Barnboksinspiratörens tips Del 3, slutet av oktober

Skräck och rys (häxklädsel)

  1. Den stora spökräddningen av Eva Ibbotson
  2. En olustig början av Lemony Snicket
  3. Häxorna av Roald Dahl
  4. Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg
  5. Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman
  6. Den skrikande trappande (Lockwood & co) av Jonathan Stroud
  7. Pojken som ville bli rädd av Jon Ranheimsäter
  8. Det hemska spökhuset av Kicki Stridh och Eva Eriksson

Ylva Källström (pyjamas)

  1. Gubben i lådan av Gullan Bornemark och Ylva Källström
  2. Musseri mussera av Gullan Bornemark och Ylva Källström
  3. Jag kan köra alla bilar av Karin Nyman och Ylva Källström
  4. Två små fnissor av Edith Unnerstad och Ylva Källström
  5. Rosemarys katt av Barbara Sleigh och Ylva Källström
  6. Bollen som om bort av Jerrold Beim och Ylva Källström
  7. Vi tänkte gå till skogen av Edith Unnerstad och Ylva Källström

Manlighet (orange jacka och keps)

  1. Stora machoboken av Leif G W Persson, Jan Guillou och Pär Lorentzon
  2. Riktiga karlar käkar inte paté av Bruce Feierstein
  3. Träning för män 40+ av Ove Rytter
  4. Den medvetne mannens guide till rakning och skägg av Glenn Lauritz Andersson och Jenny Rydhström
  5. Knit your own moustache av Vicky Eames

Populärkultur (kavaj från 80-talet med sammetsdetaljer)

  1. Las Vegas av Hunter Thompson och Ralph Steadman
  2. Den mjuka maskinen av William S. Burroughs
  3. Beach av Alex Garland
  4. Dispatches av Michael Herr
  5. American Psycho av Bret Easton Ellis

Ute i skogen, biofobi och naturvakenhet (mössa, stel jacka och torgvantar)

  1. Det luktar gräs av Ulf Svedberg och Leif Eriksson
  2. Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren
  3. Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren (med flera)
  4. Kalle Blomkvist och Rasmus av Astrid Lindgren (med flera)
  5. Den stora eken av Richard Mabey och Clare Roberts
  6. Har du sett trädgårdssnäckan av Gunilla Ingves
  7. Nalle Bruno-böckerna av Gunilla Ingves
  8. Ekoxen Lukas av Jürgen Stahf
  9. Läbbiga växter av Karin Bergqvist och Eva-Lena Neiman
  10. Första överlevnadsboken av Stefan Källman och Jan Jäger
  11. Gröngölingsboken
  12. B L Ö H Barnens lilla överlevnadshandbok av Jan-Erik Ullström och Gabrielle Nilsson
  13. Pappa Pellerins dotter av Maria Gripe och Harald Gripe
  14. Skogens systrar (flera delar) av Petrus Dahlin

Eva Lindström (turban och enorma solglajjor)

  1. Kattmössan
  2. Jag gillar Stig
  3. Ulla spelar munspel
  4. Apan och jag
  5. Lurix
  6. Hasse och Rune på semester
  7. Sonja, Boris och tjuvarna
  8. Musse
  9. kom hem Laila

Rysligheter (eldsprak och ylletröja)

  1. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
  2. Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist
  3. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist
  4. Människohamn av John Ajvide Lindqvist
  5. Färjan av Mats Strandberg
  6. Konferensen av Mats Strandberg
  7. Hemmet av Mats Strandberg

Janosch (med orange katt i knäet)

En enda bok – Lilla Björn och Lilla Tiger

Barbro Lindgren (tehuva och morgonrock)

  1. Loranga, Masarin och Dartanjang
  2. Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner
  3. Lilla Sparvel, Stora Parvel och Bara Sparvel
  4. Sagan om den lilla farbrorn
  5. Sagan om Karlknut
  6. Bra Börje
  7. Nyckeln till min barndom
  8. Nu är du mitt barn

