(Nu börjar processen när allt verkligen vänder på allvar. Stressmottagningen – halleluja. Det kan jag skriva nu 2016 när jag äntligen är frisk.)
Hur går det med utmattningen, då??
Om nu någon är intresserad. Jag kör ändå.
Jodå. Nu jobbar jag heltid igen. Efter några bakslag. Som kommer smygande som en Gollum om natten. Någonstans har jag varit medveten om att det närmat sig, bakslaget alltså, men jag har inte velat lyssna och kika och känna ordentligt. Jag har hoppats att ”det ska gå över”. För ibland gör det ju faktiskt det. Något i tillvaron rätar på sig och väger upp det som är rörigt och stressigt på andra håll. Balansen kan bibehållas.
Just nu har det rätat upp sig på viktiga områden. Jag har fått bekräftat från viktigt håll att jag är en människa som är värd att rehabiliteras, jag är alltså inte färdig för sophögen. På 90-talet talades det mycket om ”tillitsbrist-sjukdomar”, särskilt när det pratades om stressrelaterade och psykosomatiska åkommor. Jag tycker att det är ett intressant begrepp. För när jag har tappat taget har jag också tappat tilliten. Och när man tappar tilliten till människor, till systemet och till sig själv då är det inte lätt att häva sig upp av egen kraft.
Jag har skrivit en hel del om de rädda och världsfrånvända doktorerna som jag själv och andra utmattade fått träffa (här och här) och det är inga möten som gör att tilliten ökar och vi blir friskare. Men nu har jag till sist fått komma till Stressmottagningen på bedömningssamtal och på en vecka återfick jag tilliten och tron på systemet. Jag blev sedd, jag blev lyssnad på, jag behandlades som en fullvärdig människa, jag fick bekräftelse på att jag är värd att få den sista knuffen fram till ett långsiktigt hållbart liv.
Och. Nej. Det är inte bara vården som har visat sig från en bättre sida. Men resten får vi ta vid ett senare tillfälle. Jag kan bara poängtera att det handlar om tillit på många områden.
monasaw säger:
Vad gör de/du på stressmottagningen? Undrar nyfiken, som inte fått någon hjälp eller stöd, varken från arbetsgivare (så jag sa upp mig) eller sjukvården (annat än piller som jag sa nej tack till).
april 14, 2016 — 10:02 f m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Du kommer i en grupp med 7 andra som du sedan följer under ett halvår. Först är det två månader med en gruppsession i veckan då du lär dig medveten närvaro, diskuterar livsval, får perspektiv på din sjukdom, får verktyg att hantera stress, panik och sömnlöshet. Verktygen, samtalen, kontinuiteten, det välordnade, tryggheten i gruppen och med terapeuterna – allt bygger en tillvaro där det som hänt blir förståeligt och där det finns en väg ut ur det som inte funkat. Sedan kommer en period av kroppsliga övningar som handlar mycket om kroppskännedom. Tillsammans med samma grupp. Hela mottagningen präglas av värme och välkomnande. Där finns också rehabkoordinatorer/arbetsterapeuter som kan hjälpa till med okunniga/ovilliga arbetsgivare och/eller Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Och så finns det möjlighet att gå en föreläsning om sömn. Den gjorde att jag på en vecka fick ordning på sömnen.
Ja. Du ser – jag är en av Stressmottagningens största fans! 🙂 Önskar att det fanns samma möjlighet över hela landet.
april 16, 2016 — 1:00 e m
monasaw säger:
Tack! Låter fantastiskt!
april 16, 2016 — 1:01 e m