Vid 40 år är det slut.
Då börjar åldersdiskrimineringen på den svenska arbetsmarknaden, visar en ny studie från två nationalekonomer.
Så stod det i en artikel i Expressen som publicerades för snart två år sedan. Och ja, jag har känt av det. Och i mina mörka stunder gjort det till ett personligt misslyckande. Så, att läsa vad John Mellkvist skriver är att få upprättelse, att lyssna på honom är att få hopp och kraft att kämpa vidare.
För ett par veckor sedan var Stockholms Handelskammare värd för ett frukostseminarium med John Mellkvist där han pratade om ålderism, åldersdiskriminering, ålder, lärande, perspektivbyten. Det var ett seminarium som blev fulltecknat inom ett dygn efter att det blev påannonserat.
Skulle du avfärda ditt barns lärare eller din sjuka förälders läkare med orden ”du är överkvalificerad”?
En retorisk fråga som ställer begreppet ”överkvalificerad” i ny dager. Helt enkelt – ”överkvalificerad” är ett fruktansvärt idiotiskt begrepp som används av slappt tänkande människor. Tänker jag. John Mellkvist är avsevärt smidigare när han säger att erfarenhet innebär att vi har mött många svåra saker tidigare och det betyder att vi kan hantera svåra saker snabbt. Han hänvisar också till Bodil Jönsson som har sagt:
Hjärnan formas hela livet. Yngre ser detaljer – äldre ser sammanhang.
John Mellkvist inledde seminariet med att prata om artister och ikoner som i 70-, 80- och 90-årsåldern gör turnéer, utsålda, bejublade och i Giorgio Moroders fall, sin första. Ålder är inte längre en automatisk utgallringsfaktor längre.
Men nästa insikt han landade i var att 2 av 3 vill byta jobb. 2 av 3 vill alltså inte vara på det jobb de idag har. Men det är inte konstigt att vi över 40 inte vågar röra på oss eftersom väldigt få vill ha oss. John konstaterade att Sverige och Danmark är de två mest ålderistiska länderna i världen. Hans analys är att det i båda fallen rör sig om små arbetsmarknader.
Men så kommer vi fram till det knepiga att vi i framtiden kommer att behöva jobba längre. Ja, jag ser fram emot att fortsätta kommunicera, analysera, påverka, digitalisera, å, vad jag vill bidra med kunskap och insikter och å, vad jag kan ha roligt. Om någon vill ha mig. Om nu någon överhuvudtaget vill ha mig.
Helknas. Alldeles topptokigt. Hur går det här ihop?
Som tur är finns nu John Mellkvist med i en delegation som är tillsatt av regeringen med syfte att få till en mer inkluderande och åldersoberoende arbetsmarknad. Han är helt enkelt en del av en diskussion, ett samtal, en debatt. Som jag nu sällar mig till och inte tänker fasa ut mig ifrån. Mer kommer!
Lena L säger:
En väninna till mig doktorerade på äldre dar. Ämne ”Ålder och arbete”. Hon hade problem att få pengar till forskning… pga sin ålder. Tragikomiskt.
Nyligen fick vi kontakt med en fantastisk överlevande från Förintelsen – Walter Frankenstein. Vi ska hjälpa honom med hans papper (o tänkte blogga om det), men vi har svårt att göra annat än prata, eftersom det är så givande. Han är 94 år gammal, nästan blind, reser mycket och samtalar med ungdomar bl a i Berlin. Efter att ha överlevt mot alla odds är han fylld av kraft och glädje o jobbar hårt på att motverka de trender han känner igen från 30-talet.
Han verkar inte ha fattat att det var 54 år sen han blev för gammal för att göra nån nytta…
(Själv började jag blogga efter pensioneringen.)
januari 6, 2019 — 9:36 f m
Issadissa säger:
Tack Lena! Det tog tid för mig att läsa och svara – har varit inne i en förberedelseperiod. Eller hur jag nu ska beteckna tiden som flutit iväg. Ja, det här med ålder är väldigt intressant. Läste intervjun med Patricia Tudor-Sandahl i helgen i SVD. Kommer att återkomma till åldrande. Särskilt när jag nu har fått respons!
januari 21, 2019 — 9:39 e m
Lena L säger:
Intressant ämne! En väninna till mig doktorerade på äldre dar (ca 50) medan hon jobbade. Ämne: ”Ålder o arbete”. Hon hade svårt att få forskningspengar – pga sin ålder…
Själv började jag blogga som pensionär och nu har vi kontakt med en överlevande från Förintelsen – Walter Frankenstein. Han ser väldigt dåligt, och vi ska hjälpa honom att ordna sitt arkiv – men vi fastnar mest i oerhört givande samtal. Han är 94 år och mycket aktiv, bl a är han ofta i Berlin för att hjälpa skolbarn att förstå vad som hände på trettiotalet – och kan hända igen. Vilken tur att han inte har en aaaning om att han i över 50 år varit för gammal för att göra nån nytta.
januari 7, 2019 — 11:07 f m