Ni vet vad det är. Ett avancerat tortyrredskap. Eller en nöjesmaskin. Eller ett livsnödvändigt kommunikationshjälpmedel. Allt-i-ett.
När det vanliga livet tär då är tillvaron definitivt inte i balans. Men tänk att det är så svårt att se och tyda tecknen. Nästa vecka ska jag tillbaka till jobbet. Litet långsamt och försiktigt. Det ska bli roligt. Jag saknar ju sammanhanget och människorna och att uträtta något. Men jag ska inte sprinta tillbaka och göra samma igen.
Varningstecken att ta på allvar om de dyker upp igen:
1. Solljus gör ont i ögonen
2. Varje gång telefonen ringer skrapar det på nerverna som naglar på en griffeltavla
3. Häxan Surtant tar över och ingenting är roligt utom skadeglädje
Fast det är klart, telefonen har definitivt blivit ett tortyrredskap. Och de som utför tortyren är telemarketingföretagen. När jag hade fast telefoni var det tillslut ingen idé att svara i i den telefonen – det var bara försäljare som ringde. Trots Nixning. Svarar man inte ringer ju telefonen ett par gånger till, för så är uppringningsmaskinerna inställda. Oj. Nu är Häxan Surtant visst på väg. Dags att tänka litet positivt och kanske yoga en smula. 🙂
Ninna säger:
Solljus. Ja.
Telefonsignaler. Ja. I synnerhet VISSA signaler som man vet är från någon viss person.
Men även i största allmänhet starka ljud och dofter.
Surtanten? Jo…
Fast annat också. Trötthet som bly i kroppen och tomt i hjärnan så det ekar och malen svälter ihjäl.
Ungefär…
😉
september 11, 2013 — 10:22 e m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Hur kom du ur det?
september 12, 2013 — 8:34 f m
Ninna säger:
Delvis kommer jag aldrig ur det här med förhöjd känslighet mot ljus, ljud och dofter. Det är en av de egenskaper (?) som finns inom autismspektrat.
Så glöm framför allt parfymer i min närhet. Sköljmedel i tvätten. Vissa blommor.
Jag känner nog av alla tänkbara dofter, men mår för den skull inte dåligt av alla.
Men det här blir ju accentuerat när man lever i stress, allting blir värre då!
Jag vet inte hur jag ska svara på din fråga. Jag är tryggare och lugnare nu, trots att min yttre situation är i stort sett densamma. (Utförsäkrad och snart i Fas3. Singel)
Mycket har det ökade lugnet att göra med att jag hamnat i bra sammanhang, vilka på flera sätt vilket gjort mig starkare. Vissa personer som gjort att jag känt mig sedd. Den dagliga aktivitet som jag nu befinner mig i. Och tryggast av alla är den kärlek och acceptens jag funnit i min kristna gemenskap. Något jag inte haft förr men nu inte vill vara utan.
september 12, 2013 — 9:26 f m