Premiär för dialog (med Wildherbarista)

En enda bok. Fyra hönor och en tupp av Lena och Olof Landström

Barn-(och annan)boksinspiratören dag för dag. Del 2

Julstämningsböcker (gråsvart snygg tröja)

  1. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton av Tage Danielsson och Per Åhlin
  2. Jul i stallet av Astrid Lindgren och Harald Wiberg
  3. Marias lilla åsna av Gunhild Sehlin
  4. Hemma hos jultomten av Mauri Kunnas
  5. Snickar Andersson och jultomten av Alf Pröysen och Hans Normann Dahl
  6. Byn som glömde att det var jul av Alf Pröysen och Nils Stödberg
  7. Sagan om mössens julafton av Alf Pröysen och Catarina Kruusval
  8. Sagan om mössens julafton av Alf Pröysen och Kjell Midthun
  9. Olles skidfärd av Elsa Beskow
  10. Tockens julafton av Mecka Lind och Lars Rudebjer
  11. Dockan som kunde önska av Rumer Godden och Barbara Cooney
  12. Tomten är vaken av Astrid Lindgren och Kitty Crowther
  13. Tomten av Viktor Rydberg och Harald Wiberg (nämnde den, har inget exemplar just nu att visa upp)

Svenska illustratörer som ska till Japan och andra godingar (enorma solbrillor)

  1. Pojkarna Igelkotts vinterskor av Eva Billow
  2. Fåret Ullrik får medalj av Inger och Lasse Sandberg
  3. Krakel Spektakel köper en klubba av Stig Lindberg och Lennart Hellsing
  4. Nu ska vi läsa, första, andra och tredje boken (de två sista i en volym) med teckningar av Ingrid Vang-Nyman
  5. Festen i Hulabo av Helga Henschen och Britt G. Hallqvist
  6. Tjejerna gör uppror av Fröydis Guldahl
  7. Fittsim av Linda Skugge, Belinda Olsson, Brita Zilg
  8. Filcka i april av Kerstin Thorvall
  9. Fulmonster av Davis Klüft, Pernilla Klüft, Roland Larsson
  10. Barndomens historia av Philippe Ariès
  11. Vem kan man lita på? Kristi Brud av Åsa M Waldau
  12. Aladdin och den underbara lampan med teckningar av Hans Arnold

Kak- och kokböcker (förkläde)

  1. Sju sorters kakor i flera olika upplagor
  2. Hirams kokbok sv Hiram (Märta Huldt)
  3. Kajsas kokbok
  4. Stora kokboken Hushållets uppslagsbok i alla matfrågor (Wezäta förlag)
  5. Laga mat med Carl Butler
  6. Carl Butlers kokbok Fortsättningen
  7. Carl Butlers Bästa for IKEA

Pekböcker för barn och vuxna (frankofil klädsel)

  1. Prinsen av Brabant av Dick Bruna
  2. Knacka på! av Anna-Clara Tidholm
  3. Ludde blir glad av Ulf Löfgren
  4. Max blöja av Barbro Lindgren och Eva Eriksson
  5. Nej! av Stina Wirsén
  6. Vi måste bada! av Cecilia Torudd
  7. Lilla Tulla hjälper till av Catarina Kruusval
  8. Nalle av Grethe Janus Hertz
  9. Thomas av Anna Höglund

Läslov (konstiga läsglasögon)

  1. Hungerspelen, Fatta eld, Revolt av Suzanne Collins
  2. Ovan hav, under sten av Susan Cooper
  3. Maze runner ac James Dashner
  4. Bläckhjärta, Bläckmagi, Bläckdöd av Cornelia Funke
  5. Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
  6. Den vedervärdige mannen från Säffle, Mannen som gick upp i rök, Mannen på balkongen, Brandbilen som försvann av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
  7. Lassemajas detektivbyrå av Martin Widmark och Helena Willis
  8. Ture Sventon av Åke Holmberg och Sven Hemmel
  9. Petrini-deckarna av Mårten Sandén
  10. Kalle Skavank av Petrus Dahlin och Sofia Falkenhem
  11. Hemliga detektivklubben av Jenny Berthelius
  12. Sekelskiftesmorden av Katarina Wennstam
  13. Medusa av Lars Kepler

