Förtroende. Autenticitet. Tillit. Trovärdighet.
Å ena sidan.
Reklamundvikande.
Å andra sidan.
Vi har det svårt i påverkansbranschen, nu för tiden. Vi vet att alltfler människor undviker reklam. Vi vet att de flesta har lappar på brevlådorna där det står att de inte vill ha reklam. Vi vet att folk går ut när det blir reklampauser, de som tittar på tablå-TV, vill säga och det är ju i sig en minskande skara. Trots att vi som jobbar i påverkansbranschen gör allt för att hitta sätt att nå våra målgrupper, så är människor i de målgrupperna lika fiffiga som vi när det gäller att hitta sätt att undvika den kommunikation de inte vill nås av.
Men ibland kommer något varumärke, någon organisation, någon produkt förbi reklamfiltret och lyckas nå fram ett tag. Tills andra har följt John och det sättet som funkade numera ingår i den kladdiga reklamkakan som undviks.
Så fort vi hör om Generation G, så får vi höra att de har känsliga öron och ögon. De vill tro på det de ser och hör. De vill TRO. De söker det som är autentiskt, riktigt, trovärdigt. Eller bara riktigt underhållande. Som Icas reklamfilmföljetong eller Norrlands Gulds Facebook-inlägg.
Det intressanta vore att läsa och höra om de varumärken/tjänster/produkter/organisationer som lyckats göra sig (vara) så trovärdiga att de sprids genom rykten och rekommendationer. Och hur kommer man dit? Det är en sak med nyetablerade företag och nyuppfunna produkter som kan bygga från ett nolläge, men hur gör alla vi andra?
Jag ville spela upp frågan igen. Jag har varit på den förut när jag skrivit om bildbyråbilder kontra Instagram och när jag skrivit om den nya förtroendeekonomin. Jag kommer att återkomma till den, var så säker. Jag känner mig övertygad om att här finns en av nycklarna till framtidens påverkan.
Freja säger:
att vara en del av verkligheten och berätta en bra historia som en kan känna igen sig i, det tror jag är viktigt. Mina ungar himlar med ögonen åt all stereotypisk reklam, men älskar de som är normbrytande (som Halebops lovebombing)…
mars 15, 2015 — 9:38 e m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Det är verkligen intressant att lyssna på ungarna. De kan ju dissa skoningslöst. Utan elakhet. Det är bara ointressant och dåligt och går rakt förbi. Halebop slinker förbi och gör avtryck – det är Halebop värda. 🙂 Eller i alla fall deras reklam.
mars 16, 2015 — 4:34 e m