Månad: december 2017 (sida 1 av 1)

december 31, 2017 / Inga kommentarer

Låt 2018 bli ett reflektionens år. Med hjälp av HBO.

Vad är det som skiljer oss människor från djuren?

Sa någon lärare häromåret när jag vidareutbildade mig. Det gissades på kommunikation, matvanor, gångstil, verktygsanvändande och annat. Men det som vår lärare var ute efter var ”förmågan att se på sig själv”. Ja, vi har möjlighet att reflektera. Och, som ni som följer mig vet, tycker jag att gemene man tar förfärligt illa vara på den här gåvan. Den gåvan som gör att vi är människor och inte apor. Eller grisar.

För att få litet hjälp på traven med att reflektera kan en ju börja med en av årets absoluta höjdarserier – ”Westworld” som går på HBO. Den handlar om ett vuxen-Disneyland där människor betalar bra för att lajva Vilda Västern. De personer som turisterna dödar samt har sex med är androider som kan repareras och vars minnen kan återställas så att de slipper trauman efter ha våldtagits, sålt sig eller blivit dödade.

Handlar om och handlar om, förresten. Westworld är spelplanen för den här smarta serien. Det är lager på lager av handlingar. Berättelsen vecklas ut som en rosknopp. Vill du se den som en extremt existentiell saga – japp, du hittar metafysiska frågor i varje avsnitt att ta upp vid parmiddagarna eller Tinder-dejterna. Vill du se den som en allmänt spännande serie med mycket blod och en hel del sex i – vassego! Jag skulle rekommendera att se den flera gånger, gärna tillsammans med dina egna eller andras ungdomar. Och prata om den sedan.

Gör det nu på jullovet – för ”Westworld” kräver ett vaket sinne annars är risken stor att du förlorar dig själv i metanivåerna.

december 30, 2017 / Inga kommentarer

Bästa skratten på Netflix

Bättre att skriva kort än inte alls, för annars blir det försent. För visst vill du hänga i soffan och värma dig med te, plädar och skratt. Eller rödvin, spritdrycker och druckna fniss. Eller katter, filtar och uppsluppna garv. MEN. Då måste en ju veta vad en ska titta på.

”Crazy ex-girlfriend” Judisk karriäradvokat med livskris från New York får en ingivelse och startar ett nytt liv i en liten kalifornisk skithåla där hennes ungdomskärlek bor. Smart, ibland nästan översmart men rolig, rolig, rolig. Och musikalisk. Det du!
”Brooklyn nine-nine” Å, älskade, snällsnälla, roliga polisserie som är som ett gift. Och som tur är finns det hela tre säsonger! När du har sett klart på alla avsnitt är det bara att börja om igen och fortsätta bädda in dig i snäll sällhet och mysiga fniss.
”The Unbreakable Kimmie Schmidt”. Den som födde idén till den här serien måste ha varit hög på något. Livet, adrenalin eller något mer olagligt. Det är historien om kvinnan som levt i en bunker tillsammans med andra kvinnor och en sektledare, i tron att världen ovanför har gått under, och som blir befriad efter många år och måste orientera sig en märklig samtid. Utan pengar drar hon till New York och möter allt med samma breda, lätt vansinniga leende. Och med övertygelsen om att ingenting och ingen ska kunna kuva henne igen.

Njut av ledigheten!

december 27, 2017 / Inga kommentarer

”Fifty Shades of Darker” och stillande av illamående

Kommer någon ihåg min avrättning av Keplers ”Hypnositören”? Tryck här, annars. Min upprördhet då och min lätta avsmak inför mig själv igår har att göra med att jag mer eller mindre medvetet låter mig manipuleras. Kepler-paret är ju magnifika hantverkare, de vet exakt hur alla detaljer ska sättas ihop för att hålla spänningen på topp hos oss som söker den typen av tryckta kickar. Och, igår i efterdyningarna av julförberedelser, firad jul och födelsedag, så klickade jag runt på HBO, Viaplay och Netflix och fastnade (varför? VARFÖR??) för ”Fifty Shades of Darker”. Varför tittade jag färdigt? Djupt självförakt eller?