Småföretagaren visar sålda böcker

  1. Jul i stallet av Astrid Lindgren och Harald Wiberg
  2. De tre rövarna av Tomi Ungerer
  3. Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal
  4. Pärlan, En underbar torsdag, De himmelska ängderna av John Steinbeck
  5. Samtal med Gud av Neale Donald Walsh
  6. Coraline av Neil Gaiman
  7. Det lilla huset i stora skogen, Det lilla huset på prärien, Huset vid Plommonån, Vid Silversjöns strand av Laura Ingalls Wilder
  8. Nalle Puh av A A Milne
  9. Handbok för superhjältar av Elias och Agnes Våhlund
  10. Barnens svenska historia av Sonja Hulth, Jens Ahlbom, Ola Ambjörnsson
  11. Kastrullresan av Edith Unnerstad
  12. Olssons pastejer av Peter Cohen och Olof Landström
  13. Kärnkraften av Per Kågesson
  14. Den lilla röda hönan av Janina Domanska
  15. Sagan om Vasa av Bertil Almqvist
  16. Prinsessor och drakar samt Riddare och drakar av Christina Björk och Eva Eriksson
  17. Pomelo – den lilla elefanten av Ramona Badescu
  18. Barnen i djungeln och Barnen i vattnet av Leif Krantz och Ulf Löfgren
  19. Sy själv Byxboken av Cy deCosse
  20. Choklad: en sann historia av Michael och Sophie D Coe

Barnboksinspiratörens tips, dag för dag

Har du sett att jag börjat lägga ut filmer där jag pratar om barnböcker? De finns på Instagram och publiceras även om Facebook. Jag tipsar om riktigt bra och roliga böcker och delar av mig av den kunskap jag faktiskt samlat på mig. Under livet som barn, ungdom, högläsande förälder och som innehavare av ett nätbaserat barnboksantikvariat.

Introduktion (Snygg gråsvart hemstickad tröja)

  1. Herr Peters hus av Elsa Beskow
  2. Virtnet-spelen (trilogi) av James Dashner
  3. Det var en gång en flicka som hette Amanda av Lena Andersson
  4. Albin och trollstaven, Albin har en hemlighet, Albin och de busiga tomtarne av Ulf Löfgren
  5. ABC av Lennart Hellsing och Poul Ströyer

Klassiker (kulturkofta och bättre ljud)

  1. Det susar i säven av Kenneth Grahame
  2. Folk och rövare i Kamomilla stad av Thorbjörn Egner
  3. Det blåser på månen av Eric Linklater
  4. Den hemliga trädgårde av Frances Hodgson Burnett
  5. Pojken och lånarna av Mary Norton
  6. Kastrullresan av Edith Unnerstad
  7. Ture Sventon av Åke Holmberg

Kalenderböcker, decemberböcker, julkalenderböcker (Kathy Bates-wannabe)

  1. Rulle på Rullseröd av Olle Mattson
  2. Tomtespelet av Arne Norlin
  3. Jakten på jultomten av Bjarne Reuter
  4. Joel Heckenben, en decembersaga av Håkan Rudehill
  5. Nattexpressen av Karin Erlandsson och Peter Bergting
  6. Julstjärnan av Sara Bergmark Elfgren och Johan Egerkrans
  7. Tro på jultomten av Lotta Olsson och Benjamin Chaud
  8. Skorstensjul av Mårten Sandén och Lina Bodén

Roligaste bilderböckerna att läsa högt (flanellskjorta och Lantmännen-keps)

