Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Etikett: retorik (sida 1 av 1)

Du kan inte gissa vad som hände sedan!

Adventsljusstake och adventsstjärna i fönster

En bild från förra året. Jag har inte, jag upprepar INTE tänt ljus nummer två ännu. Hedersord!

Idag stod det alltså i adventskalendern att jag skulle hålla upp en dörr eller hjälpa någon att bära något tungt. Jo. Det gick ganska så bra. Eller ganska så dåligt. Det beror på hur man ser det. De flesta dörrar jag går igenom går inte att hålla upp, det är spårvagnsdörrar, tunnelbanedörrar och andra automatiska dörrar. Vad jag gjorde istället för att hålla upp en dörr var att jag tänkte extra noga på att låta andra komma av spårvagnen/tunnelbanan och att jag inte bufflade mig ut och fram utan lät andra gå före.

Det var helt enkelt  inte så mycket att berätta om. Men det var något i uppmärksamheten som jag gav sammanhanget och mina medresenärer som gjorde dagen annorlunda. Dessutom klippte jag mig hos Magnus på Extend som är praktiserande buddhist och han berättade om två övningar han gjort – den ena var att han varje kväll skrev ner en god gärning han själv utfört, den andra var att han beskrev tio goda gärningar andra gjort honom den dagen. Och just den där andra övningen satte igång mina tankar, för det går ju inte bara att notera de stora uppoffringarna som någon kanske gör ett par gånger under hela ens livstid utan det handlar ju om att bli uppmärksam på de små gesterna, de små orden, den lilla undanmanövern eller den blicken som skapar gemenskap i en liten kort stund.

Fast. Det var ju inte det att jag kände mig fin när Magnus visade det dramatiska i mitt naturgråa hår som i slingor lagt sig över det mer snusbruna där jag satt omgiven av en gråfärgad 20-åring (ljuvligt), en starkrosafärgad page (å, det var snyggt!) i 40-årsåldern och ett blåfärgat långhår (sagolikt!), 30plus som jag skulle skriva om idag (där höll jag på att tappa tråden mellan alla hårfärger) utan det var ju adventskalendrar jag skulle orda om.

Sagt och gjort. Och nu blir det länkfarm.

  1. Malindas julkalender med julmusik. Här pratar vi om sann kunskap. Roligt som tusan. Jag länkar till lucka 1, Ave Maria. Se till att vara inloggad på Spotify!
  2. En julkalender där en kan lära sig om härskartekniker. Antingen hur en känner igen dem och därmed kan hantera dem eller, hu vale, hur en använder dem i det ondas syfte.
  3. Internetmuseums julkalender som påminner om en viral succé varje dag fram till julafton. Idag påminns vi om Ansiktsburk. Någon som inte kommer ihåg?

Som den samvetsgranna människa jag ibland är när andan faller på, så fortsätter jag väl rapporteringen imorgon. Då ska jag laga mat till någon annan, säger adventskalendern som jag publicerade igår.

Världens mäktigaste man blir arg. Och ni kan inte gissa vad som hände sen…….. #blogg100

Det här klippet visar tydligt att vi är inne i en helt ny tid. Barack Obama, världens mäktigaste man talar inför politiska korrespondenter i Vita Huset. Det är en middag, så det ska inte vara för tungt och allvarligt, men hallå! det är ändå världens mäktigaste man som talar till världspressen.

Och vad gör han?

Jo, han leker, dramatiserar och använder sig av populärkulturella referenser. Inte för att skoja till det, utan för att nå fram. För att göra budskapet angeläget, förståeligt och akut. Först använder han sig av en ”anger translator” och skapar en dynamik genom att låta ilsketolken säga sådant som han, som balanserad världspolitiker inte får säga. Han låter ilsketolken vara sanningssägaren när han själv håller sig till den vanliga kända politikerretoriken som han vet att vi alla är rejält trötta på. Och gärna stänger öronen till när den kvarnen drar igång.

MEN. Och det är här det händer. Det är här det verkligen händer – så tar Barack Obama över ilskan och glöden. Han tar över från den ilsketolken som blir helt förstummad och jävlar! vilket intryck resten av Obamas ord och känslor gör. JA! Jag fattar att vi inte bara kan stå bredvid och gäspa när jorden vrider sig i klimatplågor. Jag fattar det nu. Igen.

De populärkulturella referenserna då? Dels är det Hillary Clinton som får vara ”the Khaleesi of Westeros” och dels är det ödestorra Kalifornien som ser ut som ”trailern för den nya Mad Max-filmen”. Och ingen av oss vill leva i Mad Max-land och -tid, eller hur? Så då lyssnar vi, förstår och känner. Känner, framförallt.

 
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=HkAK9QRe4ds&w=560&h=315]
 

Det är inte så jävla svårt! #blogg100

gotconsent

Det här är ett kondompaket. Såldes på feministapparel.com

Det här med samtycke. Att det skulle vara svårt och komplicerat. Jo, vill man göra det till ett komplext begrepp, så finns det (som alltid) outtömliga möjligheter till det. Men varför inte bara tänka enkelt och rätt? Som i bloggen rockstar*dinosaur*pirate*princess där samtycke till sex jämförs med att fråga om någon är sugen på en kopp te. Jag citerar:

You say “hey, would you like a cup of tea?” and they go “omg fuck yes, I would fucking LOVE a cup of tea! Thank you!*” then you know they want a cup of tea.

If you say “hey, would you like a cup of tea?” and they um and ahh and say, “I’m not really sure…” then you can make them a cup of tea or not, but be aware that they might not drink it, and if they don’t drink it then – this is the important bit –  don’t make them drink it. You can’t blame them for you going to the effort of making the tea on the off-chance they wanted it; you just have to deal with them not drinking it. Just because you made it doesn’t mean you are entitled to watch them drink it.

Och med hjälp av den här tekoppsmetaforen så blev diskussionen onödig, eller hur? Eftersom det då handlade om något annat än sex. Och sex kan verkligen få människor att börja resonera alldeles märkligt och tokigt. Tar vi frågan till att handla om att tvinga någon att dricka en kopp te, då löser vi upp det där svåra. (läs hela inlägget här)

När vi ändå är inne på metaforernas oerhörda kraft så är det nu dags att läsa om finanskrisen i form av en pubägare och hennes kunder.

marys pub

Jag tackar Stefan Hyttfors som hade hittat denna fina text med utmärkt användning av metaforer.

Margaret Atwood har skrivit om ekonomer också. Det är skarpt, intelligent och inte särskilt snällt.  Jag återkommer till hennes citat. Som f.d. nationalekonom tycker jag att jag får slänga massor av stenar mot glashuset.

Verifierad av MonsterInsights