Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: kommunikation (sida 3 av 3)

Berättande i bild – kris eller utveckling #blogg100

newyorktimesinsta

Det var inte tidningens egna fotografer som bidrog till förstasidan, utan läsarbilder från Instagram

Spridda iakttagelser om det här med bilder och kommunikation:

  • Många unga tjejer har två Instagram-konton – ett snyggkonto (offentligt) och ett fulkonto (för kompiskretsen)
  • Ett par fotografutbildningar i Sverige får inte längre statsbidrag eftersom ”de utbildar till arbetslöshet”
  • Mer regel än undantag – interna presentationer som görs inom företag och organisationer innehåller ”gratis” bilder, ”hittade” på nätet
  • När den stora (?) snöstormen drog in över New York i januari valde den anrika tidningen The New York Times att illustrera snöovädret med hjälp av Instagrambilder som vanliga människor lagt upp
  • Kvalificerad gissning: bildbyråverksamhet är ingen strålande affär och bildbudgetar är inget som ökar år från år
  • MEN, vi producerar själva bilder i en mängd som är hisnande, bara på Instagram läggs det upp över 70 miljoner bilder dagligen. Dagligen.

Kort sagt. Det är krisläge för den traditionella bildbranschen men vi kommunicerar med mer bilder än vi någonsin har gjort tidigare. Bildkommunikationen har blivit extremt viktig i våra vardagsliv, men det är få förunnat att kunna leva på att skapa bilder och utveckla bildkommunikationen. Om det är bra eller dåligt, det kan nog ingen säga ännu. Klart är i alla fall att vi översköljs med mer autentiska bilder, även om det är plutmuns-selfies och skinny-arms-gruppbilder. Klart är också att utbudet av kommersiella bilder sett till antal har ökat via globaliseringen men möjligheten att hitta svenska, bra bilder som beskriver specifikt svenska förhållanden på ett berättande sätt har krympt till ett nästan ingenting.

Nu när vi lever mitt i den här stora omdaningen kommer vi att fortsätta se:

  • mycket sämre bildmaterial i våra barns läroböcker på grund av krympande bildbudgetar och allt sämre utbud av bra bilder
  • hemsidor, broschyrer, annonser som är in till förväxling lika eftersom samma bilder används om och om igen av olika avsändare

Men det här går ju inte. Det kan vi ju inte leva med. Så hur kommer vi att agera? Och framförallt, hur kommer våra barn reagera? Med ännu mer reklamaversion?

Fortsatt förtroende #blogg100

skagenwannabe

Bara vacker, tycker jag. Och absolut autentisk. En riktig människa, en riktig strand, inga filter, ingen retusch.

Förtroende. Autenticitet. Tillit. Trovärdighet.

Å ena sidan.

Reklamundvikande.

Å andra sidan.

Vi har det svårt i påverkansbranschen, nu för tiden. Vi vet att alltfler människor undviker reklam. Vi vet att de flesta har lappar på brevlådorna där det står att de inte vill ha reklam. Vi vet att folk går ut när det blir reklampauser, de som tittar på tablå-TV, vill säga och det är ju i sig en minskande skara. Trots att vi som jobbar i påverkansbranschen gör allt för att hitta sätt att nå våra målgrupper, så är människor i de målgrupperna lika fiffiga som vi när det gäller att hitta sätt att undvika den kommunikation de inte vill nås av.

Men ibland kommer något varumärke, någon organisation, någon produkt förbi reklamfiltret och lyckas nå fram ett tag. Tills andra har följt John och det sättet som funkade numera ingår i den kladdiga reklamkakan som undviks.

Så fort vi hör om Generation G, så får vi höra att de har känsliga öron och ögon. De vill tro på det de ser och hör. De vill TRO. De söker det som är autentiskt, riktigt, trovärdigt. Eller bara riktigt underhållande. Som Icas reklamfilmföljetong eller Norrlands Gulds Facebook-inlägg.