  1. Sjörövarbok av Lennart Hellsing och Poul Ströyer
  2. Pojken på jobbet av Helena von Zweigbergk, Nina Lekande och Jens Ahlbom
  3. Skrytmorfar av Olle Ängkvist
  4. Dagspöket av Jujja & Tomas Wieslander och Jens Ahlbom
  5. Pappan som växte fast på sin stol av Ulf Ryberg och Sonja Härdin
  6. Jag är gipsad, sa pappa av Gustaf Cederlund och Jan-Olof Sandgren

Close the deal, 80-talet revisited

”Jag måste blogga litet”.
Sa jag och gick in.
Jag hade diskat fredagskvällsdisken och katternas blötmatstallrikar medan jag lyssnat på ”Den sista cigaretten” av Klas Östergren.
”Jag måste tänka och skriva om 80-talet”.
Sa jag nu till mig själv.

Jag har tänkt att jag håller 80-talet nära mig eftersom det var decenniet då jag växte in i en vuxen värld. Jag hade drömmar, letade mig framåt, vågade ibland, fegade desto oftare, gick på universitet, fick vänner och bekanta som fortfarande är betydelsefulla, gick från motorcykeljacka till bredaxlad kavaj och tillbaka till motorcykeljacka (samma jacka, 35 pund på Shaftesbury Avenue, riktigt skinn).

Men, inser jag när jag läser Klas Östergren, inte bara den bok jag läser just nu utan många fler av hans romaner, 80-talet förändrade oss alla. Hela landet. Framtiden. Våra tankar. Jag kan tänka att det jag påverkades av var något enskilt, något som bara gällde mig, men det som puttade mig satte igång samma rörelse hos så många fler.

Inte bara Klas Östergren. Inte bara jag. En annan tidigare husgud, Mauro Scocco, har återvänt till 80-talet (om han någonsin lämnat det…) med ”Skånegatan”.

Pff!! Nostalgi!!
Så har jag tänkt förut när jag tänkt på 80-talet. Och därmed avfärdat känslan av att det årtiondet var viktigt. Jag inser att jag inte alls är färdig i tankarna kring 80-talet, så jag avslutar med några, förhoppningsvis tänkvärda sentenser om detta betydelsefulla decennium:

Begreppet ”bostadskarriär” fanns inte.

Bostad var just det, ett ställe att bo på. Att renovera kök var i princip otänkbart – ”varför? det fungerar ju”.

De som hade aktier var specialintresserade.

I Stockholms innerstad fanns lätt nedgångna, stora hyresrätter som ibland uppläts i andra hand och där stora fester kunde hållas. Utan att någon brydde sig om parketten eller de matta, ömtåliga väggarna.

Arbetslösheten var ibland hög och det sågs i första hand som ett samhällsproblem där det gemensamma behövde gå in med insatser, snarare än som individens oförmåga att anpassa sig till rådande efterfrågan.

Läsk dracks på helgen. Energidrycker fanns i form av Pripps Energy som man drack efter träning eller vid bakrus. Gatorade fanns i några få affärer.

”Träning” var liktydigt med högst två pass på Friskis & Svettis per vecka.

Folk rökte överallt. Det var självklart att håret luktade rök när man la sig på kudden efter en utekväll. Det hörde till. Chefer rökte när man hade möten med dem. Om man hostade blev det pinsamt.

Vi slutar här för idag. Let’s close the deal.

Är pensionering lika med ett långsamt självmord?

Med min brist på igångsättningsförmåga skulle jag bli sittande framför Netflix, SvtPlay, Prime, HBO och Apple+ med ångest upp över öronen om jag inte hade böckerna och katterna. Sam och Frodo, katterna, väcker mig varje morgon och vill ha mat, även om skålarna inte är tomma. Och Bokbörsen vidarebefordrar beställningar på böcker flera gånger dagligen.

Vad vill jag ha sagt med det här? Att jag inte förstår människor som går i pension och inte har en engagerande hobby eller en egen verksamhet. Att det låter som en långsam nedstigning i helvetet. Jag vet att många ger sig ut på resor, jag vet att många ägnar sig åt restaurangbesök. Men hur många massturismställen kan man klämma på ett år, hur många måltider kan få smaklökarna att göra volter innan de blir lika mätta som den som äter?

