Är det inte dags att bli den vuxna i rummet?
Har vi inte sett och hört politikerna närma sig sandlådan alltför länge och dessutom ha parkerat sig där utan att vi sagt till dem att skärpa sig?
De är ändå våra folkvalda.
Utan oss är de bara vem som helst.
Skitsamma vems fel det är. Just nu. Självklart har jag min åsikt om vilka som är bäst i klassen på att sänka nivån på debatten, men det här är ingen tävling trots att de flesta folkvalda verkar jaga poäng i förenkling och peka finger.
Att fascismen gror fint i myllan där vi har ett enkelt svar på svåra frågor. Enkelt svar av typen: ”Det är bögarnas/invandrarnas/miljömupparnas/kvinnornas/fotbollshuliganernas/trädkramarnas/transarnas/männens (känn dig välkommen att byta ut mot valfri grupp) fel”. Vi lever i en mycket komplex värld, varför hoppas vi hela tiden på att det ska finnas enkla svar? Är det för att vi inte orkar? Är det, ve och fasa, för att vi (nu generaliserar jag och gör ”vi” till den svenska medelklassen) lever så bekväma liv? Vi vill inte att någon tar ifrån oss ”rätten” att hellre gå på vinprovning, åka på weekendresa, hetsstreama spännande serier än att förstå oss på samtiden i dess komplexitet och beroenden.
Men jag vet. Det finns inget studieförbund som erbjuder kurser i att förstå samtiden. Eller kurser i att engagera sig. Jag tänker att en kväll i veckan för oss som är bortom småbarnsåren är en rimlig dos för att göra oss till de vuxna i rummet.
Vem räcker upp handen och startar en samtalsgrupp?
Vilken studieförbund ser till att kursen startar i höst?
