Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: om bloggandet (sida 2 av 2)

Hösttermin och allt är nytt

IMG_2443 IMG_2444

I lördags var det vernissage i Olle Nyman Ateljéer och Konstnärshem med Bianca Maria Khon Barmens verk. Jag trodde att det jag mest behövde var att vila. Särskilt efter att jag och Aktivisten/Valkyrian varit inne i sta’n och shoppat block-pennor-notisblock-namnetiketter-räknare, kort sagt skolgrejer. Samtidigt visste jag att det var viktigt att jag åkte ut till okända områden för att se Biancas skulpturer, teckningar och målningar.

Jag tog Saltsjöbanan. Det var varmt. Jag gick av i en avsomnad, välmående, förritiden villaidyll – Saltsjö-Duvnäs. Stämningen var litet som i min barndoms sommar-Örebro, avfolkad, sömnig, litet kvalmig. Vacker, jo, såklart. Med vattnet och storvillorna.

Så kom jag fram, några timmar efter att utställningen öppnat. En vacker plats, några människor satt och samtalade i skuggan av ett träd. En gräsplan framför. Vin och chips. Lugn. Eftertänksamhet.

Jag tittade på utställningen. Tog några kort. Satte mig vid samtalet. Och bredvid mig satt Karin, min tvilling. Ju mer vi pratade desto tydligare blev hon. Jag tror att jag måste berätta om henne.

 

Hur gör man ett riktigt tråkigt inlägg? #blogg100

Jag har ett förslag:

jag berättar om vad jag har på mig (mysbyxor med ett hål i rumpan, kontorströjan som har fått en kaffefläck och min snygg-BH från Gustaf Mellbin, den vita med litet rosa på)

jag beskriver vädret (blåsigt och mulet)

jag skriver något om den hägrande middagen (fil med Garants müsli, den med mycket frukt och så litet kokosflagor i, jag vet att jag lurar mig när det gäller nyttigheten)

eftersom jag inte har läst klart någon ny bok så kan jag inte tjata ännu mer om Earthsea-böckerna, det fattar ju jag med

kanske borde jag skriva att jag verkligen rekommenderar filmen ”Kinky boots” på Netflix eftersom den innehåller England, England, England och en hel drös med snällhet och omvändelse, men jag orkar inte skriva så mycket om den som jag borde, så jag hoppar över det också

och så avslutar jag med att uppmana alla att…….

Motståndsrörelsen mot tappade sugar och tappade trådar #blogg100

OK.

Dag 91.

Det betyder att jag snart har genomfört Blogg100-utmaningen för tredje året i rad.

barney

När jag satte mig för att skriva det här inlägget hade jag en helt annan text i bakhuvudet. Men så kom jag att tänka på att jag faktiskt genomfört utmaningen TRE gånger (nåja, på väg dit i alla fall) och att jag på senaste tiden blivit bemött som om jag har mycket att komma med. Vid flera tillfällen och av olika människor, så då måste det väl avspegla någonslags sanning. Så då blev det Barney Stinsons self-five istället för Ursula K LeGuin-citat om livsval och konsekvenser.

Vilket för mig fram till en utfästelse – att skriva en djupsinnig text utifrån väl valda citat från Earthsea-böckerna (Ursula K Leguin). ”But it is not this day!” citerar jag Aragorn. Utan idag ska jag göra self-fives inombords hela dagen och därför lägga upp länkar till några pärlor (ingen ironi, fast det gör ont i ”lilla jag”-delen av mig som ibland är så stor, så stor) bland Blogg100-inläggen:

Mest tittad på.

Minst intressant rubrik.

Mest läst nyligen.

Gamla kondompaket – märkligaste söksträng som lett till bloggen.

Ett av mina bästa recept som ständigt ger bloggen nya läsare.

Och ett reportage som gav mersmak.

 

 

Gör du inget, finns du inte #blogg100

Liv Strömquist har gjort det igen – sagt precis det jag behövde höra! I en av poddarna sa hon i en bisats att hon inte förstod sig på sådana som fotograferar. Att det nog är sådana människor som inte kan sluta jobba. Som alltid måste arbeta. På ett eller annat vis.

Det sa inte bara ”Klick” i mitt huvud. Det sa ”Kaboooommmm!!”