Jag skriver till alla oss som är kontorsråttor. Som möjligtvis drabbats av onda karpaltunnlar och frusna axlar. Vi som inte slitit ut våra kroppar i vårt arbetsliv, vad som hänt med våra själar får anstå till ett senare blogginlägg. Vi har ingen anledning att vila oss igenom våra sista två-tre, i bästa fall fyra decennier.

Nu är det nog så med mig att jag är född med oro inombords. Jag behöver disciplin för att få lugn. Rutiner ger ro. Men jag har svårt att upprätthålla rutiner. Att ha gått över gränsen från lönearbete till pension är ingen lätt historia. För mig. Men jag tror inte att jag är ensam.

Tillbaka till det långsamma självmordet. Jag kan iaktta mina bekanta inom medelklass och övre medelklass och deras –

Ojdå! Nu kom katterna in i det kombinerade vardagsrummet/matrummet/TV-rummet/arbetsrummet med en sork. Den pep. Den levde. Den var skadad och gjorde blodspår på det träimiterade plastgolvet. Jag vet att jag borde berömt katterna för deras duktighet inom den ädla jaktkonsten men jag sa bara åt dem att de faktiskt måste döda också. Jag sopade upp den ganska stora sorken (skyffeln är stor) och slängde ut den. Nu tillbaka till inlägget.

– fritid som ibland ser ut som överklassliv, av typen rentiärer och dekadent Brideshead-liv. Champagne, resor, inköp, barbesök, femrättersmenyer, staycation på hotell i närheten. ”Because we’re worth it”.

Som någon sa i ett avsnitt av P1 Meny som sändes för femton år sedan (mitt minne är ibland väldigt långt och detaljerat): ”Vi äter nu som kungligheter gjorde förr i tiden”. Den sägningen har jag inte glömt. Och jag tänker fortsätta upprepa den.

Jag är inte ute efter att kritisera. Vad jag hoppas uppnå är det som den enda lilla meningen i P1 Meny betydde för mig. Ett perspektivbyte. Att, för ett ögonblick titta på sig själv och sin livsstil med andra ögon. Inte bara fortsätta göra. För att andra gör det. För att man i en tid av större brist önskade sig just detta: champagne, shopping på Harrod’s, binge-tittning på streamingkanaler.

För att pensioneringen inte ska bli ett långsamt självmord (men det är klart, i någon mån är väl pensionstiden bara en tid i väntrummet inför den slutgiltiga sortin) så vill jag helst i fortsättningen prata om vilka större rörelser vi kan vara en del av, vilken förändring vi kan stötta, vilka kunskaper vi kan överföra.

För det är väl inte direkt så att världen omkring oss saknar kriser och utmaningar? Det är liksom en back-drop till hela mitt resonemang.

Och kom ihåg. Det på bilden nedan är inte en skog. Det är en plantage, en monokultur.

Är måndagen den nya söndagen?

Och kanske tisdagen också? Den nya söndagen, alltså. Det är inte lätt att ha slutat lönearbeta samtidigt som jag utvecklar en egen verksamhet OCH, just nu arbetar för lön på udda tider för att stötta våra demokratiska processer. Klart som korvspad att veckorna förlorar all struktur och blir som halkiga maneter.

Igår, söndag, arbetade jag min första dag som röstmottagare för Botkyrka kommun. Ett trevligt arbetslag med människor i olika åldrar och med olika bakgrund. Vi öppnade för förtidsröstning klockan tio i medborgarkontoret i Hallunda Centrum. Till min stora lycka fanns där också en Stadsmissionen Outlet – gissa vad jag gjorde på min lunchrast?

