Månad: maj 2013 (sida 2 av 3)

maj 14, 2013 / Inga kommentarer

Tankar om samtiden #blogg100

Inte så urban, men ändå en maskin.

Dag 90 och inlägg 92

Ett inlägg som helt enkelt sammanfogar olika texter.

–Sammantaget är vi helt enkelt marinerade i en kultur som är inställd på ständig förbättring. Vi föräldrar tror att vi måste anstränga oss till max hela tiden för att ge våra barn den allra bästa stimulansen. Men barnuppfostran handlar inte om produktutveckling, säger Carl Honoré.

Det här citatet kommer från gårdagens artikel i Svenska Dagbladet i serien ”Ständig förbättring”. I samma serie intervjuades en man, litet drygt 30 som var förfärande i sin människosyn. Skrämmande nog är han både pappa och chef. Därför vill jag påminna om mitt inlägg om checklistan för livet och denna dikt som i stunder mal i mitt huvud. De där dagarna när man är reducerad till ett fungerande skal, men inte mycket mer.

Maskinsång av Elmer Diktonius

(Orlodoffa doschkoff
orlodoffa doschkoff:)
det är maskinen –
jag.
Stänger och hjul
och
nitnaglar skruvar och muttrar
drivremmar (doschkoff) –
många män har gjort mig
släggat och putsat och hamrat och filat
fin är jag fin (orlo)
skinande
sjungande
rungande
skakande
golv och tak.
(Rökning förbjudes!
Spotta ej på golvet!
Osnygghet förbjudes!
Drick ej ur karaffen!
Tillträde förbjudes!
W.C. Kontor.)
Såg du mannen som kom i går? –
han krälar i dag på kryckor,
och flickan som gnolar i dag
blir i morgon rännstensavfall,
och barnet som de avlat
är som de och blir som de –
orlodoffa doschkoff –
min mat.
(Orlodoffa doschkoff
orlo – orlo – orlo:)
Olja och olja
(ha – så jag skrattar!)
människosvett och olja
och blod
(he – så jag ryter!)
Musklerna tvinar.
(hi – så jag flinar!)
hyn färgas gul.
Nacken blir böjd
(hå – så jag suckar!)
sparken i ändan
(ho – så jag hastar!)
en åter färdig
(i väg).

Kan yppa att jag är svag för både steampunk och Jan Jörnmarks ”Övergivna platser” och annan urban exploration.

maj 13, 2013 / Inga kommentarer

Det började bli motigt, men….. #blogg100

Dag 89 och inlägg 91

Fredrik Wass som tog med oss på Blogg100-resan

…så var jag med när blogg100 gick i mål på Historiska Muséet idag. Jag träffade Malinda Flodman som skriver om sex, sexualitet och sexualpolitik vid registreringen och La Linda i dörren in. La Linda startade #hmriot på sin blogg, en rörelse som handlar om vilka storlekar som H&M tillhandahåller och, framförallt, vilka storlekar de inte tillhandahåller. Och så kom jag att sitta bredvid Tina Ax som jag tyckte att jag verkligen kände igen. Det var ju inte så konstigt eftersom jag både sett ”Dokument inifrån” som handlade om henne samt varit på en seminarium där hon var med. Behöver jag säga mer än ”Du är googlad”?

Jag fick helt enkelt nytt bränsle till bloggandet, kände att jag är del av något större. Vad detta större nu är eftersom bloggandet spretar åt alla möjliga håll. Nåja, spännande var det i alla fall. Synd att jag behövde gå så tidigt.

maj 12, 2013 / Inga kommentarer

Syskon #blogg100

Vitsippor, tryck ”gilla”

Dag 88 och inlägg 90

Varför gå runt i sina egna tankar när man kan lyssna på vidunderlig litteratur? Nu har jag börjat prenumerera på Storytel och behöver därför inte längre lyssna på egna infall och tankevindlingar när jag åker spårvagn, promenerar, springer, städar, handlar, lagar mat, går på toaletten eller cyklar.

