Inte så urban, men ändå en maskin.
Dag 90 och inlägg 92
Ett inlägg som helt enkelt sammanfogar olika texter.
–Sammantaget är vi helt enkelt marinerade i en kultur som är inställd på ständig förbättring. Vi föräldrar tror att vi måste anstränga oss till max hela tiden för att ge våra barn den allra bästa stimulansen. Men barnuppfostran handlar inte om produktutveckling, säger Carl Honoré.
Det här citatet kommer från gårdagens artikel i Svenska Dagbladet i serien ”Ständig förbättring”. I samma serie intervjuades en man, litet drygt 30 som var förfärande i sin människosyn. Skrämmande nog är han både pappa och chef. Därför vill jag påminna om mitt inlägg om checklistan för livet och denna dikt som i stunder mal i mitt huvud. De där dagarna när man är reducerad till ett fungerande skal, men inte mycket mer.
Maskinsång av Elmer Diktonius
(Orlodoffa doschkoff
orlodoffa doschkoff:)
det är maskinen –
jag.
Stänger och hjul
och
nitnaglar skruvar och muttrar
drivremmar (doschkoff) –
många män har gjort mig
släggat och putsat och hamrat och filat
fin är jag fin (orlo)
skinande
sjungande
rungande
skakande
golv och tak.
(Rökning förbjudes!
Spotta ej på golvet!
Osnygghet förbjudes!
Drick ej ur karaffen!
Tillträde förbjudes!
W.C. Kontor.)
Såg du mannen som kom i går? –
han krälar i dag på kryckor,
och flickan som gnolar i dag
blir i morgon rännstensavfall,
och barnet som de avlat
är som de och blir som de –
orlodoffa doschkoff –
min mat.
(Orlodoffa doschkoff
orlo – orlo – orlo:)
Olja och olja
(ha – så jag skrattar!)
människosvett och olja
och blod
(he – så jag ryter!)
Musklerna tvinar.
(hi – så jag flinar!)
hyn färgas gul.
Nacken blir böjd
(hå – så jag suckar!)
sparken i ändan
(ho – så jag hastar!)
en åter färdig
(i väg).
Kan yppa att jag är svag för både steampunk och Jan Jörnmarks ”Övergivna platser” och annan urban exploration.
