Vad är det med zombies som är så tilltalande?

Så här tänker jag mig som zombie. Men….

….det är nog snarare så här jag kommer att se ut (och känna mig).

Efter att ha tittat på ett gäng zombiesar som tog sig norrut från Medborgarplatsen i lördags så börjar jag uppskatta dem allt mer. Jag gillar inte att läsa om zombiesar, de är för äckliga och jag är för kräsmagad. Jag känner hur de luktar skunk och hur löst och slafsigt allt trasigt skinn är.

Men att se dem var inspirerande. Och jag förstår tjusningen i att klä ut sig till zombie. Det är helt enkelt en logisk följd och en gestaltning av hur man känner sig vissa dagar. Vilken befrielse vore det inte att komma till kontoret som zombie, slafsa in till kaffeautomaten, grymta igenkännande till kollegorna och försiktigt (för att inte tappa någon lem) sätta sig vid skärmen och tangentbordet. Den dagen skulle alla förstå att denna kvinna bör man se upp med idag annars kan man få hjärnan uppäten.