Etikett: stresshantering (sida 1 av 1)

april 17, 2016 / Inga kommentarer

Och nu blir det reklam #blogg100 dag 48/1

Morgnar i storstäder är det bästa jag vet.

(Höst 2015. Jag jobbar halvtid och är halvtidssjukskriven för att gå på Stressmottagningens program. Jag får insikter, övar mig i medveten närvaro, får stöd och gemenskap, kommer vidare.)

Jag fick en anledning att fortsätta blogga. Eller ett par anledningar. Några stycken som läste och berättade att de ville höra mer. Det räcker. Så vi kör väl vidare, Issadissa och den andra. Som nog är en och samma, när allt kommer omkring. De har vant sig vid varandra och blivit som ett strävsamt par som vid ålderns höst börjar likna varandra allt mer. Det taggiga, snabba hos Issadissa har slipats ner och det flegmatiska, prudentliga hos den andra börjar luckras upp och börjar hon inte får litet humor tillochmed.

Som sagt. Idag, ikväll blir det reklam. För några saker. Om vi nu kommer ihåg.

Det ska bli en systerblogg. Som mer kommer att likna en hemsida. Den kommer att heta Issadissa’s Guide to Stockholm. Inspirerad av de Airb’n’b-gäster jag mött och av den kärlek till och kunskap om Stockholm som finns i mitt nätverk så inser jag att det finns behov av just Issadissas Stockholmsguide. På engelska.Kom gärna med tips! Och kommentarer. Snart kommer jag att länka till beta-versionen. Bara härifrån. Bara för dig, o, trogna läsare.
En fotograf utskickad från Airb’n’b har förevigat delar av mitt hem. Det blev sådär mäklarannons-vitt och mäklarannons-stort. Och samtidigt som jag berättar om det vill jag passa på att be er sprida min annons i era nätverk eftersom det vore roligt att få prata svenska i höst med gästerna. Att bo i mitt hem är ett förunderligt ekonomiskt alternativ till hotell och bra mycket trevligare än att bo på vandrarhem. Dessutom är förutsättningarna för en god nattsömn optimala (om man nu inte måste ha polissirener och gatusorl för att kunna sova) och skog med elljusspår finns alldeles inpå knuten för dem som bara måste ut och motionera i terrängen. Här är länken till bilder och annat.
Jag lär mig mycket just nu som handlar om stresshantering. På både kort och livslång sikt. Jag kommer att dela med mig av de tekniker som går att berätta om relativt kortfattat och enkelt.Det första jag kan säga är att alla typer av övningar som har med medveten närvaro att göra handlar om att göra dem. Som en daglig övning. Det handlar inte om att få plötsliga insikter och aha-upplevelser. Jag har väntat på aha-et, för så brukar min hjärna fungera. Jag brukar stoppa hjärnan full, gå ut på en promenad eller lägga mig och sova och så hoppla! så har jag lösningen. Så funkar inte medveten närvaro. Har jag lärt mig. Återkommer med mindre flum och mera verkstad.
Så är det några recept jag utlovat. Den väldigt fina indiska currykycklingen bland annat.
Jag kommer också att fortsätta berätta om tvillingskapet och om min alldeles egna tvilling som var en märklig människa.

april 10, 2016 / Inga kommentarer

Livlinor och toalettsitsar #blogg100 dag 41/3

(Jag fortsätter att försöka förstå mig själv. Och världen. För jag inser under månaderna av utmattningen och tillfrisknandet att det inte bara finns en sorts ”vanlig” människa. Nej, vi är väldigt olika. Vi tar in olika mycket. Vi har olika stora behov av människor, av ensamhet och stillhet, av eftertanke och bekräftelse.)

”Du är receptiv” skrev min svenskalärare i gymnasiet på en av mina uppsatser. Eftersom jag visste att hon hade en tvetydig inställning till mig och jag inte visste vad ordet ”receptiv” betydde visste jag inte hur jag skulle tolka det hon skrivit. Och på den tiden, kära barn, var det inte bara att ta fram mobilen och googla på ordet. Nej, nej, jag fick invänta rasten, gå till skolbiblioteket och leta i någon av de ordböcker som fanns där. Men om det var bra i Sigbrith Lingers värld att vara mottaglig, det fick jag aldrig klart för mig.

