Tänk om det här var en bloggblogg #blogg100 dag 76

Då skulle jag lagt in en bild på mig själv och beskrivit min OOTD. Jag skippar bilden och berättar:

ullfrottéstrumpor från Woolpower, svarta
underbyxor från Newbody, vita, tror jag
sport-behå från HM, svart med rosa sömmar
pilotbrallor från Carhartt, en gång i tiden var de både svarta och hela
underställströja från Helly Hansen, svart

Ja, ni förstår – rena rama röda mattan-material.

Eller så hade jag kunnat berätta om min dag:

Vaknade makalöst utsövd och kaffetörstig strax efter nio.
Vände mig och stirrade in i Pojkens vakna ögon.
Han vände sig om och fortsatte titta på Youtube på mobilen.
Hasade över sängen, försökte hitta litet klädpersedlar samtidigt som jag nogsamt såg till att undvika att trampa på Aktivistvalkyrian som ockuperar golvet.
Tittade ut och såg att SMHI haft rätt – skitväder.

Ja, ni fattar, det går ju inte att berätta om allt heller. Då blir ju bloggen rena rama James Joyce-ripoffen. På låg nivå. Eller kanske mera Knausgård.

Skulle jag kunna berätta om dagen inifrån då?

Måste jag verkligen vakna? Det var så skönt i drömtiden, när frisjälen var ute på egna äventyr. Varför behövde jag kallas tillbaka? Men det är klart. Kaffet kommer att smaka gott och inget av barnen är vaken ännu, jo, typiskt! Pojkens blå tittar rakt på mig, men han säger att han ska ligga kvar litet. Vinden rycker i huset och jag ser att vågorna som rullar in från norr har gäss.

Ja. Jag kommer inte förbi frukosten där heller.

Snabbspolning: frukost, familjeumgänge – vid varsin skärm men med mycket gemensamt prat om Gamegrumps och visningar av klipp, åtta samtidiga matcher på Wordfeud där ellasfarmor1 och Olavi1 är de motståndare som är mest jämbördiga och de matcherna är ju alltid mest spännande, en hel del Facebook innan jag lagade kycklingcurrygryta med jasminris. När jag sa till barnen att grytan saknade syra så undrade Pojken vilken typ av syra jag tänkt mig, saltsyra, eller?! Diskade ett antal omgångar medan jag lyssnade på ”The Interestings” av Meg Wolitzer, den förtjänar nog en egen bloggpost. Tömde en bajstunna som varit i mulltoan som jag tar och sköljer ur ordentligt nästa gång jag kommer ut på landet.

Gick genom regn och blåst över ön för att komma till ångbåtsbryggan. Fick ett helt bord bara för oss!! Spårvagnen kom nästan på en gång även om den sedan väntade i tio minuter på att avgå. Hemma vid sju. Nu är hela familjen duschad och mätt och jag undrar när Airb’n’b-gästerna tänker komma.

Det här var nog ett av de få bloggblogginläggen jag nånsin kommer att göra. Historiskt, med andra ord.

God natt.