Min nya tillvaro i den relativa glesbygden får med sig annan typ av tidsfördriv och förströelse än i storstaden. Till exempel åkte jag några mil för att fira 1:a maj med Socialdemokraterna. Jag och mitt sällskap fick en smakligt grillad tjockkorv för besväret.
Skämt åsido. Det var inget besvär. Det var upplyftande, inte bara att sjunga Internationalen med höjda, sammanflätade händer utan att få lyssna på talarna. De fick prata till punkt! De fick ge hela bilden! De fick agitera!
Imorse, när jag öppnade DN i telefonen stod det om partiledardebatten i SVT igår. Jag är ytterligt glad att jag inte ödslade en timme och en massa psykisk energi på att lyssna och se. Det verkade vara den vanliga pajkastningen och ansvarsundvikandet. ”Du gjorde så!” ”Nähä, gjorde jag inte! Kolla på hen istället!”
Jag följer några amerikanska konton på Facebook som är kritiska mot nuvarande styret. En grupp initierades av anställda inom nationalparkerna som var några av de offentliga organisationer som drabbades av de första nedskärningarna. Det är ett konto där jag verkligen kunnat få insiktsfull information. Jag följer också några konton som är litet mer åsiktspåverkade men som ger insyn i specifika händelser och förlopp, inte minst när Trump och hans medarbetare möter media. Sedan finns ett konto som är ganska översiktligt modererat och där avsky över Trump och anhang sprids med varierande finess. Ibland är det roligt, ibland nästan lika plumpt som Trump själv.
Tillbaka till Sverige och första maj. Jag insåg att det var flera år sedan jag hörde en politiker berätta om sitt partis syn på nuläget, sätta in nuläget i ett historiskt sammanhang och blicka framåt med förslag på åtgärder. Ekonomi, resursfördelning mellan grupper, skatter.
I ett självkritiskt ögonblick funderar jag över om det är jag själv som blivit så påverkad av snuttifieringen inom media och nyhetsrapportering att jag inte orkar med längre resonemang. Och ännu mer självkritiskt, att jag tycker att det är lagom med de korta snärtiga resonemangen jag får i sociala medier. MEN. Då borde jag ju inte blivit så glad och upplyft som jag blev av de ganska långa talen på första maj. Alltså: jag har inte låtit mig förstöras av sociala medier. Inte när det gäller politik. (Paus för klapp på axeln.)
Dags för självrannsakan – är detta inlägg början på en rad inlägg (jag har ju annonserat innehåll som ännu inte blivit verklighet. Ett antal gånger) eller är detta ett inlägg i raden av goda föresatser och tappad fokus?
Den som lever får se.
