Katter, möss och miniatyrvärldar

Att bo i ett gammalt hus ute på landet med kryphål för små gnagare gör att katterna håller sig unga. De får stimulans på en massa sätt. Hörseln får de använda, luktsinnet testas hela tiden och sprintstarter är en självklar daglig övning.

När jag ligger och halvvaknar, numera kan jag ligga där mellan dröm och verklighet i mer än en timme, jag får ju det, hör jag att det pågår stor och ljudlig aktivitet på nedervåningen. Det är som att ha ett gäng trötta men stressade tonåringar hemma. Det ser ut så också när jag väl masar mig ned för att sätta på kaffebryggaren. Mattorna i oordning, köksskåp med vidöppna dörrar (katterna kan peta upp de nedre skåpen).

Medan jag åt frukost idag och tittade färdigt på en mycket spansk och ganska rolig film på Svtplay (Official Competition) höll katterna vakt vid den lilla frysen, redo att slå till när musen vågade sig fram. Och se! När jag skulle fylla på kaffekoppen hade de lamslagit en mus. Katterna var påtagligt stolta.

Ibland kryper jag ner på katternas nivå för att försöka se vad de ser. Jag undrar om de känner sig precis lagom stora och ser oss som överjästa typer som inte förstått att sluta växa i tid? Jag tänker också på att det finns ett tema i barnböcker som jag själv är väldigt förtjust i. Det tema där man får följa små varelser som förhåller sig till världen med gigantiska människor. Där tändsticksaskar blir sängar, små brödsmulor till hela limpor, fingerborgar blir hinkar och kastruller, trådrullar till pallar.

Det är kanske samma känsla som väcks som när man håller på med dockskåp, det är väl avsevärt fler vuxna människor än barn som har det som stort intresse. Jag tänkte med några avslutande boktitlar och bilder frän dem väcka minnen till liv om världar som är ännu mindre än katternas.