Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: reklam (sida 1 av 4)

Lucia och det slappa tänkandets triumfer

sommar-pewdiepie

PewDiePie med huvudprydnad. Dock utan ljus.

I all korthet – i veckan firade det slappa tänkandet och det icke-reflekterande delandet enorma triumfer. Det är inte Åhléns som varumärke eller de rasistiska trollen eller folkrörelsen #jagärhär som har vunnit. Det är, återigen det slappa tänkandet.

Skäms, alla välutbildade människor som har tränats i att se strukturerna bakom de enskilda observationerna, som har nätverk och kapital (alla möjliga sorters) och inflytande. Och som ändå hoppar på de förenklande inspelen. Skäms!

Dags för bakgrund och exempel.

  1. Åhléns har gjort en trycksak inför julen. Där finns en bild på en mörkhyad pojke som bär lucialinne/stjärngosseskjorta (tänk ett klädesplagg som faktiskt inte har någon självklar könstillhörighet,  även om detaljerna kan användas för att göra det vita plagget könstillhörigt) och luciakrona. Ingenting händer på nätet förrän bilden läggs ut i sociala medier i en kampanj. Trollen vaknar. Trollen skriver. Trollen gör vad trollen lagt på sig att göra – de skriver och sprider, de skriver och sprider.
  2. Motrörelsen vaknar. #jagärhär-rörelsen går in i kommentarstrådarna och använder en genomtänkt strategi för att inte låta trollen löpa fritt och använda sina strategier utan moteld. Stefan Holm, Alice Bah Kuhnke och andra fotograferar sig med luciakrona i solidaritet med den ursprungliga luciapojken och hans familj.
  3. Ytterligare en dag senare kommer ”de förnuftiga kommentarerna från folk som vill ge perspektiv”. Och nu börjar det delas bland vanligtvis upplysta människor. Det vill säga, så att jag ser det i mitt flöde.
    Katerina Janouch låter berätta i ett långt Facebook-inlägg att det är en PR-kupp iscensatt av Åhléns marknadschef samt konsulter. Den gruppen består, enligt henne av hipsterskägg med vidhängande personer som cyniskt kastar en stackars pojke med familj till lejonen (trollen).
    Elisabet Höglund ger sig också in i debatten genom att skriva en lång, ”lärd” text som handlar om att Lucia var ett kvinnligt helgon (jaså! jag visste verkligen, jag upprepar, VERKLIGEN inte det) och att Lucior i Sverige har varit flickor eller kvinnor (NÄHÄ!!!??!!!).

Ja. Nu eller egentligen redan efter punkt två hade det varit dags att ta ett steg tillbaka. Jag lyckades göra det. Jag kunde ju säga att det var på grund av min sans och måtta eller mitt klara intellekt eller något sådant, men nejnej, det handlar om att en, en enda person skrev en sak i en kommentar till en bekants Facebooksinlägg. Den här personen skrev ungefär: ”Vad skriker folk om? Småkillar har varit lucior i förskolan i minst tjugo år.”

Just det. Gå till en förskola på tisdag – beskåda den allmänna röran av luciakronor (inte bara en, absolut inte bara en), tärnljus, tomtelyktor, tomtedräkter, pepparkaksgubbekostymer, vita linnen, hudfärger och kön. Även om HM och BR Leksaker vill trycka in våra barn i extremt könsstereotypa konsumtionsmönster så har Lucia länge varit en arena för överskridande experiment. I de yngre åldrarna i alla fall.

Så. När Katerina J och Elisabet H ger sig in i debatten. Och när mina vanligtvis upplysta bekanta ger sig in i det slappa gilla-tryckandet. Då går de trollens väg. Eftersom de låtit trollen formulera problemet. De låter trollen sätta agendan. De låter sig bara reagera. Och ja, jag var snubblande nära att hamna i känna-och-reagera-träsket. Jag räddades i sista minuten av en nykter nutidskommentar. Av någon som tittade på hur det faktiskt ser ut NUFÖRTIDEN och såg Åhléns-lucian i den kontexten.

Vad kan vi lära oss?

