När jag såg de här gardinerna hänga bland andra donerade (bortvalda, utrangerade, icke-älskade) på Läkarmissionens secondhand i Vällingby då gick en rysning av välbehag genom kroppen. Först kom rysningen och sedan lyckan.
”JA! Jag hittade dem. De är mina.”
Det visade sig att textilformgivarens namn är Aina Hedström och att tyget är gjort av Borås Cotton på 70-talet. Se. Jag lärde mig något. Men mest föll jag handlöst. Och insåg något om mig själv som jag misstänkt ett tag – jag gillar färg. Inte på kläder, kanske, men runt omkring mig. Så här kommer nästa fynd från samma secondhand-butik (jag jobbar i huset bredvid):
Det här tyget hängdes direkt upp som en gardin. Vem som formgett tyget har jag ingen aning om, men visst är det ljuvligt?
Nu återstår bara att tänka ut vad jag ska göra med det blå tyget? Först tänkte jag på en sommarklänning i någonslags A-form. Nu funderar jag mer på en kjol. Det stora problemet är att jag inte kan sy. Men drömma är jag bra på.