Det intressanta vore att läsa och höra om de varumärken/tjänster/produkter/organisationer som lyckats göra sig (vara) så trovärdiga att de sprids genom rykten och rekommendationer. Och hur kommer man dit? Det är en sak med nyetablerade företag och nyuppfunna produkter som kan bygga från ett nolläge, men hur gör alla vi andra?

Jag ville spela upp frågan igen. Jag har varit på den förut när jag skrivit om bildbyråbilder kontra Instagram och när jag skrivit om den nya förtroendeekonomin. Jag kommer att återkomma till den, var så säker. Jag känner mig övertygad om att här finns en av nycklarna till framtidens påverkan.

Fem podcastar du bara måste lyssna på #blogg100

blandat20102011 659

Gör tillochmed handdisken rolig.

 

1. IFL. Ett utbildningscentrum för ledarutbildning som ligger under Handelshögskolan i Stockholm. Deras podcast innehåller otroligt intressant material om personlig utveckling, personligheter, varumärken, livslångt lärande, framtidsspaningar. Och allt är fritt från mumbo-jumbo och lättköpta quick-fixes. Det är vetenskap, reflektion och kritiskt tänkande som ligger till grund för det som sägs i de här intressanta samtalen. Kan särskilt rekommendera avsnittet om ”the Core Quadrant” som är ett intressant sett att se på sin personlighet och dess utveckling, Kjell A Nordströms spänstiga tankar och ”Vikten av att bryta regler”.

2. Värvet. Jaja. Jag vet. Alla andra har redan pratat om Kristoffer Triumf och hans banbrytande samtal vid köksbordet med diverse kändisar. Men han är ju så bra – nyfiken, frågvis, lyssnande, lyhörd, befriad från egen agenda. Lyssna särskilt på hans samtal med Lena Andersson och Barbro Lindgren. Jag borde naturligtvis gå utanför min egen komfortzon och lyssna på hans samtal med Charlotte Perelli eller Isabella Löwengrip. Men jag tror att jag är för rädd om min tid. Även om jag tror att Kristoffer Triumf får ut guldkorn av dem också.

3. Lilla Drevet. Du kommer att känna dig blixtrande skarp efter att ha lyssnat på Lilla Drevet. Du kommer att känna dig i mycket gott sällskap. Här levereras råsopar och ironi som blänker. Jag kan till exempel rekommendera en lyssning på avsnittet som heter ”För varenda singel”. Det är inte för inte som jag aldrig kommer att glömma när Liv Strömquist och Lena Andersson (se punkt 2) satt i Babel tillsammans och utsåg ”det allmänna slappa tänkandet” till vår tids största fiende. Jag har mina idoler. De sitter högt. De kan falla hårt. Men de blixtrar hela vägen ner.

4. P3 Dokumentär. Kanske borde ligga först. Det är så välgjorda program, så intressanta ämnen. Allt från Brilloboxarna och Heta Linjen till Salemmordet och Estoniakatastrofen.

5. Retorikiska. Camilla Eriksson pratar med folk i kräng- och påverkansbranschen (försäljning, marknadsföring, politik, PR, kommunikation i största allmänhet). Lyssna på Pierre-Emil Chantereau (Jajja) och Günther Mårder (Nordnet) exempelvis. De delar verkligen med sig av sina insikter och kunskaper. Därmed inte sagt att jag rekommenderar Jajjas tjänster eller att lyssna på Sparpodden som Mårder pratar i. För det gör jag inte. Upprepar: INTE. Mer om det vid ett annat tillfälle.

Men lyssna inte på alla poddar. Det finns så många pladderpoddar. Folk som sitter och pratar och fnissar och garvar och hummar och tar plats och tid. Vilket för mig in på en annan post jag kommer att skriva, om det slappa tänkandets okrönta kungapar – Amelia Adamo och Adam Alsing. Jag tycker det är fint att det blir en stilig allitteration av deras namn.