Jag tror så här – vi lever i en tid av stora, ja tillochmed enorma förändringar. Ingen av oss kan ha kontroll. Så är det. Ingen kan ha full överblick. Och vi försöker alla konstruera livsstrategier för den här världen. Vi använder allt möjligt för att få tillbaka känslan av kontroll. En del av oss använder självdestruktiva strategier, andra använder strategier där aggression utåt är en viktig del, några av oss jobbar hårt med att intellektualisera, åter andra drar sig undan och cocoonar ordentligt. Men de flesta av oss harvar på med våra små liv och försöker bara förstå tillräckligt för att vardagen ska flyta på.

Rädslan blir en följd av att vi inte har kontroll. Men erkänn rädslan. Hoppa inte på traditionståget för att ångesten tillfälligtvis lättar då.

Men faktum är. Vi lever i en förfärande vacker tid då möjligheterna och farorna hopas, då allting händer så fort att vi i våra vardagsval påverkar framtiden. (Precis som fjärilens vingslag på Himmelska Fridens Torg kan innebära storm i Sydamerika eller hur det nu var kaosteoretikerna på 80-talet la fram det.)

Det finns människor och rörelser som vill att vi ska reagera och känna snarare än tänka och reflektera. Därför finns det all anledning att lära sig vad de människorna och rörelserna redan kan.

Vad Katerina J och Elisabet H gjorde var att hävda en värld som vi 50/60/70-talister känner oss litet mer bekväma i. Men de gjorde det inte genom att använda orden och uttrycken som trollen och Sverigedemokraterna använder sig av. Nej. Det var så mycket mer försåtligt. De använde förnuft, fakta och litet spark åt hipster-PK-kollektivet. (De där unga på våra arbetsplatser som vi inte riktigt kan styra. Eller?!?)

Vad de också gjorde när de gick trollens och Sverigedemokraternas vägnar var att de tog en del av debattenergin och förvirrade oss litet vardagströtta julstressade duktiga människor bort från själva kärnan i debatten. För var det någon som faktiskt läste trollens kommentarer? Det är nattsvart retorik. Det är ett mörker som handlar om värderingar ingen av oss någonsin skulle bekänna oss till (jag tror inte att Issadissa nånsin skulle locka till sig någon sådan läsare). Det är hat och illusioner och Bullerbyromantik. Det är världsfrånvänt och högtravande. Det har inte i ett modernt, upplyst samhälle att göra.

Så. Vi lät oss ledas iväg. Och ge energi åt de mörka makterna.

Nej. Vi borde istället ha pratat med våra eller andras barn om PewDiePies kamp mot Youtube istället. Då hade vi i alla fall lärt oss något om tiden vi lever i. Inte om den ihopfantiserade dåtiden som aldrig funnits.

Jag börjar med recepten. Eller?

Nu har jag ju redan berättat vad min blogg kommer att innehålla under Blogg100-perioden – gammal skåpmat. Men med ”staying power” som WordPress säger eftersom inläggen läses om och om igen. Av mer eller mindre nytillkomna besökare.

Bara för att det är roligt har jag nu förfärdigat en snabbenkät. Så var med och påverka i vilken ordning jag tar mig an de teman som jag tycker att jag skrivit om. Har jag glömt något – kommentera!!

[polldaddy poll=9314875]

VM i det perfekta livet, del 2 #blogg100

IMG_1727

Blondinbellas finfina helg

Jag funderar på vem som vinner, Blondinbella eller Frida Fahrman. Blondinbella ligger bra till med citat som:

Hemma drar min man Odd igång en chili på högrev. Han älskar att laga mat och håller på att ta fram egna viner.

Odd och jag har en sovmorgon vardera per vecka, jag brukar ta min på lördagar för att sova ikapp.

Vi ska träffa vänner på lunch och funderar på om vi ska gå på Ett Hem eller Diplomat.

Odd är bäst på matlagning, så han svänger ihop en panna med kött som alla kan plocka från.

Naturligtvis så har Blondinbella egentid och självklart ägnar hon den tiden till hemmaspa. På söndagen. Hon testar fuktmask, scrub, kör hårmask och målar naglarna i färgen ”Aptitude”. Det betyder ”talang”, enligt Bella. Jag håller inte helt med.

