”Böcker är ju ingenting värda”

Säger gärna människor med en uppgiven suck, som om världen är på väg att gå under. Vilket den ju är, men inte på grund av att vi inte uppskattar tryckta böcker.

Nu måste jag berätta en sidohistoria redan innan vi kommer till huvudmeddelandet. Det är när jag är på loppis och jag hör ”vilken färg ska vi ha på böckerna?”. Nu senast var det två kvinnor i 50-årsåldern, litet småsnygga och välbevarade som bollade frågan med varandra. De kom överens om litet beige (vem är förvånad?) och plockade på sig varsin varukorg full med böcker i olika beige toner. Innehållet i böckerna – hade ingenting med saken att göra.

Jag har hört en liknande historia förut. För ungefär tjugo år sedan. Men då var det en snoffsigare lantegendom som skulle inredas. Vid det tillfället tror jag dock att titlarna hade en viss betydelse. Sigge Stark och Angelique hade nog inte passat, hur beige ryggarna än varit.

Tillbaka till huvudhistorien. Många av oss har väl varit i, är just uppe i eller kommer att städa ur föräldrars och äldre släktingars bostäder. För säga vad man vill om rekordgenerationen, de dödstädar inte gärna. Det finns ofta massor att gå igenom.

Just idag struntar jag i möbler, husgeråd, husdjur och parfymer. Idag tänkte jag helt ägna mig åt böcker. Läs och lär. Eller följ bara med på en analys som varken är lättköpt eller konstruerad. Den är helt enkelt byggd på erfarenheter, av en ständig vilja att förstå och ett nördigt intresse för nationalekonomi, kulturella trender och konsumtionstrender samt andrahandsböcker.

(Om du inte har läst ”Long tail” av Chris Anderson, gör det. Du hittar den med säkerhet på Bokbörsen, dagsnoteringen är 35 stycken från trettio kronor och uppåt)

Vi tar det i punktform:

1. Generationen som nu faller ifrån (och lämnar efter sig böcker) är en STOR generation, vi pratar många människor.
2. Denna generation byggde och fick uppleva välfärdsstatens etablering och tillväxt.
3. När de var vuxna var maten relativt dyr, men bostäderna var billiga. Om de köpte bostad hjälpte inflationen och de generösa räntebidragen till att bostadskostnaderna var relativt låga (extremt läga jämfört med Stockholm nu).
4. Klassresan var möjlig och många, många, många gjorde den. Från arbetarklass och bondeklass till välutbildad medelklass.
5. Hur visade man klassresan på 60- och 70-talet? Jo, genom bildning. (OK, en och en annan köpte status via vräkighet, men det var inte normen.) Bokhyllor var självklara i varje hem, det var möjligt för alla att gå på teater, bokklubbarna hade sin storhetstid, Konstfrämjandet och Sveriges Allmänna Konstförening arbetade brett för att göra människor intresserade av konst.
6. Sverige var inte direkt mångkulturellt. Vi var ett hyfsat konformt samhälle. Vi gjorde ganska samma saker.

OK. Vi har alltså en generation som lämnar efter sig böcker. Dels är det mängder av böcker eftersom generationen var mycket stor och böcker var viktiga. Och dels är det VÄLDIGT MYCKET SAMMA BÖCKER.

Så, om du haft föräldrar som sagt att du ska bläddra försiktigt i vissa böcker, ”för att de kan bli värda mycket en dag”, är det dags att detronisera föräldern och kolla Bokbörsen. Där finns svaret.

1. Konstböcker som gavs ut av SAK finns i tusentals exemplar, precis som alla bokklubbsböcker.
2. Bra Böckers affärsmodell har gjort att det nästan inte finns någonting av deras utgåvor som har något andrahandsvärde att tala om. De tryckte alldeles för många exemplar av sina titlar och prånglade dessutom ut dem!
3. Bokbörsen levererar hårdtuggade sanningar hela tiden. Finns inte efterfrågan på titeln – glöm försäljning. Finns det många exemplar av titeln – du behöver lägga priset lågt för att få sälja.

Nu blir det en utvikning av nationalekonomisk art, men det blir på allmänbildningsnivå så du kan säkert hänga med:

Inom nationalekonomin utgår man ifrån att ett jämviktspris nås när efterfrågan är lika stor som utbudet. Finns det få enheter kommer människor att bjuda över varandra för att få tag på varan. Finns det många enheter kommer människor att leta efter den som säljer för lägst pris. När vi handlar på Ica eller Coop orkar vi inte med det här, utan vi handlar efter andra kriterier än pris. Ofta varumärke. Och när det gäller kläder och prylar har vi helt glömt bort att nationalekonomerna pratar om oss som ”the economic man”, då är vi helt vilse i pannkakan och bryr oss bara om varumärken och tillfälliga moden.

Men på Bokbörsen gäller marknadslagarna. Många små säljare, många små köpare. Mycket små möjligheter att manipulera marknaden (jo, det är klart, någon kan skriva ett blogginlägg som handlar om en viss titel eller författare, men det ger bara en tillfällig rörelse).

Dags att samla ihop sig. Vad blir det för kontenta av det här. Jo:

• Många böcker har lågt värde.
• Några böcker är eftersökta och därmed dyra, men det är sällan dem som dina föräldrar (morbror, faster, äldre kompis) trodde var eller skulle bli värdefulla.
• Att lära sig om böckers värde tar tid, men det är kul att sitta och titta på Bokbörsen.
• Vill du sälja själv behöver du lägga ner tid och energi på att förstå marknaden.
• När vi som generation (jag är drygt 60) dör eller dödstädar kommer det att vara andra regler som gäller. Våra Månpocketar och våra Castaneda kan visa sig vara tryfflarna i spagettin. Men en brakmiddag får du bara ihop om du köpte På spaning efter den tid som flytt i de gröna banden eller om du på någon Fotomässa köpte en Tunbjörk som du fick signerad.