Och jag med.

Vi är klimatförnekare i praktiken även om de flesta aldrig skulle gå med på att kalla sig så. Men vi flyger. Oj, vad vi flyger. Hit och dit, för vi är ju värda litet stimulans och litet värme. Och bilen, den är ju så praktisk. Köttet är ju också svårt att avstå ifrån och sopsorteringen är ju både kladdig och besvärlig. Som tur är återvinns ju matavfallet. Skönt det.

Skämt åsido. Det går inte längre. Det fattar både du och jag.  Egentligen.  Vi bara låtsas som om vi inte fattar. Den livsstil du tycker du är ”värd” och som du tjänat ihop till, den funkar inte. Vi måste ta besvärliga livstilsval.

 

Många i min generation är så glada för att vi nu kan resa bekvämt. Vi behöver inte tågluffa som vi gjorde i vår ungdom för att se andra länder, vi kan ta ett billigt flyg och se Europas alla huvudstäder på helgerna och loven. Vi kan göra så mycket mer än våra föräldrar kunde och vad vi själva hade råd med när vi var unga. Och så traderar vi vidare till våra barn att världen är till för oss och att det bara är att plocka i godisskålen – spanska sydkusten, Thailand, Rom, London, New York, Paris, Wien och Warzawa är så billigt.

Vad håller vi på med? Och vad lär vi nästa generation, som sedan kommer att få plocka ihop skärvorna efter våra överuttag på klimatkontot?

Som sagt, väldigt få i min bekantskapskrets skulle kalla sig klimatförnekare. De flesta skulle tillochmed kalla sig väldigt medvetna konsumenter. Men rent praktiskt är vi klimatförnekare. Så enkelt är det.

Vad tänker du göra?