Snygga naglar i möten ger power.

På kvällen går Odd och jag igenom veckan och gör en plan för vem som har viktigast möten, om någon måste vabba. Att ha småbarn är som att driva företag. Det kräver planering.

Fast det är nog inte citaten i sig som gör att hon ligger bra till som mästare i grenen. Det är nog förmågan hon har att få detta liv att låta absolut URTRÅKIGT. Välplanerat, tillrättalagt, kärlekslöst och allmänt glädjelöst. Men det är klart, hon är på god väg att bocka av hela checklistan för ett lyckat liv. Och det kanske är själva målet?

 

Skriet och annan nationell reklam #blogg100

Det här med att göra reklam för ett land. Inte lätt. Ibland blir det riktigt roligt när man använder det gamla vanliga fantastiskt vackra, sitt rykte om att vara ett svindyrt land samt den inhemska kulturens stora ikon. Kort sagt – det går att göra en bra Norge-historia om Norge:

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=2BdULu4tI5M?rel=0]

 

Och i samma anda kan man fråga sig om inte ”Hinterland” är sponsrad av Wales Turistorganisation. Vilken makalös naturporr! Jag är helt kär i Wales efter att ha sett två avsnitt. Tyvärr gör den här trailern inte serien full rättvisa, så titta på Netflix och dröm! Men vad den här trailern har är walesiskan – vilket språk. Låter som Björk skulle prata med Arwen ungefär. Vackert, sagoaktigt.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=1RcCiL2rkmU?rel=0&w=560&h=315]

 

Jag har skrivit om den förut, ”Top of the Lake” som är rena rama reklamfilmen för Nya Zeelands vidunderliga, ta-andan-ur-dig natur (Sydön, antar jag att det är). En hemmasnickrad (?) trailer som gör den hyfsad rättvisa:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=FKMzxrNMC4k?rel=0]
I samma anda skulle jag då vilja utnämna Volvos senaste reklamfilm till den svenska motsvarigheten till ”Hinterland” och ”Top of the Lake”.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=3KquHpO2VWI?rel=0&w=560&h=315]

 

Och därmed undra om Visit Sweden haft något med det hela att göra.

Fortsatt förtroende #blogg100

skagenwannabe

Bara vacker, tycker jag. Och absolut autentisk. En riktig människa, en riktig strand, inga filter, ingen retusch.

Förtroende. Autenticitet. Tillit. Trovärdighet.

Å ena sidan.

Reklamundvikande.

Å andra sidan.

Vi har det svårt i påverkansbranschen, nu för tiden. Vi vet att alltfler människor undviker reklam. Vi vet att de flesta har lappar på brevlådorna där det står att de inte vill ha reklam. Vi vet att folk går ut när det blir reklampauser, de som tittar på tablå-TV, vill säga och det är ju i sig en minskande skara. Trots att vi som jobbar i påverkansbranschen gör allt för att hitta sätt att nå våra målgrupper, så är människor i de målgrupperna lika fiffiga som vi när det gäller att hitta sätt att undvika den kommunikation de inte vill nås av.

Men ibland kommer något varumärke, någon organisation, någon produkt förbi reklamfiltret och lyckas nå fram ett tag. Tills andra har följt John och det sättet som funkade numera ingår i den kladdiga reklamkakan som undviks.

Så fort vi hör om Generation G, så får vi höra att de har känsliga öron och ögon. De vill tro på det de ser och hör. De vill TRO. De söker det som är autentiskt, riktigt, trovärdigt. Eller bara riktigt underhållande. Som Icas reklamfilmföljetong eller Norrlands Gulds Facebook-inlägg.

Det intressanta vore att läsa och höra om de varumärken/tjänster/produkter/organisationer som lyckats göra sig (vara) så trovärdiga att de sprids genom rykten och rekommendationer. Och hur kommer man dit? Det är en sak med nyetablerade företag och nyuppfunna produkter som kan bygga från ett nolläge, men hur gör alla vi andra?

Jag ville spela upp frågan igen. Jag har varit på den förut när jag skrivit om bildbyråbilder kontra Instagram och när jag skrivit om den nya förtroendeekonomin. Jag kommer att återkomma till den, var så säker. Jag känner mig övertygad om att här finns en av nycklarna till framtidens påverkan.