Jag har bland annat lyssnat på ”Havsmannen” av Carl-Johan Vallgren och ”Håpas att du trifs bra i fengelset” av Susanna Alakoski. Jag har vridit på mig så som man gör när man vill få av sig ett misshagligt plagg, jag har nästan gråtit när jag cyklat, kort sagt jag har blivit berörd på djupet. Båda böckerna handlar om syskonpar och om den starka bindning som kan finnas, den där starka bindningen som är på både gott och ont. Vetskapen om att den andra alltid finns där och sårbarheten i det känslomässiga beroendet.

I båda fallen handlar det om familjer där föräldrarna är förlorade i missbruk. Där syskonen är utlämnade till varandra och också är de enda som delar upplevelsen av utsatthet. I ”Havsmannen” är kärleken mellan storasyster och lillebror det som håller deras liv igång och ger mening, i Susanna Alakoskis bok är kärleken, beroendet något som systern vill slippa eftersom brodern om och om igen låter sitt missbruk vinna över sig själv.

Det finns inget gottande i utsattheten, i missbruket eller i den relativa misären. Det är två extremt klarsynta berättarröster som inifrån de båda systrarna gör mig som läsare delaktig. Ja, det är klart att båda böckerna är angelägna. Särskilt för oss mätta och duktiga medelklassare som tror att vi har fått det bra uteslutande på egna meriter.

För att kunna fortsätta förbi de romska tiggarna på Drottninggatan utan att ha småpengar med mig och för att kunna fortsätta trycka ”gilla” på alla fina bilder av vitsippor, och också mena det så lyssnar jag just nu på Jussi Adler-Olsens ”Kvinnan i rummet” och fnissar åt Stefan Sauks tolkningar av Carl Mörck och av Assad.

maj 11, 2013 / 1 kommentar

Puberteten i naturens tappning #blogg100

Dag 87 och inlägg 89

Är inte försommaren naturens pubertet? Det är för mycket av allting, kan det inte lugna sig litet? Jag har ett förslag:

1. tussilagon tittar upp

2. paus

3. blåsipporna kommer

4. koltrastarna flöjtar vackert om kvällarna, nätterna och tidiga morgnar

5. paus

6. svalorna flyger och låter

7. häggen blommar

8. paus

9. syrenerna blommar

10. paus

och så vidare – ni fattar vad jag menar.

För det här orkar jag inte riktigt med. Det är som en hormonstinn tonåring som är hög på Red Bull, dataspel och planlöst cyklande. Ogräset växer så fort att man ser själva växandet. Björkarna går från skira till pregnant ogenomträngliga över en natt.

Man borde egentligen inte sova, bara njuta och ta in. Men det är som ett sensoriskt bombardemang som tröttar ut. Det doftar, är så skrämmande vackert och växer utan hänsyn.

maj 10, 2013 / Inga kommentarer

En finfin sallad #blogg100

Dag 86 och inlägg 88

En gång för länge länge sedan var jag i New York. Det var innan…….allt. Då åt jag en otroligt god grönsaksförrätt på den då ganska nyöppnade restaurangen Lucky Strike. Restaurangen finns kvar och verkar servera trivsam mat, men just denna fänkålssallad kunde jag inte hitta på menyn. Här kommer den.

Ansa en fänkål så den inte har några träiga eller bruna delar kvar.

Skiva fänkålen tunt, tunt.

Sprid ut de tunna skivorna på tallrikar.

Hyvla tunna flak parmesan och lägg över fänkålen.

Stänk en god vinägrett över. Bara stänk.

Ät.

maj 9, 2013 / Inga kommentarer

Våren #blogg100

Dag 85 och inlägg 87

Körsbärsblommorna i Kungsan i Stockholm

Jag tyckte om att det var en så kollektiv upplevelse. Alla var förundrade över skönheten. Många fotograferade. De flesta stod eller gick mycket långsamt.

Insåg att det var första gången jag sett blomningen på nära håll. Fast träden har tydligen stått där de står sedan 1998.

maj 8, 2013 / Inga kommentarer

Livet är inte svart eller vitt #blogg100

Dag 84 och inlägg 86

Jag kunde inte läsa hela artikeln på aftonbladet.se om pappan som glömt sin tvååring i bilen. Den tvååring som sedan dog. Men jag kunde läsa hela Mymlans blogginlägg och hela den Pulitzer-prisade artikel som handlade om föräldrar vars barn har dött i värmen i en låst bil. Föräldrar som råkat glömma.