En extremt rik man som dessutom är snygg och har, enligt nutida ideal, en perfekt manskropp. Prinsen, helt enkelt, som har bestämt sig för en ung, mycket flickaktig kvinna som påstår sig vara självständig men som verkar sakna både familj och vänner. Många statusmarkörer visas upp; bilar, livvakter, tavlor, en jättestor segelyacht. Det där med BDSM är tillagt för att få historien att verka samtida, men i grunden finns ingenting som skiljer sig från Bröderna Grimms sagor. Huga, vilken drapa.

Mina barn bara suckade och himlade sig så att ögonen nästan fastnade när jag berättade vad jag tittat på.

– Nånting bättre måste du väl ha kunnat hitta?!

Ja. Kanske behöver jag inte leta bland det nygjorda, nyskrivna, nyinköpta? Vad längtar jag efter?

Jo. Insåg jag. Jag längtar efter den heta kvällen vid Biskopsdammarna i Moskva. Jag letar efter Pontius Pilatus med den sprängande huvudvärken.

Jag längtar efter en av mina följeslagare i livet – ”Mästaren och Margarita” av Michail Bulgakov. Men den finns inte i min hafsigt hopkomna boksamling i bokhyllorna.

Kära samtid, jag älskar dig! Kära svenska välfärdssamhälle, jag älskar dig!

För. Jag satt på annandagens kväll vid datorn, loggade in med mitt biblakortsnummer på lokala bibliotekets sajt och laddade ner ”Mästaren och Margarita” som e-bok. Så nu befinner jag mig i den dammiga hettan vid Biskopsdammarna och i Jerusalem.

Ingen mer manipulation, här inte. Aldrig mer.

december 13, 2017 / Inga kommentarer

Kommer inte insikterna alltid först?

Jo. Jag var ju jättejobbig häromveckan när jag skrev det där med att alla jag känner, inklusive mig själv nota bene, är praktiserande klimatförnekare.

Det är bara att tugga i sig. Det är som alkoholister, narkomaner, ät- och träningsstörda, sexmissbrukare och andra som inte kan förhålla sig på ett avslappnat sätt till ångestdämpande aktiviteter och substanser – för att kunna jobba vidare med problemet måste en först gå med på att det finns ett problem.

”Hej, jag heter Eva och jag är praktiserande klimatförnekare”
”Hej, Eva”

Så. Kan vi bara gå med på att det är så? Jag vet att det är ångestfyllt. Och i veckan blev ju ångesten akut när bilden på den svältande isbjörnen passerade i nyhetsflödena. Som sagt, jag vet att det är ångestfyllt och det är kanske ingenting de flesta önskar sig mer av just i julstressen, men är det inte dags att bli litet vuxen? Handlingar får konsekvenser, eller hur? Vill vi ha en hyfsat beboelig värld att ge vidare till nästa generation eller ger vi blanka fanken i det?

Ska vi inleda julmiddagarna med:

”Hej, jag heter (ditt namn) och är praktiserande klimatförnekare” och så tar vi det därifrån. Det kanske kan bli litet livligare och sannare samtal på släktsammankomsterna, om inte annat.

Och – nyårslöftena blir ju solklara; färre eller inga flygresor, köttfria dagar (veckor? månader? år?), kompostera mera och sopsortera ALLT. Älska kollektivtrafiken, cykeln och fötterna, mät cyklade kilometer och gådda mil för miljöns skull, inte för Runkeepers skull. Snuset och maratonloppen – blaha, blaha – glöm dem, det är så 00-talet.

Vi är alla i samma läckande båt. Och det går att laga den hyfsat, i alla fall så pass att den inte sjunker omgående.

december 12, 2017 / Inga kommentarer

Jag är fortfarande rädd

Och idag är jag så långt bort från skrytet (se gårdagens inlägg för sådant) jag bara kan vara. För idag handlar det om att jag häromdagen drabbades av insikten att jag innerst inne tror att utmattningen kan slå till när som helst igen. Och att jag därför inte vill planera roligheter. För tänk om jag helt plötsligt förlorar energin och fotfästet igen.