Det var härligt att vara en del av arbetsgrupp igen. En fungerande arbetsgrupp med en tydlig uppgift. Jag slipper möten! Jag slipper utvecklingssamtal med mål som ingen bryr sig om under året! Jag slipper fackliga förhandlingar där arbetsgivaren alltid vinner! Jag slipper kommunikationsplaner som ingen ändå håller sig till! Jag slipper värdegrundsarbete och varumärkesutveckling och bikupor och teambuilding och personlig utveckling och utvärdering.

Men nu ska jag virka litet till. Det är ett utmärkt sätt för händerna att hålla sig upptagna. Tänk fidgetspinner där något skapas. Självklart har kvinnor i alla tider hållit sina NPF:er i schack med virkning och stickning. Vävning och broderi. Att handarbeta på tunnelbanan ger dessutom fina tillfällen till koncentrerad tjuvlyssning. Jag hör så mycket bättre när fingrarna är i arbete.

Självklart är jag rasande på Agenda-programledaren som gjorde ett lamt och okunnigt jobb igår när programmet handlade om klimatet och de olika partierna skulle ge sin syn på arbetet framåt och bakåt. Men just nu orkar jag inte vara arg och jag har inga konstruktiva idéer om hur vi ska jobba framåt. Mina smala axlar är för klena för det ansvaret just ikväll. Imorgon kommer det att vara annorlunda.

Söndagsandakt, vecka 34 men en dag sent

Det är måndag idag, så mycket vet jag. Eftersom det var söndag igår och då var jag ute och demonstrerade. Men varken jag eller katterna börjar jobba eller har en skoltermin att förhålla oss till, så det är både måndag, torsdag och söndag (med mera) hela veckan. Den där känslan av att sparka igång något när måndagen kommer blir man ju rejält snuvad på som inte längre lönearbetande. Mina bokbeställningar kommer ju in alla tider på dygnet och alla dagar i veckan.

Den stora klimatdemonstrationen

När jag tillsammans med tre vänner närmade mig Odenplan igår kände jag en viss besvikelse. Jovisst var det människor där, men det var glest och energilöst. Men så fort vi försökte svänga runt hörnet på Dalagatan insåg vi att det inte skulle fungera. Där var det människor i en trögrörlig ström. Så vi tog en annan tvärgata till Odengatan och kom in på Dalagatan litet längre ner mot Norra Bantorget. Och så fylldes det på. Det kom fler och fler och fler och fler. Och fler och fler och fler och fler. Människor gick förbi och fyllde på tåget bakifrån medan vi väntade på att få GÅ i demonstrationståget istället för att STÅ i det.

Vi stod i grön sektion och fick vänta två (TVÅ!) timmar innan vi äntligen kunde börja gå. Då hade vi den blå och den mycket stora violetta sektionen bakom oss. När det väl var dags för oss att röra oss upp mot Odengatan var täten redan framme vid demonstrationens slutpunkt, Gustav Adolfs torg. Vi fyllde alltså hela vägen från Norra Bantorget upp till Odengatan, från Odenplan till Sveavägen och sedan till Sergels torg där vi nästan omringade fontänen, nerför Hamngatan, längs med Kungsträdgården, ner till vattnet och fram till Gustav Adolfs torg. Vi var som en mänsklig propp i stadens hetsiga blodomlopp! Inte dödlig, bara som en påminnelse, en uppmaning att stanna upp och reflektera.

Det var stort. Vi var så många i olika åldrar, inte bara skolungdomar och pensionärer utan också alla däremellan. Det var en sådan lättnad att se att vi inte är en rännil längre. Vi är en flod, en älv. En officiell siffra är 50 000. Men jag har också hört/sett 63 000.

Dags att sätta igång med nästa fas

Nu vet vi att vi är många.
Nu vet vi att vi är många som orkar ge oss ut och visa vad vi står för.
Med den vetskapen och den känslan ska vi bygga en rörelse tillsammans som inte bara protesterar utan som konstruerar planen för det nya samhälle som behövs och som kommer att behövas ännu mer när klimatförändringarna och artdöden blir än mer påtaglig.

