag kommer att gilla det jag ser som har att göra med återbruk, smarta energilösningar, kloka idéer om odling även om bilderna är fula och inläggen felstavade.
  4. Jag kommer att gilla det jag ser om resor som företas med tåg, båt, cykel, bil (om det är fler i bilen).

Jag visar bild från den sista privata flygresan jag gjorde, hösten 2017 till Barcelona. Sedan dess har jag varit utomlands en gång, till Köpenhamn och Berlin och då åkte jag tåg.

Jag vet att vi inte kommer att lösa klimatkrisen genom att bara förändra våra personliga val men jag vet att genom medvetenhet kommer kunskap och vilja att påverka och förändra. Vi får börja där vi är just nu!

Det finns fortfarande hopp

 

Någon mer än jag som har attacker av klimatångest eller en ständigt gnagande sådan?

Räck upp en hand.

För mitt inre öga ser jag en skog av tveksamma händer som växer som sladdriga fingersvampar uppåt mot det allt svagare höstljuset.

Jag har insett för egen del, tillslut, att det är vår förbannade skyldighet att känna hopp. För hur ska vi annars orka göra något? Jag låter Arwens ord från Sagan om Ringen vara den affirmation som jag ständigt har i huvudet:

There is still hope

Vi tar och parar den med Aragorns ord:

There is always hope

Att ha tillit och fortsätta känna hopp är viktigt. Att agera likaså.

Det sista är svårast. Jag har hört eller själv sagt det:

  • Vi är ett så litet land. Vad vi gör här skapar ingen skillnad.
  • Men om DE (kineser, amerikaner, miljöpartister (välj det tillämpliga)) inte gör något, då behöver/kan inte jag göra något.

Jag lovar, det är mycket vi kan göra. Jag tänkte att det här skulle bli ett första inlägg i en serie som ska handla om vad vi faktiskt kan göra men som också syftar till att inge hopp och tro. Hopp om att det finns en hållbar framtid och tro på att vi kan förändra.

WWF (Världsnaturfonden) har en lista över 50 saker som du som privatperson kan göra för att förändra till det bättre. Jag tar några exempel:

  • Skippa bilen på korta sträckor
  • Låt gräsmattan växa
  • Engagera dig och påverka

Det sista har du egentligen redan gjort eftersom du läst så här långt utan att ge upp. Om du sedan delar det här inlägget eller delar WWFs lista i sociala medier så har du gjort litet till.

Vi börjar här. Det är ju faktiskt lördag. Vila är också viktigt.