Men hon hade en poäng. Hon hade läst mig. Jag hade en syn på mig själv att jag var ”as sensitive as a toilet seat” (citat från ”Catcher in the Rye” av J. D. Salinger) så jag visste själv inte hur jag skulle värdera det hon skrivit.

I alla fall. Med tiden har jag fattat att jag är både och. Jag kan koncentrera mig djupt och bli alldeles döv för omvärlden om jag sysslar med statistik, siffror, mönster eller Sudoku. Men när jag ska skriva, då behöver jag avskärmning, Då är jag i ordmood, ordmode och alla ord tar sig in i mitt huvud. Utan mina hörlurar/öronproppar/musik som stänger ute (utan ord!) så är jag rökt. Jag är alldeles vidöppen, hör varje viskning och samtal. Finns det bara ett ord som är intressant så är jag fast. Det är nästan som om hörseln skärps när jag ska skriva. Då är jag receptiv av bara tusan. Medan när jag sitter med statistik då är jag verkligen känslig som en toalettsits.

mars 31, 2016 / Inga kommentarer

Hur mås det? #blogg100 dag 31/2

Litet halleluja, sådär.

Om en månad är jag tillbaka på 100% arbete. Heltid. Tio månader efter hopklappningen.

Och hur känner jag mig?

Klokare.

Starkare.

Tacksam.

Stöttad.

Allt jämfört med i juli förra året. Då allt var på minus.

Vad är det viktigaste som har hänt?

Gryende insikter om hur kroppen och själen hänger ihop.

Att jag börjar lära känna mig själv. Jag var inte riktigt den person jag tidigare målat upp för mig.

Gryende insikter om värdet av kriser. De behövs ibland för att utveckling ska ske.

Jag har fått kontakt med många människor, både nya vänner och gamla vänner som har visat sig besitta omtanke, klokhet och kärlek. Vi har kunnat dela erfarenheter, en del av oss, som har givit både stöd och aha-upplevelser.

Hur känns det inför framtiden?

Jag hoppas kunna hålla mig till det jag lärt mig. Att inte dras in i en massa måsten igen. Särskilt måsten som inte har med mig att göra. Fortsätta lära mig lyssna på vad kroppen säger mig. Att se varningstecknen i tid. Det måste jag skriva en gång till, för det är nog det viktigaste: att se varningstecknen i tid.

Och att våga be om hjälp tidigt. Inte sträva på duktigt. Våga be om hjälp när det gäller allt, så fort det känns övermäktigt. Det är bättre att känna sig som Wonder Woman på cykeln till jobbet än att låtsas vara Stålmannen när man jonglerar dead-lines på jobbet, föräldraplikter, dotterplikter och pengatrassel. Den jonglerande Stålmannen lyckas ibland ta alla fallande bollar men då är det i sista sekunden och tillfredsställelsen är lika med noll. Och när bollarna kaotiskt studsar runt fötterna, då handlar känslorna bara om förlust, utsatthet och noll-kontroll.

Nu när jag har energi igen då har jag glömt att jag behöver meditera. Vad lätt det var att tappa bort det. I och med att jag skriver detta så ger jag mig ett löfte om att det är dags att ta upp meditationen igen. Jag får börja i liten skala, kanske varannan dag. Tjugo minuter om dagen. Titta in i väggen och andas. Så enkelt.

(Vill du läsa utmattningsinläggen i kronologisk ordning, börja med det första här och bläddra dig sedan framåt.)

mars 29, 2016 / Inga kommentarer

När allting snurrar är det tur att det finns gravitation #blogg100 dag 29/1

I sommar kommer jag tillbaka

Punkt sju på listan – zazen. (Men var tog punkterna fem och sex vägen, frågar naturligtvis vän av ordning. De kommer, svarar jag, men den här posten behövdes skrivas först.)

