Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.
Gör inte så här.
Eller förresten gör kanske det. Eftersom det är så vi förväntar oss att det ska se ut.
Men omvänt.
Med ”rätt” kön.
Ja. Det beror ju på var ditt varumärke ska finnas. Mainstream (inkluderande) eller ironi (exkluderande).
Bilden är hämtad från Buzzfeeds fina sammanställning av fel kön gör andra könets typbilder på Instagram.
När kvargen introducerades av Arla i mitten av 80-talet så tyckte produktutvecklarna och marknadsmänniskorna att kvarg var ett så hemskt ord. Särskilt för något man stoppar i munnen. (Testa att säga ordet och känn efter vad kroppen egentligen gör när du uttalar det. Just det! Ingenting man tar IN i kroppen.) Så Arla döpte kvargen till Kesella. En litet gulligare variant av Keso, helt enkelt. Snäll och slät till skillnad från Kesons mer klumpbemängda konsistens.
Men helt plötsligt har alltså kvarg-ordet fått en helt annan status. Nu används ordet kvarg till höger och vänster. Kvarg har blivit ett högstatusord. Det förknippas med kroppsuppbyggnad, träning, mån-om-sin-kropp, ja, själva odödlighetstrenden.
Som vanligt ligger ju starka lobbygrupper bakom det vi ägnar oss åt. I det här fallet har vi mjölklobbyn, den som förut hette Svensk Mjölk numera LRF Mjölk. Vi dricker ju allt mindre mjölk men det produceras ju fortfarande mängder med mjölk, så vad gör bondemaffian? Jo, de satte fyr under lattebrasan med hjälp av Prime, Sveriges bästa byrå när det gäller marknads-PR. Och det har ju gått som tåget. Men trots det allmänna lattesörplandet så är trenden kring mjölkanvändningen felaktig, enligt mjölklobbyn. Så då hakar man på proteindrycksslurpandet. Och förvandlar det till kvargknarkande.
Jag vet inte hur de lyckades med det, men bland mina träningsälskande kollegor är det ett evigt kvargätande. Precis som det förbrukas kvarg i parti och minut i de träningsbloggar jag tittar in på.
Det här med att Kesella (kvarg!) ger ett saftigare saffransbröd är också en myt som är skapad av mjölklobbyn. Allt enligt Aftonbladet och experter de har pratat med. Så jag avslutar med en lista över goda råd.
Goda råd för saftiga saffransbullar:
kalljäsning
rumsvarmt smör – inte smält
klibbig deg – ta inte för mycket mjöl
lös upp den stötta saffranen i litet sprit (inte malörtsbrännvin dock, det smakar litet fel…)
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=IgxZS4mWSrw&w=560&h=315]
Om det var någon som hade glömt.
Stiftelsen .se ger varje år ut årets roligaste bok: Svenskarna och Internet. Jag älskar Internet och jag älskar statistik – bingo! För några år sedan började de skriva om bloggandet och att det var just bland tjejer i skolåldern som det var ett stort fenomen. Jag började titta in på en del bloggar som skrevs av 12-15-åriga tjejer. Som sociologisk studie var det intressant. Självklart plockade jag upp en del inspiration där. Vissa format för inlägg är smått geniala. Jag tänker inte på poster av typen ”dagens outfit” eller ”jag myser med min hund” eller ”BFF” utan på det här med frågelådor.
En dag skriver bloggaren om att ”det har kommit in frågor till mig, har ni några fler, så mejla eller skriv i kommentarerna” och några dagar senare är det dags för svaren. Gärna i ett videoinlägg.
Närvaro. Trovärdighet. Äkthet. Autenticitet. Kontakt nästan på riktigt. Nästan nakenhet.
Det var också då jag förstod att läsekretsen när de gällde många av de här bloggarna var ganska snäv eftersom en del av frågorna var av typen:
– vilka killar i 7C tycker du är snygga?
Oj. Jag gjorde visst en typisk Issadissa – en lång inåkning. För att egentligen säga att NU, nu är det dags för frågelådan här. Jag väntar mig inte en störtflod av frågor, så jag kan börja med några själv:
– vilket är ditt bästa vegetariska recept?
– tre saker du skäms för.
– snyggaste killen på jobbet?
– pryl du inte kan vara utan?
– måsten på julbordet?
– dold talang?
– bästa plagget i garderoben?
– tre saker vi kommer att höra mer om 2015.
– kommer du att bli frisk?
Som sagt: frågor i kommentarerna eller till min mejl issadissaissadissa@gmail.com
På vissa sätt, vill jag tillägga. Jag har ju skrivit om det här med samverkanskonsumtion förut. Om verktygspooler, couchsurfing, hyr-ut-din-bil, sälj-ditt-ex-presenter. Och nu har Audi skapat ett sätt så att det är enkelt att samäga och gemensamt nyttja en prestigebil med några vänner. De har givit systemet ett vackert namn – Audi Unite.