Jag har inget riktigt bra att tillägga och avslutar därför med min favoritreklamfilm från 1986:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=_SsccRkLLzU&w=420&h=315]

maj 7, 2013 / Inga kommentarer

Det behövs fler Nike, Jonas och Susanna #blogg100

Dag 83 och inlägg 85

Det hade varit en fattigare vår utan ”Bästa Beatrice Ask” och utan Nike Markelius berättelse inifrån utförsäkringen.

Att vara nio och bestämma sig för att bli klassens plugghäst, världens bästa ögontjänare. Allt går enligt planerna och det är bara när vi har vikarie som någon automatiskt utgår från att vi är klassens bråkstake.

Att vara tolv och åka in till Mega Skivakademin för att provlyssna cd:s och varje gång vi kommer dit så börjar väktarna cirkulera som hajar, de pratar i walkie-talkies, de förföljer på bara några meters avstånd. Och vi försöker spela normala, vi anstränger oss för att använda ett maximalt okriminellt kroppsspråk. Gå normalt, Beatrice.

Två citat från Jonas Hassen Khemiris text som gav rasismen gestalt.

Hon vred sin dator så jag kunde se skärmen, där de staplade meningarna visade sig. Nu blev hon med ens blaserad och oengagerad, pekade på det som stod och kommenterade det mekaniskt. Dina dagar är slut. Du är utförsäkrad. Du uppfyller inte ett nytt villkor. Du är i ett nytt program nu. Vi kräver yrkesbreddning. Hon skrollar och öppnar rutan med min handlingsplan. Fnyser genom näsan.

– Du har ju inga meriter. Du blir nu kallad till ”kompletterande aktör”. Där ska du delta aktivt på heltid. Du kommer sedan att bli placerad i sysselsättning. Också det på heltid. Inom annat område än kultur.

Kraften, värdigheten, människovarandet rann ur mig.

Och detta var ett utsnitt från Nike Markelius historia om att vara i stadiet innan Fas 3 och om att hamna i ”åtgärder”.

Hade inte Jonas och Nike arbetat med att hitta sitt språk hade de aldrig kunnat åstadkomma det de gjorde med sina texter. Nu gav de ny energi till debatter som borde föras vid fikaborden men som kidnappats till tv-debatter och politiska arenor. För både rasism och utförsäkring kom närmare i och med deras gestaltning.

Eftersom jag just nu lyssnar på Susanna Alakoskis ”Håpas du trifs bra i fengelset” måste jag bara få med henne också. Det hon skriver om gör hon angeläget. Jag kommer att skriva mer om boken, den är värd många ord. Kom på att jag också måste lyssna om igen på hennes sommarprat från 2007. Det är angeläget, argt, välformulerat, renons på publikfrieri och lättköpta poänger, uppfriskande och tillnyktrande som ett bad i en iskall insjö.

maj 6, 2013 / Inga kommentarer

Skratta med tanterna! #blogg100

Dag 82 och inlägg 84

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=K4y04zQaUFQ&w=560&h=315]

Är det bara jag som tycker att det här är helt makalöst roligt?
Får kvinnor vara småfulla och fnissiga?
Och prata i TV?

Men det är klart – kan man dricka rödvin med is i och fortfarande vara respekterad?

maj 5, 2013 / Inga kommentarer

Att berätta är nödvändigt #blogg100

Dag 81 och inlägg 83

Så. Berätta. Skriv. Mejsla fram ditt eget språk så du kan berätta din historia.

Är du gammal som jag och bor hyfsat nära någon storstad finns Skrivarakademien. Där går jag en kurs just nu och det är därför jag har publicerat några skrivövningar jag gjort. En berättelse inspirerad av min barndomen, en arbetsplatsskildring och en hypotetisk ”Filippa Reinfeldt talar ut”.

Är du mellan 8 och 18 år och bor på Järvafältet eller i Södertälje finns Berättarministeriet.

Detta får räcka för idag. God natt!