Tillbaka

blandat20102011 105

Stirrat in i evigheten.

 

Att inte delta i sociala medier är som att sluta prata, sluta umgås med människor. Men det är också som en retreat, en möjlighet att hitta sitt inre samtal, de där tunna rösterna som har svårt att höras annars. Så min ”vita tid” utan sociala medier kommer jag att skriva mer om. Men idag blir det en lista för att göra det enkelt.

Saker jag insett när jag avstått från sociala medier:

  • Jag måste inte producera nya blogginlägg hela tiden för att ”tillfredsställa publiken” – jag har en jämn tillströmning av läsare.
  • MEN de inlägg som drar mycket publik är recepten. Sic! Jag som vill gå till historien för mina berättelser och insikter.
  • Murakamis triologi ”1q84” är helt makalös.
  • Det är kul att träffa folk på riktigt.
  • The invention of lying” är en riktigt, riktigt intressant film, mer som ett tankeexperiment än som en filmisk berättelse.
  • Aliens” slår det mesta. ”WWERD” kan vara bra att ständigt ha i tankarna. Närhelst en möter obehagliga typer eller situationer. (What Would Ellen Ripley Do, alltså).Det betyder inte att alla situationer och typer ska mötas med eldkastare, det kan betyda både omtanke (flickan Newt och katten Jonesy) och list (robotlastaren vs Alien).
  • Podcasts. Vilken guldgruva. Men det krävs guider för att hitta rätt. Det finns ganska mycket flamsigt trams och flåsigt innehåll utan substans, men också djup kunskap och hisnande infall.

Helt klart så har jag samlat på mig massor med inspiration för kommande inlägg. Stanna kvar för nu är jag tillbaka.

Bygg varumärket på Instagram. Grunden. Instagramskolan, lektion 1.

  • Tänk vida, stora tankar – på vilken arena finns ditt varumärke? I vilken sfär befinner sig varumärket? Hur ser publiken ut? Vad gillar publiken för andra varumärken? Vilka ”kompisar” har ditt varumärke?
    Här är det viktigt att inte bara se till det som du ser om ”din” bransch.
    Är det ett klädmärke du ska marknadsföra finns det säkert ett bilmärke som passar bättre till dina kläder än andra.
    Rita upp ”världen” omkring ditt varumärke.
  • Ta/lägg upp bilder. Intressanta, roliga, snygga, söta, lekfulla, spännande bilder. Autentiska bilder. Bygg upp ett intressant innehåll. Behöver inte vara strikt beskrivande eller helt solklart länkat till ditt varumärke och/eller produkter/tjänster.
  • Hashtagga bilderna ordentligt. Kolla  ”varumärkeskompisarna” och dina konkurrenter – vad använder de för hashtaggar? Din målgrupp – vad använder de för hashtaggar?’
  • Börja trycka på gilla-knappen. Lägg ner många, många timmar på det. Gilla alla möjliga sorters bilder. Inte bara sådana som du tycker har med ditt varumärke att göra.
  • Tänk efter om du på något vis kan länka varumärket till hundar, katter eller bebisar. Om inte annat – skaffa en hund, katt (bebis?) till kontoret och börja ta bilder på den.
  • Vad har du för berättelse? Kan du låta dina kunder/fans följa med på en resa? (Öppna ny butik/kontor, skapa en ny produkt/produktlinje, bestiga ett berg, vara gravid, bygga om ett kök…..)

Hur funkar det här då?

  • Lägg tid och energi på att fundera kring och känna in ditt varumärke.
  • Du måste ha ett trovärdigt innehåll som känns äkta och intressant. Det måste du ha redan när du sätter igång och leta fans.
  • När du börjar ”gilla” kör du igång människors känsla av att de bör ge tillbaka (Cialdinis första princip – reciprocitet). De kommer att kolla in ditt konto. Hittar de tillräckligt intressant material kanske de börjar följa ditt varumärke.