Javisst. Om jag fotograferar då gör jag något som lägger sig till det som kommer att finnas efter mig, det som visar vem jag var och är. På samma sätt som när jag skriver dagbok eller bloggar eller skriver på Facebook. Eftersom jag är långt bortom akutfasen i utmattningen så är det ju numera så att även om jag ligger och tittar på tre avsnitt i rad av ”Blacklist”, ”Luther” eller ”Ripper Street” så är ju metatänkandet påkopplat hela tiden:

– Vad betyder det att psykopaten får en hjälteroll i vår populärkultur?

– Vad gör vi när vi Netflix-bingear? EGENTLIGEN.

– Vad står SCA-krisen för? Är det samma groupthink som i fjortiskretsar fast utan Hollisterhoodies och med andra gummistövlar än Hunter?

– Varför har de sex mot väggen hela tiden?

OK. Jag måste helt enkelt ställa mig frågan om min egen självbild och mitt självvärde. Är de så oupplösligt förbundna med vad jag gör att även när kroppen säger NEJ och STOPP så måste hjärnan fortsätta arbeta för att jag ska ha någotsomhelst existensberättigande.

Jag tror att jag är så obildad att jag inte har en aning om hur jag ska gå tillväga när jag vilar. På riktigt.

Hitta Issadissa! #blogg100

Ja, ni som har följt Issadissa och den andra ett tag vet ju att jag inte direkt skriver dagbok när jag bloggar. Utan bloggen är mer som en tänkebok. Det är recept, nedslag i samtidens märkligheter, populärkulturella hissningar, litet allmänt tjafs och förnumstigheter. Och litet bilder på det. Så mycket av det jag skriver har väl inte något bäst-före-datum utan åldras med visst behag. Hoppas jag.

Jag vet att jag trogna läsare och det är jag oändligt glad och tacksam för. Att jag kan roa någon, vara till nytta och glädje. Det är stort och fint. Ibland kommer också nya läsare och det är väldigt intressant hur Issadissa blir hittad. Det kan jag avläsa i statistiken (å, vad jag älskar statistik, särskilt webbstatistik!) som ju bland annat rapporterar om sökorden och sökfraserna som gör att nya besökare hittar hit.

Vad säger ni om följande:

texas longhorn no bean chili

gå i 12 cm klackar

lotta sjöberg blogg

recept hamburgersås

mjölklobbyn

utmattningssyndrom blogg

Filippa Reinfeldt blogg

dissningar

personlighetstest ipu

ipu myers-brigg

Roligast tycker jag naturligtvis att ”gå i 12 cm klackar” är. Den var så otippad. Jag undrar om den som tittade in i Issadissas utbredande om skor fick något vettigt med sig. Om inte annat fick den se en massa män som klarar att dansa i högklackat i alla fall. Både Tim Curry och en massa fransmän. (Blev du nyfiken? Här är inlägget.)

Det är många fler som bloggar i hundra dagar #blogg100

Det vore ju jobbigt att behöva tycka om ALLTING själv. Tur att det finns andra som skriver roligt, vettigt, upprörande, intressant, konstigt, tramsigt. Det blir roligare tillsammans. Roligare när vi är fler.

Här är några inlägg och hela bloggar som jag just nu vill rekommendera fler att läsa:

Erika Åberg skriver om tiggeriet på ett väldigt engagerande, lugnt och tänkvärt sätt.

Om jag någon gång åker till Wien (vilket jag nu blir sugen på) ska jag läsa igenom hela familjen Scharffenbergs blogg där de recenserar matställen i Wien. Med kärlek, intresse och bra bilder.

Fem fotoappar i mobilen. Hittade jag tips på flera stycken som jag måste ladda ner. Eftersom bilder är så roligt. Precis som ord. Måste jag välja, förresten?

Det här med HSP är intressant. Läs mer på Marie-Louise blogg.

Ett tryckeri med gamla fina typer som också jobbar med sociala medier och webb. De åker på WebCoast i helgen. I mitt huvud spinner tankarna loss.

 

Tillbaka

blandat20102011 105

Stirrat in i evigheten.

 

Att inte delta i sociala medier är som att sluta prata, sluta umgås med människor. Men det är också som en retreat, en möjlighet att hitta sitt inre samtal, de där tunna rösterna som har svårt att höras annars. Så min ”vita tid” utan sociala medier kommer jag att skriva mer om. Men idag blir det en lista för att göra det enkelt.