Vi behöver planera transporter, livsmedelsförsörjning, övergång från fossilbilar till elbilar, energisystem, andra typer av samhällsplanering och byggande, ett skogsbruk där kalhuggning och monokultur inte är normen, ett utbildningssystem där alla lär sig odla och kan använda händerna till att reparera och skapa.

Det här med samhällsbygge och -planering stod politikerna till stor del förr. Men det gör de verkligen inte längre. Vi står helt enkelt själva med stafettpinnen och måste börja springa.

Hur många fler kan vi bli nästa gång?

Jag tror att alla vi som gick i demonstrationen åtminstone har en person som inte vågade sig ut men som vill se en förändring. Någon som nu när den såg hur många och hur olika människor som var med självklart kommer med nästa gång. Det betyder att vi kommer att bli över 100 000 demonstranter nästa gång. För de flesta av oss har säkert fler än en som stod och vägde men inte kom sig för.


Söndagsandakt

Spelar det någon roll vad jag tycker, tänker och skriver? Jo, jag måste ändå tro det. Det är dags att skärpa sig, Det är dags att sluta tramsa. Det här går inte.

Vem är den vuxna i rummet?

Den vuxna heter inte Ulf, inte Magdalena, inte Ebba, inte Simona, definitivt inte Jimmie. Det finns fler namn på inte-listan men det blir bara tjatigt, ni fattar vad jag är ute efter. Vi kan inte luta oss mot politikerna och tänka att de har en plan för det här landet och för den union vi är en del av. Vad vi upplever nu är en bedrövlig soppa av retorik på låg nivå, avsaknad av respekt för oss väljare, spagettimjuka ryggrader, systematisk ansvarsflykt och moraliska kompasser som helt förlorat sin förmåga. Det räknas medvetet fel för att styrka argument.

Det är helt enkelt ingen ände på det förakt våra politiker känner för oss. De tror oss inte om tankeförmåga och analys. De tror att vi är fiskar som hugger på färgglada flugor.

Men aldrig i livet att jag tänker ge upp.

Utkastad, omskakad och upplivad

Jag körde med dotter och katterna till Stockholm efter mer än två månader i södra Småland där dagarna och veckorna har haft en stilla lunk. Där bilarna och traktorerna som kör förbi noteras och samtalas om. Hela systemet utsätts för chock när kropp och själ landar i storstan.

En av anledningarna till att jag lämnade den rurala tillvaron var att jag ska arbeta i valet för Botkyrka kommun. Jag ska vara en av dem som tar emot förtidsröster och som också bemannar en av vallokalerna på själva valdagen. För att bli förberedd inför uppdraget behöver man gå en utbildning. En kväll i södra delen av stor-Stockholm mötte jag några av mina kollegor och arbetsledare. Jag kom hem och kände mig nybadad. Jag hade fått möta unga, engagerade, kunniga, ansvarstagande människor som vill jobba för att vårt demokratiska system ska fungera. Dessutom fick jag en uppdatering om skolbarnens usla finmotorik. Jag tänkte genast att de där virkande snowboardåkarna från 90- och 00-talen borde dammas av och bli förebilder igen.

Behöver jag tillägga att de flesta på utbildningen hade rötter i andra delar av världen än Sverige?

Rör, rör, rör dig nu. Nu är det tid att leva. Demonstrera. Demonstrera.

Äntligen har klimatrörelsen uppnått ett visst mått av momentum. Kring 200 organisationer har meddelat att de står bakom den stora klimatdemonstrationen i Stockholm på söndag. Retorikern Maria Wolrath Söderberg uppmanar sina följare att göra samma som hon – demonstrera fast det är ovant och känns obekvämt. Åtminstone ett fordon med känd DJ-uppsättning kommer att ge möjlighet till dans och festivitas i tåget.

Ps. Om du vet vilken grupp som skaldade och sjöng så vackert (se mellanrubriken), skriv en kommentar.

