En viktig uppgift under kursen jag går just nu är att samtala med engagerade människor. Lugna, ömsesidiga samtal. Igår fick jag det här citatet. Det slog an en sträng inombords, en sträng av den grövre sorten som håller tonen länge.
Tyvärr hann jag aldrig hitta botemedlet innan jag läste om den moderate EU-parlamentariken som sålt sin själ till oljelobbyn. Aftonbladet som gjort ett journalistiskt grävjobb i samarbete med andra.
I kursen har vi också som uppgift att skriva vår egen berättelse. När föddes vårt engagemang? Vilka kriser och utmaningar har vi mött och tagit oss förbi som skapat den glöd vi har?
I ett annat samtal jag haft här på förmiddagen fälldes kommentaren om sagda moderate EU-parlamentariker: Vilken är hans historia? När beslöt han sig för att sälja sin själ? Vilken avgörande händelse fick honom att ta den vägen?
Så. Nej. Just idag har jag inget botemedel mot politisk depression. Men jag jobbar på det. Fy tusan vad jag jobbar på det.
