Dag 46
”Verkstadsgolvet”. Är det ett begrepp som fortfarande lever kvar? För att beskriva de ”riktiga” arbetarna, de som producerar. Inte de där kvinnliga arbetarna som tar hand om, vårdar och utbildar. Nejnej, de riktiga arbetarna som får fingrarna skitiga av smörjolja, inte av människobajs eller matkladd.
Begreppet levde kvar senast 2005 när jag samarbetade med en 70-talist. Vi skulle skriva en analys om hur man skulle locka ungdomar att bli personliga assistenter. Samarbetet var intressant, analysen blev succé (på grund av den mycket begåvade 70-talisten) men det var en tagg som satt kvar. Han pratade om ”verkstadsgolvet”.
Redan på 80-talet när jag jobbade som utredande nationalekonom pratades det om att tillverkningsindustrin snart inte skulle vara den huvudsakliga arbetsgivaren. Tjänstesamhället var redan en faktum, K-samhället var på väg.
Men föreställningar är sega. I SCB:s sammanställning av intressanta siffror i populärversion ”Medelsvensson och topplistor” står det att Fredrik Johansson (Herr Medelsvensson) jobbar i tillverkningsindustrin. Visst låter det som om han får skit under naglarna, att han måste duscha efter skiftet och att han har sin lunch i en matlåda av plåt?
Tittar man närmare på statistiken ser man att Fredrik Johansson arbetar som säljare åt tillverkningsindustrin. Om han får skit under naglarna så är det för att tjänstebilen måste ha mer spolarvätska. Lunchen betalat han nog med plastkort och han duschar nog på morgonen för att rakvattnet ska få blomma ut.
Det vanligaste jobbet för en man i Sverige år 2012 är att vara säljare. Det trodde du inte, va?