När jag fick syn på rädslan och benämnde den, kunde jag titta på den och se hur irrationell den är. Nu har jag ju varit frisk i ett par år. Jag har lärt mig hur mycket som helst om hur jag ska parera all slags stress. Jag vet vikten av balans, sömn och mat. Jag har alltid meditationen att ta till. Jag känner igen signalerna långt innan situationerna går över styr. Kort sagt – jag har kontroll. Ändå ligger fulrädslan inne i det mörka undermedvetna och spökar, gör tillvaron till något den inte är. Men som med spöken och troll – tas de ut i ljuset spricker de och försvinner. Sagt och gjort.

Så nu ska jag börja planera roligheter igen och faktiskt tro på att jag kommer att genomföra dem.

(Och för dig som blev intresserad av utmattningen – den har jag skrivit hur mycket som helst om. Börja här.)

december 11, 2017 / Inga kommentarer

Content + influencers + varumärket = perfect match

Japp. Det är dags att skryta. Freudian Slip gjorde det igen – en spetsfundig och klockren samtidskommentar. Och det handlade om det område jag sysslar med som löntagare och anställd. Och det var jag som beställde! Eftersom sketchen är så bra, har sån hög igenkänningsfaktor, är så allmänt smart, i tiden och välproducerad, så har den fortsatt att tittas på. Långt, långt utanför de beställda visningarna.

Ibland överlevererar jag en smula på jobbet. Det känns fint.

december 4, 2017 / Inga kommentarer

Alla mina vänner är klimatförnekare

Och jag med.

Vi är klimatförnekare i praktiken även om de flesta aldrig skulle gå med på att kalla sig så. Men vi flyger. Oj, vad vi flyger. Hit och dit, för vi är ju värda litet stimulans och litet värme. Och bilen, den är ju så praktisk. Köttet är ju också svårt att avstå ifrån och sopsorteringen är ju både kladdig och besvärlig. Som tur är återvinns ju matavfallet. Skönt det.

Skämt åsido. Det går inte längre. Det fattar både du och jag. Egentligen. Vi bara låtsas som om vi inte fattar. Den livsstil du tycker du är ”värd” och som du tjänat ihop till, den funkar inte. Vi måste ta besvärliga livstilsval.

Många i min generation är så glada för att vi nu kan resa bekvämt. Vi behöver inte tågluffa som vi gjorde i vår ungdom för att se andra länder, vi kan ta ett billigt flyg och se Europas alla huvudstäder på helgerna och loven. Vi kan göra så mycket mer än våra föräldrar kunde och vad vi själva hade råd med när vi var unga. Och så traderar vi vidare till våra barn att världen är till för oss och att det bara är att plocka i godisskålen – spanska sydkusten, Thailand, Rom, London, New York, Paris, Wien och Warzawa är så billigt.

Vad håller vi på med? Och vad lär vi nästa generation, som sedan kommer att få plocka ihop skärvorna efter våra överuttag på klimatkontot?

Som sagt, väldigt få i min bekantskapskrets skulle kalla sig klimatförnekare. De flesta skulle tillochmed kalla sig väldigt medvetna konsumenter. Men rent praktiskt är vi klimatförnekare. Så enkelt är det.

Vad tänker du göra?

december 3, 2017 / 1 kommentar

Jag hade för stora ambitioner

Jag skulle skriva den stora sammanfattande artikeln om marknadsföring i vår tid. Hur en kopplar ihop de stora teorierna och praktikerna från den analoga tiden med de förtjusande digitala verktyg och beteenden vi ser nuförtiden.

Jojo. Den artikeln drar men ju ihop en kväll efter en kommit hem efter en jobbdag då en förhoppningsvis i alla fall tänkt på träning och kanske lagat en hyfsat näringsrik middag. I teorin funkar den idén – det finns ju flera timmar innan läggdags, eller hur? Men i praktiken – ja, ni vet, det går ju sällan. Dessutom är ju återhämtning det som långsiktig framgång byggs på.

Så. Nu kanske jag börjar blogga litet igen. Om stort och smått. Om åldrande. Om Marvel och nya Blade Runner. Om vänskap. Om Barcelona. Om #metoo. Och om ”Stranger Things 2”, förstås.

Fast jag börjar imorgon och är jättejobbig.