Varför gillar vi företag på Facebook? #blogg100

 

facebookgillar1

En salig blandning.

 

När jag ställde mig den frågan själv så behövde jag gå till min profil och se vilka företag och organisationer jag har tryckt på gilla-knappen för. Och när jag då tittade på den 235 sidor långa listan insåg jag att det är en försvinnande liten del jag ser i mitt flöde. Försvinnande. Liten. Jag hör sällan av dem. De företag och organisationer jag ser är dem jag har interagerat med. Klickat på något, besökt sidan. Visat något intresse.

I januari var de varumärken som fick till högst engagemang i Sverige två godismärken, två ölsorter och ett företag som säljer växter.  Det betyder att av sina fans så är det en relativt hög andel som reagerar på de inlägg som varumärkena gör. (”Relativt hög” är här mellan 5 och 13 procent.)

Godis. Öl. Växter.

Det är bara i växt-fallet som inläggen handlar om produkterna som finns i affären och de känslor som produkterna kan väcka. Godis- och öl-sidorna använder varumärket och varumärkets kännetecken för att väcka känslor, som gör att inläggen blir spridda. Skratt är säkrast. Fniss går också bra.

Förut sas det att ”vi ska finnas där kunderna finns och bland annat finns de på Facebook – alltså ska vi finnas där”. Och naturligtvis så tycker jag att det är praktiskt att banken eller klädkedjan jag handlat på finns på Facebook så att jag kan ställa frågor. Men för att ställa frågor behöver jag inte gilla företagets sida. Alltså får jag då inte heller några uppdateringar i mitt flöde.

Volvo hade med sin ”Vintersaga” en av de mest engagerande inläggen under januari. 32 000 personer har tryckt på gillaknappen, delat och/eller kommenterat. En video med en budget på många, många miljoner.

I februari var de tre mest engagerande inläggen samtliga från ICA. Stig hoppar av, Stig hoppar på, Kalla åker. Den långlivade, miljonslukande följetongen som vi andra marknadsförare bara tittar avundsjukt på och drömmer våta drömmar om. Går det för något varumärke att någonsin komma ikapp? Bara genom att göra helt annorlunda, tror jag.

Dags att komma till en eller ett par slutklämmor:

1. Roligt är bra (vilken revolutionerande insikt. NOT)

2. Det är praktiskt att ha ett känt varumärke (ytterligare en revolutionerande insikt. NOT)

3. Varumärket är överordnat produkten. NEJ. Produkten är helt underordnad. Varumärket är allt.

4. Det är dags att titta på de små men smarta aktörerna på Facebook. De som hittar sin målgrupp och som lyckas hålla dem engagerade. Där går det att lära sig något.

Vilket alltså betyder att jag återkommer i frågan. Och glöm för jösse namn inte vad jag skrev häromveckan – rörligt äger!

(Källa: Social Bakers rapport för Sverige, januari 2015 och deras rapport för februari.)

Absolut gehör på Instagram. Del 2 av Instagramskolan.

Egentligen behöver jag bara skriva om ett enda varumärke för att visa hur slipstenen ska dras. Jag börjar med att berätta att de har mer än 55 000 följare på Instagram. Tillväxtkurvan för företaget verkar vara ett rent drömscenario. Så här beskriver de varumärket och/eller sig själva:

We make clothes. We drink beer. We have fucking fun. Scottish Retailer of the Year Winner. Visit our stores in Glasgow and London. We Ship Worldwide.

Varumärket heter Abandon Ship Apparel. Och här är en samling av deras bilder:

asa12asa11asa10asa9asa8asa7asa6asa5asa4asa3asa2asa1

Och det här är alltså del två av Instagramskolan. Del ett hittar du här.

