Nu har jag redan medgivit att jag ligger och drar mig länge på morgnarna, så det tänker jag inte be om ursäkt för. Och ja, jag vet vad Ingmar Bergman sa om kalla fötter och demoner men under mitt täcke med flanellpåslakan är det varmt och gosigt. Däremot sa Ingmar Bergman ingenting om röda, bistra katter som med bestämda steg går med alla sina sju kilo på min bröstkorg för att sedan stirra rakt in i mina ögon och kamma mitt hårfäste med klorna. Visserligen litet försiktigt, men ändå. KLORNA.
Det är Frodo i ett nötskal. På hans axlar, om nu katter har axlar, vilar hela hemmets välfärd. Det är han som patrullerar lägenheten, huset och tomten, beroende på var vi är och vilken årstid det är. Det är han som säger att det är dags för mat. För honom, i alla fall. Ibland även för Sam, hans avsevärt mer chilla brorsa. Sam vet att allt gott kommer till honom, han behöver bara invänta och ibland använda sina klotrunda ögon.
Ja, jag har vaknat och kommit upp ur sängen även idag. Med viss hjälp av Frodo, alltså. Jag inser att jag snart måste ta en paus i bloggandet eftersom det är dags för Melodikrysset. Johodå. Det har blivit en institution i mitt liv. Inte på grund av ålder utan på grund av traditioner som en yngre person i familjen fört med sig från sitt ursprung.
Jag tar ofta upp mobilen ganska omgående när jag vaknar. Inte en toppenidé, och jag ska vänja mig av med den, men så är det. Jag kollar om jag fått in några roliga bokbeställningar under natten (inatt en nyandlig bok vid 4-tiden, vad berättar det om beställarens dygnsrytm och hälsa?) och det blir ofta en titt på Facebook-flödet. Jag läste ett otroligt bra inlägg som handlade om strategin bakom det som händer politiskt både i USA och här i Sverige. Om förflyttningen mot ett auktoritärt samhälle där de demokratiska institutionerna och civilsamhället nedmonteras och vi, de vanliga, snälla, folkhemstrogna vaknar först när våra möjligheter att påverka har blivit så små. Det var en kvinna med iranskt (?) namn som angavs som lärare som stod för den skarpa analysen.
NU HITTAR JAG INTE INLÄGGET. Vilket gör att jag inte känner för att skriva om feelgood eller Peter Mayle idag. Förutom att blogga, yoga och baka bröd som jag skrivit upp på den lista jag behöver göra varje dag för att få struktur (ADHD:n) ska jag ägna mig åt att leta fram inlägget. Det var knivskarpt, starkt oroande, mycket uppfordrande.
