Fast det kanske vore bra om jag gjorde.
klimakteriet
Fy hundan. Sådant vi viskar om när vi lunchar och kommit litet närmare varandra. Vi kvinnor runt 50. Eller när vi fått i oss ett glas vin eller två och börjar prata allvar. Man vill inte vara först in i det. Och vad betyder det egentligen? Är det slutet eller en början?
Just nu har jag en väskryckar-prenumeration på Tara (egentligen vill jag bara åt premierna: godsaker från Bodyshop) och där är det påfallande många annonser för sexleksaker. Som om det är något den ”mogna” kvinnan behöver. Eller vill ha. Får fråga mina jämnåriga kompisar om det. Om det ena hänger ihop med det andra.
Slutet. Början. Eller bara vardagligt mittemellan med konstiga inre värme-tsunamis och märklig sömn.
Ninna säger:
Det jag saknar mest som singel är inte sex utan all den andra fysiska kontakten. Från kramar till att sitta tillsammans i soffan och se på film till att promenera i skog och mark. Att prata och skratta tillsammans. Ja! Allt det där andra man kan ha ihop med nån!
mars 31, 2014 — 10:40 f m
Bea säger:
Jo men berätta! Jag är 36 år och vet inte ett smack om klimakteriet för det är sådant hyschhysch. Varför är det så? Är det inte lika okej att prata om det som om mens, graviditetskrämpor m.m.?
mars 31, 2014 — 4:20 e m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Jag vet inte mycket heller. Just för att det är så mycket hyschhysch. Får väl göra ett litet forskningsprojekt. Återkommer i frågan!
mars 31, 2014 — 4:36 e m