Igår hade jag ett sånt där samtal som sätter igång vågor. Jag hoppas också att det sätter igång en kedja av händelser och aktiviteter.
Vi är två personer som har känt varandra väldigt länge och som följt med i varandras liv, arbete och dramatik, på avstånd ibland och ibland väldigt nära. Det betyder att våra samtal sällan börjar från början, vi hoppar direkt på kärnfrågan. Som i det här fallet var:
- Kan vi tillsammans hitta ett sätt att bo på där vi inte är ensamma men ändå kan leva självständiga liv?
Till saken hör att barn kommer att lämna boet inom de närmaste åren och att pensionen inte längre är en töcknig hägring utan ett mer pragmatiskt tillstånd som kommer. Dessutom tillhör vi en större krets av människor som inte har en partner som bor med oss, är både sociala och har ett stort behov av ensamhet och reflektion (har jag skrivit om förut).
Är det inte dags att börja tänka på att framtiden kan byggas vackert och spännande istället för allt ensammare? Kan vi börja skissa på en sorts kollektivt boende där intressanta människor som nu bor ensamma kan inspireras av varandra i samtal och samvaro, dela på en del av det vardagliga men ändå ha ett eget liv?
En variant är ju att vi köper huset här på bilden – 10 miljoner, 323 kvadratmeter, en del renovering för den i kollektivet som uppskattar sådant, natur att ströva omkring i.
Är det här första avsnittet i en följetong eller kommer tankarna och verkstan att sluta här? Hur tänker du som läser det här?
Agnetha Johansson säger:
Hej Eva! För ca 26 år sedan var jag t.f. MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska) i socialdistrikt 7, kontor i Kärrtorp, Stockholm. Jag skrev lite riktlinjer, pratade med Apotek och var på besök på dåtidens Servicehus, mycket intressant. Där bodde människor som inte kunde el ville bo själva längre. Alla hade en egen lgh med alla bekvämligheter, det fanns personal dygnet runt som kunde hjälpa till v.b. Där fanns restauranger med olika matutbud, hobbyrum för olika aktiviteter, fotvård och hårvård, en mottagning med sjuksköterska för vårdinsatser som om, inj mm, Förskola med små barn i samma byggnad och trädgård med odlingar och sittplatser utanför. Jättebra och fint och jag pratade med en gammal man som trivdes hur bra som helst. Detta blev tydligen för dyrt… och lades ner några år senare. Kanske finns det något liknande kvar nu och jag tror verkligen att det skulle ha en framtid.. Tänk dig ett boende med avskilt rum/lgh med allt man behöver, restauranger, träningslokaler, bio, danslokal, rum för skapande, massage/behandlingar för hud och muskler och sjukvård om man behöver det och vacker natur runt hörnet, odlingar, sittplatser, hängmattor. Kan se det framför mig! Behov av att vara med sig själv har alla i olika grad men förstås även behov av sällskap och närhet🤗
maj 29, 2021 — 5:21 e m
Issadissa säger:
Vad bra du beskrev! Jag förstår inte vart de här ställena tog vägen – det var så bra tänkt av det samhälle vi levde i då. Det känns ju konstigt att vi alla ska behöva tänka ut våra egna lösningar när vi för 20-30 år sedan hade gemensamma lösningar på det här. Stort tack, Agnetha, för kommentaren!
juli 3, 2021 — 1:52 e m
Carin Fredlund säger:
Låter som en dröm. Så skulle jag också gärna ha det!
juni 6, 2021 — 4:42 e m