Saker jag insett när jag avstått från sociala medier:

  • Jag måste inte producera nya blogginlägg hela tiden för att ”tillfredsställa publiken” – jag har en jämn tillströmning av läsare.
  • MEN de inlägg som drar mycket publik är recepten. Sic! Jag som vill gå till historien för mina berättelser och insikter.
  • Murakamis triologi ”1q84” är helt makalös.
  • Det är kul att träffa folk på riktigt.
  • The invention of lying” är en riktigt, riktigt intressant film, mer som ett tankeexperiment än som en filmisk berättelse.
  • Aliens” slår det mesta. ”WWERD” kan vara bra att ständigt ha i tankarna. Närhelst en möter obehagliga typer eller situationer. (What Would Ellen Ripley Do, alltså).Det betyder inte att alla situationer och typer ska mötas med eldkastare, det kan betyda både omtanke (flickan Newt och katten Jonesy) och list (robotlastaren vs Alien).
  • Podcasts. Vilken guldgruva. Men det krävs guider för att hitta rätt. Det finns ganska mycket flamsigt trams och flåsigt innehåll utan substans, men också djup kunskap och hisnande infall.

Helt klart så har jag samlat på mig massor med inspiration för kommande inlägg. Stanna kvar för nu är jag tillbaka.

Frågelådan är öppen!

Stiftelsen .se ger varje år ut årets roligaste bok: Svenskarna och Internet. Jag älskar Internet och jag älskar statistik – bingo! För några år sedan började de skriva om bloggandet och att det var just bland tjejer i skolåldern som det var ett stort fenomen. Jag började titta in på en del bloggar som skrevs av 12-15-åriga tjejer. Som sociologisk studie var det intressant. Självklart plockade jag upp en del inspiration där. Vissa format för inlägg är smått geniala. Jag tänker inte på poster av typen ”dagens outfit” eller ”jag myser med min hund” eller ”BFF” utan på det här med frågelådor.

En dag skriver bloggaren om att ”det har kommit in frågor till mig, har ni några fler, så mejla eller skriv i kommentarerna” och några dagar senare är det dags för svaren. Gärna i ett videoinlägg.

Närvaro. Trovärdighet. Äkthet. Autenticitet. Kontakt nästan på riktigt. Nästan nakenhet.

Det var också då jag förstod att läsekretsen när de gällde många av de här bloggarna var ganska snäv eftersom en del av frågorna var av typen:
– vilka killar i 7C tycker du är snygga?

Oj. Jag gjorde visst en typisk Issadissa – en lång inåkning. För att egentligen säga att NU, nu är det dags för frågelådan här. Jag väntar mig inte en störtflod av frågor, så jag kan börja med några själv:

– vilket är ditt bästa vegetariska recept?

– tre saker du skäms för.

– snyggaste killen på jobbet?

– pryl du inte kan vara utan?

– måsten på julbordet?

– dold talang?

– bästa plagget i garderoben?

– tre saker vi kommer att höra mer om 2015.

– kommer du att bli frisk?

Som sagt: frågor i kommentarerna eller till min mejl issadissaissadissa@gmail.com

Nu bråkar de igen!

DSC_0741

Men knivar använder de inte!

Issadissa och ”den andra” har råkat i luven på varandra igen. De går och morrar och sticker varandra med trista repliker. Vad handlar det om?

Jo. Om bloggen.

Issadissa tycker att den allmänna röran är alldeles underbar, den speglar ju alldeles perfekt tillståndet i hennes huvud (och, måste hon erkänna, garderoberna och förrådet).

”Den andra” tror att vi skulle få mycket mer trafik om vi var smarta och delade upp bloggen i fem-sex stycken:

1. En bokblogg

2. En proffsblogg om sociala medier, marknadsföring, reklam och bildkommunikation

3. En självhjälpsblogg och ”jag-är-trött-lyssna-på-min-historia”-blogg om utmattning och stress

4. En väldigt anonym och elak samtidsspaningsblogg

5. En geekig, nördig, fangirlig populärkulturblogg

6. Och så en för resterna – de allra bästa recepten! En dosis träning för halvgamla tanter. En pyts med tvillinglös tvilling.

Vad säger du, kära läsare. Är det dags att förändra konceptet? Har Issadissa levt för länge? Ska hennes ostädade huvud och förråd splittras och ordnas?

Verifierad av MonsterInsights