Aktivistvalkyrian, Pojken och jag fortsätter att fira triumfer i vår interna tävling i allmänt mys, delfinal ”Jullov”. Vi hade den där julbordskassen från Middagsfrid som gjorde att vi inte behövde handla mat till julen. Netflix har kommit med intressanta premiärer, särskilt nu efter nyår, eftersom jag handlade på CDON fick jag två månader Viaplay gratis, snön kom tillslut, Yoga Nidra-vanan sitter som en smäck, julgranen barrar måttligt, jag har ett Melittafilter kvar till morgondagens kaffe och igår kom årets första Linas Matkasse. Kort sagt, vi kan hasa omkring i ylleunderställ och raggsockor, dricka kardemummakaffe, gå en promenad i skogen, äta en lunch på litet rester medan vi tittar på några avsnitt av ”New Girl”, dansa till Star Wars-spelet på Xboxen där en ska använda Kinecten (äntligen har vi fått använding av den), utmana sig på matte hos Khanacademy, dricka te och äta saffransbröd, laga middag, titta på exempelvis ”Guardians of the Galaxy” för att jag inte helt ska stå utanför när barnen diskuterar Marvel-universumet.
Och hitta Jello-asken längst in i mjölskåpet. ”Cherry Flavour”. Med så rött färgämne att det lämnar permanenta spår. Ingen tyckte det var gott. Men roligt.
Jag har lärt mig något fundamentalt de här veckorna. Än kan jag inte riktigt sätta ord på det. Men det handlar om en ordentlig landning. Det var längesedan jag landade här och stannade kvar. Inte rusade iväg så fort jag hämtat andan, utan verkligen stannade.
Om en vecka ska jag ur denna kokong av totalvila och glädje. Men det är ju en hel evighet tills dess.