Glöm inte – att kommunicera genom bilder kräver hjärta och tillgång till egna känslor. Att kommunicera med bilder är en konst. Det intressanta här är att de flesta klarar det alldeles galant när de är sina privata jag men tappar helt den kunskapen när de jobbar. Så tänk efter hur du skulle göra om du var dig själv!

I nästa avsnitt ska jag dela med mig av åtminstone ett strålande exempel!

Hur du lyckas på Instagram och litet annat #bloggswe

roy andersson

En av mina Insta-bilder som fick en del likes.

morgonmän

Samma dimmiga kaj någon dag senare.

 

Dags att lägga upp en lista över det jag ska skriva om i veckan eller nästa vecka eller i framtiden:

1. hur du som varumärke knäcker Instagram-koden

2. den första boken i min lista över böcker som påverkat mitt liv kommer alltid att förbli ”Gentlemen”. Alltid. Alltid. Alltid.

3. social valuta – utan vilken vi är rökta! Utan Facebook-nätverk och rekommendationer kommer du aldrig att få hyra ett hotellrum, du kommer inte att få köpa försäkring till hyfsat pris och glöm att låna från bank!

4. ”gilla”-knappens makt. Hur du utan att anstränga dig ökar ditt sociala värde bara genom att veta om en grundregel. Allt enligt Cialdini.

5. så kommer jag nog att skriva något om IHR. Om året där. Om nätverket som finns. Om oss som tog oss igenom ”the boot camp” och kom ut som DIHR. Med risk för att bli intern. Och navelskådande.

 

 

Två steg framåt, ett-och-ett-halvt tillbaka #bloggswe

blandat20102011 105

Det går inte fortare under hot

Ja, det går inte fort det här. Att tillfriskna från utmattningssyndrom och stressjuka är en ständig lektion i tålamod. Jag är inte den enda stressjuka som håller på att gå upp i limningen av att inte förstå, av att inte orka mer, av att inte kunna träna och umgås och jobba som vanligt. Vi längtar efter våra gamla liv. Efter våra gamla jag. De där jagen, inser jag nu när jag sitter och skriver, som medverkade till att vi hamnade i stressjukan. Vi längtar tillbaka till våra liv där vi stundtals var höga på att vara behövda, där själva farten i livet höll oss i rörelse så att det inte gick att sjunka.

MEN. Det var ju inget bra. Att leva för att vara behövd av någon annan eller av något annat funkar inte i längden. VI. MÅSTE. TÄNKA. OM.

Kom jag på efter mer än ett år efter Den Stora Krisreaktionen. Det vill säga efter själv kraschen. Men jag var ju på väg dit under lång tid. Hur korkad kan en smart människa vara?

Tillbaka till tänka om. För det är verkligen inte lätt. Det är riktigt jobbigt och bökigt. Det är direkt fysiskt jobbigt, skulle jag vilja säga. Det är som att försöka gå oberörd rakt fram i Lustiga Huset. Uppför alla konstiga trappor, genom alla rum som lutar och snurrar, nerför knöliga och hiskliga backar.

Tänka om. Vända på och ifrågasätta värderingar som jag trott varit fastcementerade. För att jag måste. Det rör jobbiga områden som levnadsstandard, livsstil och inte minst, självbild. Vem är jag när jag inte kan prestera och inte vara till nytta för någon annan? Kan jag leva med den människan? Har den människan ens ett existensberättigande?

Långsam varumärkesdöd och engagerade medarbetare

Det började så här:

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=9RC-QKpb8ac]

 

Och nu ser det ut så här:

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=3dPf2Q5rLCk]

 

Carin Fredlund har bloggat om det hela och om hur en stor marknads- och mediabudget kan användas till att döda ett varumärke. Hon skriver bland annat:

För detta är ren varumärkesmisshandel.

Grov misshandel. Kanske till och med vållande till varumärkes död.

