ADHD, demokrati och möss

För att få styrsel på dagarna behöver jag skriva ner vad jag ska göra. Även om jag gör samma saker varje dag. Alltså, inte frukost och inte gå och lägga mig, det klarar min kropp tillräckligt bra att signalera till hela mig. Men blogga, göra annonser på Bokbörsen, packa bokbeställningar, handla, tvätta håret, göra mitt väldigt korta yoga-program, hämta in ved, kolla Kivra, ringa min mamma. Allt det där behöver jag skriva upp för att vara säker på att jag kommer att överväga det. Inte göra. Det kan jag inte vara säker på. Jag kan hoppas.

Vi som är på Facebook ser ju väldigt olika saker i våra flöden, beroende på vad vi tittat på och stannat upp vid, även om vi inte tittat länge. I mitt flöde försöker jag följa de demokratiska rösterna i USA. Och i Sverige. För i de tider vi lever i är inte demokratin en självklarhet. Jag kan rekommendera att läsa Alexandra Pascalidous inlägg om hur högerkrafter försökt stoppa hennes föreläsningar. Med skrämsel både gentemot henne och de arrangerande institutionerna. Följ gärna Robert Reich (tdigare minister och rådgivare till Clinton och Obama) och Rebecca Solnit (skribent och tänkare).

Som människor, tjänstemän och medborgare kan vi inte låta oss skrämmas. De som försöker undergräva demokratin kan ofta reglerna bra och har lärt sig på vilka knappar de ska trycka. Sedan finns ju de vanliga vardagsbrutala trollen som mest vevar och håller varandra om ryggen. De eldar på och skräms, men kanske sprider de mest rökridåer så att vi tittar åt fel håll när de mer slipade skapar lagar som i längden skadar demokratin.

När jag skriver vet jag att det är massor jag inte vet. På en paneldebatt med titeln ”Varför tvekar politikerna och vad är det som gör att besluten dröjer” med erfarna politiker som Birger Schlaug, Anders Wickman och Gudrun Schyman återkom ordet ”folkbildning” gång efter annan. Jag kommer att skriva om paneldebatten en annan gång, där sades mycket oroväckande, uppfordrande och konstruktivt som förtjänar att spridas och leva kvar. MEN. Tillbaka till min egen okunskap om demokratin och dess framväxt.

Okunskapen om demokratins framväxt har blivit blivit mindre efter att min bokverksamhet och min bristande kunskap möttes på ett konstruktivt sätt. Jag hittade nämligen boken ”Farliga tankar om demokrati och människovärde”, en lättläst bok som ibland är ett seriealbum och ibland en bilderbok. Utgiven i mitten av 80-talet på Ordfront. Tyvärr fick jag den såld medan jag höll på att läsa den, så jag kan inte låna ut den. Jag tror inte att jag är sämst i klassen när det gäller förtrogenheten med kamperna för demokrati och vilka motståndare som funnits och fortfarande finns. Läs på! Fortbilda er! Vi måste göra det.

När jag skriver det här har solen precis försvunnit bakom en molnskärm. Trots många minusgrader så värmde solen när den sken in genom fönstren. Men nu börjar kylan krypa in under kläderna. Jag har slängt ut den döda musen som katterna lagt som en present på den trasmatta jag använder som yogamatta. Jag tror jag vänder på den när jag ska göra mitt korta program, det som står på listan i kalendern.

Det där med kalla fötter och demoner, det gäller inte bara när man ligger i sängen, käre Ingmar Bergman. Det gäller även om man sitter i en mysig fåtölj. Därför måste jag härmed avsluta denna appell. Jag ber om ursäkt för att jag inte var så mysig idag. Men vissa dagar behöver man vara mindre Peter Mayle och mera Elise Ottesen-Jensen.