Det finns reklam och det finns reklam

 

bild 1 bild 2

Det här annonserna dyker upp ibland när jag spelar wordfeud. Jag klickar bort de omgående eftersom jag ska vidare till nästa drag, nästa match. Men jag har ju en känsla av att de vill säga något som liknar en annan kampanj. Som var så bra. Och som jag tänkt blogga om eller bara visa igen. Så då gör jag det utan att orda mer om saken. Och så får jag orda mer om reklam och reklam en annan dag.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=IJNR2EpS0jw&w=560&h=315]

93 miljoner visningar på Youtube.
Hur många spinoffs som helst.
Metro Trains Melbourne är avsändaren.

(Några av mina inlägg om virala succéer: här och här.)

Målgruppen alla vill åt

sensommar_och_vässarö 036 - Kopia

Hellre dö än ses i dessa pajaskostymer.*

 

Strunt samma om de är curlade och omöjliga att ha på en arbetsplats – vi vill åt dem! De simmar runt i konsumtionssamhället med digitalismen i blodet, de navigerar mellan varumärkena och pratar redan i tonåren om sig själva i termer av ”branding”. De har inflytande över (styr?) sina föräldrars konsumtion, de har egna pengar, de uttalar sig med tvärsäkerhet både på bussar, caféer och i sociala medier. Generation G. (Födda på 90- och 00-talen).

Vad måste vi veta för att kunna påverka dem eller sälja till dem?

– de tänker och läser inte, de tittar och känner

– våra invanda mediebegrepp är obsoleta – de saknar helt relevans. Vi måste hitta nya, bättre, relevanta begrepp

– allt handlar om trovärdighet

 

Vad betyder det här då?

Begreppet ”sociala medier” (så som vi hittills använt det) är inte användbart. Alla medier är sociala i Generation G:s värld. Eller så är inga medier sociala. Alla medier är lika. Att titta på vanlig tablå-TV med familjen kan vara avsevärt mer socialt än att leta spelklipp på Youtube, kan en från Generation G tycka. Så varför prata om ”sociala och osociala medier”, ”nya och gamla medier”, ”digitala och analoga medier” – begreppen saknar innehåll, saknar användbarhet. Vi som jobbar i kräng- och påverkanssfärerna måste ta oss loss från de gamla begreppen eftersom de är obsoleta och kommer att få oss att tänka fel. Och därför ta felaktiga beslut och ge dåliga råd. (Jag har skrivit om min skepsis när det gäller mediebyråernas begrepp och analyser för några år sedan.)

Generation G är en generation som tycker att det mesta ska vara underhållande. Det betyder inte alls att allting måste vara roligt eller skrattretande, utan snarare att det Generation G intresserar sig för, stannar vid och tar in måste ha emotionell relevans. Vi tar det en gång till, nu med versaler: EMOTIONELL RELEVANS. Det som tas in, konsumeras måste alltså vara angeläget och det på ett känslomässigt plan.

Bilder och film vinner över text. (Ajaj, det gör ont att skriva det.) ”Varför ska jag läsa när det går att titta?”

Vem som säger vad spelar en enorm roll. Att bygga trovärdighet är att skaffa sig ett kassavalv fyllt med social valuta. Ju längre bort ett företag/organisation befinner sig desto svårare är det att få Generation G:s förtroende. Högst trovärdighet har vi mammor. Trots allt. För vi är närmast.

(Det här var min mycket personliga sammanfattning av Katarina Graffmans extremt spännande dragning på Internetdagarna. Se henne prata kort om Generation G i det här klippet.)

* Bilden är drygt tre år gammal. Jag har tittat litet extra på Onepiece-märkets uppgång och fall (mest fall) tidigare.

 

Hur vill vi se världen?

Dags att titta på morgonen igen. (Jag har nyss skrivit om bilderna av vår vardag och vill fortsätta prata om dem.) Tog fram ett kollage från ytterligare en bildkälla.

Nu till den viktiga frågan:

Vilket kollage visar morgonen så som DU vill se den i media och reklam? Och varför (om du orkar)? Skriv i kommentarerna eller på Facebook/LinkedIn/Twitter.

1.

morgonbb

 

2.

morgonlink

 

3.

morgoninsta

 

Ps. Bilderna i kollage 1 kommer från Johnér Bildbyrå, kollage 2-bilderna kommer från Linkimage och kollage 3 är en samling av bilder från Instagram. Ds.

Verifierad av MonsterInsights