”Jag måste blogga litet”.
Sa jag och gick in.
Jag hade diskat fredagskvällsdisken och katternas blötmatstallrikar medan jag lyssnat på ”Den sista cigaretten” av Klas Östergren.
”Jag måste tänka och skriva om 80-talet”.
Sa jag nu till mig själv.
Jag har tänkt att jag håller 80-talet nära mig eftersom det var decenniet då jag växte in i en vuxen värld. Jag hade drömmar, letade mig framåt, vågade ibland, fegade desto oftare, gick på universitet, fick vänner och bekanta som fortfarande är betydelsefulla, gick från motorcykeljacka till bredaxlad kavaj och tillbaka till motorcykeljacka (samma jacka, 35 pund på Shaftesbury Avenue, riktigt skinn).
Men, inser jag när jag läser Klas Östergren, inte bara den bok jag läser just nu utan många fler av hans romaner, 80-talet förändrade oss alla. Hela landet. Framtiden. Våra tankar. Jag kan tänka att det jag påverkades av var något enskilt, något som bara gällde mig, men det som puttade mig satte igång samma rörelse hos så många fler.
Inte bara Klas Östergren. Inte bara jag. En annan tidigare husgud, Mauro Scocco, har återvänt till 80-talet (om han någonsin lämnat det…) med ”Skånegatan”.
Pff!! Nostalgi!!
Så har jag tänkt förut när jag tänkt på 80-talet. Och därmed avfärdat känslan av att det årtiondet var viktigt. Jag inser att jag inte alls är färdig i tankarna kring 80-talet, så jag avslutar med några, förhoppningsvis tänkvärda sentenser om detta betydelsefulla decennium:
Begreppet ”bostadskarriär” fanns inte.
Bostad var just det, ett ställe att bo på. Att renovera kök var i princip otänkbart – ”varför? det fungerar ju”.
De som hade aktier var specialintresserade.
I Stockholms innerstad fanns lätt nedgångna, stora hyresrätter som ibland uppläts i andra hand och där stora fester kunde hållas. Utan att någon brydde sig om parketten eller de matta, ömtåliga väggarna.
Arbetslösheten var ibland hög och det sågs som i första hand som ett samhällsproblem där det gemensamma behövde gå in med insatser, snarare än som individens oförmåga att anpassa sig till rådande efterfrågan.
Vi slutar här för idag. Let’s close the deal.