Jag tänker inte vara det minsta sarkastisk eller cynisk utan bara stjärnögt, jultindrande optimistisk idag. Puss och kram älskade läsare!
Sätter mig försiktigt för att själen inte ska spricka
En av de fina förmånerna på jobbet är att vi får gå på hälsokontroll. (På Sophiahemmet dessutom. Fast syrrorna där bär inte längre den fina lilla mössan…) Jag lämnade diverse kroppsvätskor i förra veckan och träffade i veckan en väldigt mänsklig doktor som utvärderade resultaten, frågade intresserade frågor och avslutade det avstressade mötet med uppmuntrande ord.
Till saken hör att jag har haft ett bakslag igen (jag gick in i väggen förra sommaren – många blogginlägg om det). Jag har ju jobbat heltid sedan i början av sommaren och det har ju funkat om jag de barnfria veckorna verkligen satsat hårt på vila och återhämtning. Sova mycket, inte träffa folk, inga måsten. försöka komma ihåg att meditera och djupavslappna. Det har funkat hyfsat tills för några veckor sedan. Sov i en vecka och nu jobbar jag halvtid och återhämtar mig på halvtid. Ett tag till.
MEN. Kroppen är ju i finfin kondition. Säger doktorn. Inte ett enda värde som är fel. Top notch. Kommer att kunna gå och ticka tills jag blir nitti-hundra allra minst.
Det är ju hur intressant som helst. Att kroppen säger ”sassa, brassa, mandelmassa” och ”jajamensan, fattas bara” i doktorns tester men till mig säger kroppen ”SOV!!!”, ”gå i ide”. Eller tolkar jag kroppen fel? Är det något annat den vill berätta för mig?
Definitivt inte mina nu heller.
Vilken bild det är på omslaget av skidskytten Björn Ferrys självbiografiska och nu till julen nästan slutsålda bok! Bilden ser ut som en anatomiplansch. Något som Leonardo da Vinci kunde ha skissat på. Eller en målning från 1500-talet från en anatomisk teater. Är det bara en kropp vi ser eller är det en människa? Kropp och kropp förresten – muskler, hud och ben. Inget fett. Inte det minsta lilla fett. Han är ju naken men ser inte det minsta naken ut. Det finns inget avklätt i bilden. Heller ingen blygsel.
Maskin. Robot. Pansar. Stolthet. Hårdhet. Funktion.
Otroligt intressant bild. Väldigt mycket 2014. Om jag fortfarande bloggar 2016 måste jag titta tillbaka på just den här bloggposten och betrakta bilden med mina framtida ögon. Jag har bloggat om muskler förut och kommer att göra det igen.
(Att han sedan har ett vapen på ryggen tar vi i en annan analys…….)
Och för er nytillkomna läsare kan jag rekommendera några andra lättsmälta inlägg:
1. Ellen Degeneres får er att skratta idag. Också.
2. Vad som kunde ha rört sig i Filippa Reinfeldts huvud.
3. Inte så vitt och fräscht. Om ”Orka torka”, motståndsrörelsen.
Nu har Issadissa fått luft under vingarna. #blogg24. En ny utmaning. Istället för en adventskalender. Ett nytt inlägg varje dag tillochmed julafton.
– Så himla smart, gruffar ”den andra”. Förutom att vi ska göra julmat, baka julbak, gå på glöggmingel och köpa julklappar, så ska vi också blogga.
– Vi får vara korta och snärtiga, svarar Issadissa, den eviga optimisten.
Sagt och gjort.
Egentligen behöver jag bara skriva om ett enda varumärke för att visa hur slipstenen ska dras. Jag börjar med att berätta att de har mer än 55 000 följare på Instagram. Tillväxtkurvan för företaget verkar vara ett rent drömscenario. Så här beskriver de varumärket och/eller sig själva:
We make clothes. We drink beer. We have fucking fun. Scottish Retailer of the Year Winner. Visit our stores in Glasgow and London. We Ship Worldwide.
Varumärket heter Abandon Ship Apparel. Och här är en samling av deras bilder:
Och det här är alltså del två av Instagramskolan. Del ett hittar du här.
Det här annonserna dyker upp ibland när jag spelar wordfeud. Jag klickar bort de omgående eftersom jag ska vidare till nästa drag, nästa match. Men jag har ju en känsla av att de vill säga något som liknar en annan kampanj. Som var så bra. Och som jag tänkt blogga om eller bara visa igen. Så då gör jag det utan att orda mer om saken. Och så får jag orda mer om reklam och reklam en annan dag.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=IJNR2EpS0jw&w=560&h=315]
93 miljoner visningar på Youtube.
Hur många spinoffs som helst.
Metro Trains Melbourne är avsändaren.
