”Du är receptiv” skrev min svenskalärare i gymnasiet på en av mina uppsatser. Eftersom jag visste att hon hade en tvetydig inställning till mig och jag inte visste vad ordet ”receptiv” betydde visste jag inte hur jag skulle tolka det hon skrivit. Och på den tiden, kära barn, var det inte bara att ta fram mobilen och googla på ordet. Nej, nej, jag fick invänta rasten, gå till skolbiblioteket och leta i någon av de ordböcker som fanns där. Men om det var bra i Sigbrith Lingers värld att vara mottaglig, det fick jag aldrig klart för mig.
Men hon hade en poäng. Hon hade läst mig. Jag hade en syn på mig själv att jag var ”as sensitive as a toilet seat” (citat från ”Catcher in the Rye” av J. D. Salinger) så jag visste själv inte hur jag skulle värdera det hon skrivit.
I alla fall. Med tiden har jag fattat att jag är både och. Jag kan koncentrera mig djupt och bli alldeles döv för omvärlden om jag sysslar med statistik, siffror, mönster eller Sudoku. Men när jag ska skriva, då behöver jag avskärmning, Då är jag i ordmood, ordmode och alla ord tar sig in i mitt huvud. Utan mina hörlurar/öronproppar/musik som stänger ute (utan ord!) så är jag rökt. Jag är alldeles vidöppen, hör varje viskning och samtal. Finns det bara ett ord som är intressant så är jag fast. Det är nästan som om hörseln skärps när jag ska skriva. Då är jag receptiv av bara tusan. Medan när jag sitter med statistik då är jag verkligen känslig som en toalettsits.
Freja säger:
Nu försöker jag tänka efter hur jag är… Jag tror att jag är lite tvärtom… När jag löser sudoku gör jag gärna något mer samtiigt, som kollar på TV eller lyssnar på radio, eller pratar med någon. Men när jag läser eller skriver så går jag in i mig själv, då märker jag inte vad som händer runt mig alls…
oktober 13, 2014 — 9:15 e m
Pernilla säger:
Vad skönt att se att man inte är ensam som verkligen vill ha det helt tyst för att kunna koncentrera sig. Själv använder jag öronproppar. Tycker att det dämpar bättre än hörselkåporna och dessutom trycker de inte på huvudet så man får huvudvärk. Började med att jag upptäckte hur skönt det var med öronproppar när jag gick på gymnasiet. Sedan har jag varit en flitig användare av öronproppar. Fortsatte så klart med dem på högskolan och senare även på kontoret. Hade öronproppar på mig avsett var jag satt om pluggade, hemma, på biblioteket, i skolan och även på lektioner när inte det var genomgång. Koncentrerar mig så mycket bättre om det är helt tyst. Folks om pratar är det jobbigaste jag vet. Musik kan fungera så länge jag inte lyssnar på texterna. Helst ren instrumentell. Dock fördrar jag tystnad. Djupt insatta högdämpande öronproppar är det bästa. De stänger nästan ute allt och det lilla som tränger igenom blir som ett bakgrundssorl som inte stör mig då jag inte kan uppfatta vad det innehåller.
oktober 19, 2014 — 4:46 e m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Just nu har jag fått litet konstigt knastrande i öronen som jag tror hänger ihop med öronpropparna. Så jag får köra kåpor ett tag. Tack för att du kommenterade – då känner jag mig inte ensam och konstig heller!
oktober 19, 2014 — 8:00 e m