Ett evigt sommarlov

Det kanske är vädret, det kanske är ljuset, för det är i alla fall inte världsläget som gör att jag börjat vakna som, jag tror, en normal människa. Med en viss tillförsikt och en liten spirande glädje och förväntan. ”Vad kan denna dag bära i sitt sköte?”

Jag räknar upp min tillvaros välsignelser:

  • två störiga katter
  • odlingsbar jord
  • goda grannar
  • storstäder när jag väljer dem
  • människor att älska
  • vänner att luta sig mot och inspireras av
  • meningsfullt arbete, visst som ger inkomst och annat som kanske bidrar till något positivt i världen
  • god sömn för det mesta
  • förtrogenhet med avgrundsdjup sorg och med förtärande ångest
  • äntligen energi och tillräckligt med självförtroende för att vilja planera och odla min trädgård
  • jag har lärt mig att virka mer än bara fastmaskor. Det betyder att jag inte är helt tappad när det gäller finmotorik och inlärningsförmåga
  • jag har sluppit ur arbetslivets krångliga och oförutsägbara maskor, jag behöver inte gå på meningslösa möten, försöka förstå mig på outtalade regler och rutiner, engagera mig fackligt till mycket liten nytta eller redovisa min aktivitet till Arbetsförmedlingen, a-kassan och Försäkringskassan
  • jag känner en kraft från alla människor som vill något annat än det samhälle vi har idag, jag är en del av den kraften

Jag går ner på knä så att du slipper

Ibland ryser jag av välbehag över min egen formuleringsförmåga. (Inre dialog: ska jag låta det stå så? Måste jag inte visa att jag är ironisk? Fast helt skämtsamt är det ju inte, jag fnissade ju åt rubriken.)

Åtminstone en dag i veckan, oftast flera, står jag på näsan i dammiga flyttkartonger och i lårar där böcker helt vanvördigt hällts ihop. Ibland är böckerna ställda i hyllor men det är inte mindre hälsovådligt för det. Rygg, knän och fötter får stå ut med alla möjliga ställningar när jag scannar hyllorna och plockar igenom hundratals böcker för att hitta de där du letat efter i åratal. För ibland är det så. Jag har hittat två exemplar av Gustave Flauberts ”Hjärtats fostran” som bara getts ut en gång i Sverige (1951). Ena gången i bokbröten i en av de stora lårarna på Stockholms Stadsmissions outlet i Kungens kurva och andra gången som utgallrat biblioteksexemplar från Emmaboda bibliotek. Då har jag känt att jag gjort en god gärning och att det är OK att ta betalt för letandet, kunskapsinhämtningen, kånkandet.

I bröten i nyss nämnda lårar i Kungens kurva hittade jag också ett snyggt exemplar av Yahya Hassans debut. Inbunden och med endast lätta spår av den oömma hanteringen på skyddsomslaget. Jag erkänner att jag inte då hade koll på Yahya Hassan. Jag öppnade boken och kunde inte SLUTA LÄSA. När jag sedan googlade på honom insåg att jag läst nyheterna kring hans liv och död men att jag inte brytt mig om att närma mig hans texter.

Ganska ofta är det som om jag tar mig in bakvägen i de mer populära litteraturdiskussionerna. Som när jag under några dagar våren för två år sedan sålde alla mina Ruth Galloway-deckare skrivna av Elly Griffiths. Då hade en intervju förekommit i en större dagstidning. På samma sätt ser jag hur Sommarkatt1s förekomst i rikstäckande medier påverkar priset på Butlers kokbok. När jag uppmärksammade att ”En älskares dagbok” av Sven Lindquist var efterfrågad fick jag veta att en bokbloggare just skrivit om boken.

Idag skiner solen över större delen av Sverige och desutom är det Palmsöndagen och påsklov för några. Beställningar kommer att vara få, om en några. Lika bra att försöka ta mig ur mina igångsättningsproblem och göra flis med hjälp av den duktiga kompostkvarnen.

Verifierad av MonsterInsights