Jag ska inte lägga lök på laxen utan låta det här sjunka in hos alla som är intresserade av marknadsföring och varumärken. Samtidigt vill jag skicka in ett glädjepiller som spridits i sociala medier senaste veckan och som visar på värdet av engagerade medarbetare och ”living the brand”. (Ha tålamod i 30 sekunder så kommer utdelningen sedan.)

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=jvBr-qPAGwI&w=560&h=315]

 

Apropå vad jag läste i Göran Adléns sammanfattning av sin senaste trendspaning:

Och vi måste få folk att gilla sina jobb. För tänk på att allt kan kopieras utom den äkta passionen och då är det inte bra som en undersökning från gallup visar, att 70 procent hatar eller är oengagerade i sitt jobb.

Mer om midjemåtten, medievanor och samarbetskonsumtion #blogg100 dag 97

Just det. WordPress och SvT går inte ihop. Så jag kan inte bädda in Isabella Lövins tal. Synd. Jag får länka. Det talet där hon bland annat lyfter Maria Abrahamssons plumpa påhopp och gör det till en språngbräda för att prata om något mycket, mycket större. Som delades och delades igen på Facebook i förrgår. (Och jag skrev om det en dag tidigare men publicerade det efter midnatt….)

Så var det debatten om samarbetskonsumtionen som jag undrade varför den avstannat. Men så damp senaste numret av ”Hemma i HSB” ner på hallgolvet och den fokuserade helt på samarbetskonsumtion. Läs den här. Oksana Mont som är professor i hållbar konsumtion berättar:

En undersökning visar att amerikanska hem har varor för i genomsnitt 3000 dollar som aldrig ens används.

kinde

Apropå delningsekonomi – den här boken (”Någon sorts extas” av Johan Kinde) lånade jag från det gemensamma biblioteket på gymmet. Just det – gymmet. Jag började läsa omedelbart på tunnelbanan. Eftersom jag i princip kan varenda textrad från Lustans Lakejers två första skivor så kände jag direkt igen tonen och åkte direkt med in i det tidiga 80-talet. Men det här var en parentes.

Och så var det ju det här med medievanor. Att vi inte går med på tablåerna. Att det vanliga TV-tittandet börjar dala och streamingtjänsterna tar mark. Mycket mark. OK. Jag håller på att tillfriskna från utmattning. Jag måste vara vaksam på vad jag tar in i min känsliga hjärna just nu. Och då går vanlig TV fetbort. Zappande är inte att tänka på. MTG-kanalernas skrikprogram är borträknade sedan länge. TV4:s höjning av ljudvolymen när reklamen kommer på gör att jag nobbar den kanalen helt. Reklamen, vad tror ni jag gör med den? Kollar på Youtube, såklart. När jag fått höra eller läst om någon reklam som är värd att titta på. För att den är rolig, bra eller alldeles särskild sexistiskt eller på annat sätt usel. Men även om jag måste vara restriktiv med intryck så tror jag inte att jag är en ovanlig nutida mediekonsument.

Jag ”hetstittar” på Netflix och Svtplay. ”Doctor Who”, ”Sherlock Holmes”, ”Suits”, ”Breaking Bad”, ”House of Cards”, ”Derek” och så (såklart) ”Orange is the New Black”. Även om säsong 2 börjar sändas på fredag får jag vänta till måndag då Aktivisten kommer. Jag har lovat att vi ska titta tillsammans.

 

 

"Vad bra du skriver! Du borde bli……. #blogg100 dag 24

……jurist.”

Jag tappade hakan av förvåning. Det var ett oväntat slut på en vacker komplimang.

Men det är klart. Särskilt jurister bör ju kunna skriva så att människor, de vanliga alltså, förstår hela innebörden. Inte bara enstaka ord och vissa meningar utan hela innebörden. Av ett brev, en skrivelse, en inlaga, ett beslut.

 

Verifierad av MonsterInsights