Kroppen och själen hör ihop. Som sagt, det har jag förstått mer än någonsin i år. Om själen inte har någonstans att vila, då går kroppen också på överväxel. Om kroppen inte kommer till ro ens när man sover, då är själen ute och fladdrar mest hela tiden och det blir dåliga beslut. Om allt.

Vi lever i en makalös tid. Den är så spännande och så fylld av intryck. Det går att ta in och ta in, låta sig inspireras och låta tankarna spinna loss och flöda fritt. Aldrig att jag har tråkigt längre.

Tråkigt finns ju inte. Och det är en del av problembilden, tror jag. Åtminstone för egen del.

För att känna efter och förstå hur stillheten och inåtvändheten kan vara framkomliga vägar ur stress och utbrändhet så anmälde jag mig till en introduktion i zazen, zenmeditation. Fyra timmar. De avslutades med att vår lärare sa:

– Nu kan ni allt. Ni är välkomna att lära er mer, men nu kan ni det väsentliga.

Det väsentliga var att avsätta en viss tid varje dag, hitta en sittande ställning som går att hålla i tjugo minuter, att ha en oinspirerande vägg att titta på och kunna räkna till tio.

Och att stå ut med tråkigheten. Den smygande ledan.

Sedan tre veckor tillbaka så mediterar jag på detta enkla sätt, tjugo minuter varje morgon. Det funkar. Sinnet blir klarare, prioriteringarna enklare, kroppen hinner med.

Innan dagen kör igång med tidning, TV, Facebook, tweetdeck, Instagram, jobbet, cykling, möten, Facebook, telefon, barnen, telefon, lunch…………… Och därför måste själen och kroppen hitta rätt igen nästa dag. Och dagen därefter. Och dagen därpå.

(Ack, om det varit så enkelt. Skriver jag nu 2016 om mina förnumstiga men mycket goda råd från 2013/2014. Ska nog meditera litet idag. Det senaste halvåret har jag bara använt mig av Yoga Nidra. Det är liksom enklare. Man bara lägger sig ner och lyssnar. Zazen kräver litet mer.)

(Till nytillkomna läsare – här är länken till den första bloggposten om utmattningen. Sedan ligger inläggen som en följetong, det är bara att klicka sig vidare, inlägg efter inlägg för att följa med på färden. Genom insikter och blindskär, genom frågor och en del svar, genom bakslag och framsteg.)

mars 24, 2016 / Inga kommentarer

Kan tjugo minuter om dagen rädda liv? #blogg100 dag 24/1

CD-fodralet. Det absolut märkligaste och osköna och minst säljande jag sett. MEN. Innehållet är helt överordnat ytan.

Jag vet, det här blir inte vetenskapligt. Jag kan inte hålla koll på de andra omständigheterna – vädret, barnens humör, vad som kommer i brevlådan, vem som ringer, vem som mejlar. Men jag tar ändå ett beslut och kommer från och med idag att ändra mina dagliga rutiner på så sätt att jag adderar den korta yoga nidran. Jag tar inte bort kaffet, jag jobbar varken mer eller mindre, jag ändrar inte min kost. Jag går varken upp eller ner i skärmtid.

Kommer 20 minuter yoga nidra dagligen att hjälpa?

Idag är dag 1.

(Yoga nidra betyder ”fysisk sömn”, det vill säga att vid fullt medvetande uppleva att den fysiska kroppen sover. Denna djupavspänning sker med hjälp av instruktioner antingen från en närvarande person eller genom att lyssna på en cd, kassett, etc. Källa: Wikipedia)

(Nutida kommentar på det här inlägget från 2013 – efter skammen kom ilskan och därefter kom problemlösningsförmågan. Det här var en av de smartaste insatserna jag gjorde tidigt i utmattningen. Det kommer att komma några idiotiska under våren 2014. Stay tuned!)

september 1, 2015 / Inga kommentarer

Och nu blir det reklam