Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: klimathotet (sida 1 av 1)

Kommer inte insikterna alltid först?

Jo. Jag var ju jättejobbig häromveckan när jag skrev det där med att alla jag känner, inklusive mig själv nota bene, är praktiserande klimatförnekare.

Det är bara att tugga i sig. Det är som alkoholister, narkomaner, ät- och träningsstörda, sexmissbrukare och andra som inte kan förhålla sig på ett avslappnat sätt till ångestdämpande aktiviteter och substanser – för att kunna jobba vidare med problemet måste en först gå med på att det finns ett problem.

”Hej, jag heter Eva och jag är praktiserande klimatförnekare”
”Hej, Eva”

Så. Kan vi bara gå med på att det är så? Jag vet att det är ångestfyllt. Och i veckan blev ju ångesten akut när bilden på den svältande isbjörnen passerade i nyhetsflödena. Som sagt, jag vet att det är ångestfyllt och det är kanske ingenting de flesta önskar sig mer av just i julstressen, men är det inte dags att bli litet vuxen? Handlingar får konsekvenser, eller hur? Vill vi ha en hyfsat beboelig värld att ge vidare till nästa generation eller ger vi blanka fanken i det?

Ska vi inleda julmiddagarna med:

”Hej, jag heter (ditt namn) och är praktiserande klimatförnekare” och så tar vi det därifrån. Det kanske kan bli litet livligare och sannare samtal på släktsammankomsterna, om inte annat.

Och – nyårslöftena blir ju solklara; färre eller inga flygresor, köttfria dagar (veckor? månader? år?), kompostera mera och sopsortera ALLT. Älska kollektivtrafiken, cykeln och fötterna, mät cyklade kilometer och gådda mil för miljöns skull, inte för Runkeepers skull. Snuset och maratonloppen – blaha, blaha – glöm dem, det är så 00-talet.

Vi är alla i samma läckande båt. Och det går att laga den hyfsat, i alla fall så pass att den inte sjunker omgående.

Ett inlägg till de normalförståndiga

Idag skriver jag inte själv. Jag överlåter ordet till Agneta Stark, en kvinna som fanns i rampljuset för 15-20 år sedan. Som inte har tystnat, tur det. Men återfinns i en annan arena. Hon skrev en ledare i ETC och jag citerar:

En normalt förståndig människa, som ser ett stup, armbågar sig inte fram till kanten så buffligt att ett par andra människor ramlar ner. En normalt förståndig människa är inte faktaresistent.

Så vad skulle en normalt förståndig människa göra åt att jordens klimat försämras genom mänskliga aktiviteter? Dra täcket över huvudet? Säga: Det rör inte mig? Fortsätta som förut? Supa sig full? Forska om klimat och vinna ett Nobelpris eller två för sina upptäckter? Nej, ett normalt förstånd åstadkommer nog inte banbrytande forskning. Men det tillåter heller inte att dess innehavare inte gör någonting åt problemen.

Ska den normalt förståndiga i stället flyga mindre, täta energiläckorna från bostaden, äta klimatklokt, tala högt och tydligt om vilken vikt klimatet måste få i alla politiska beslut? Och fortsätta att säga det om och om igen?

Normen utesluter inte hjältedåd – det är underbart när några är mycket djärvare och mer förutseende och nytänkande än den som får nöja sig med normalt förstånd. Men tillsammans kan de normalt förståndigas handlingar förändra världen till det mycket bättre.

Jag upprepar:  ”…det (normala förståndet) tillåter heller inte att dess innehavare inte gör någonting åt problemen.” Vi, normalförståndiga, kan inte låtsas som om klimathotet inte finns, även om den attityden ibland kan vara den mest lockande. ”Men tillsammans kan de normalt förståndigas handlingar förändra världen till det mycket bättre.” Så snälla, låt oss.

Söndagmiddag i januari

dsc_0991

Marinerade kycklinglår i ugn med lök och paprika

Jag gillar inte att pilla med kycklingdelar egentligen. Men de här snabbmarinerade kycklinglåren som sköter sig själva i ugnen blir supersaftiga och enormt goda, slår kycklingfiléer med hästlängder.

Sätt ugnen på 225 grader.

Till ett stort tråg kycklinglår (cirka 1000 gram) blandar du i en stor bunke ihop

2 msk olja

1 msk soja

2 pressade vitlöksklyftor

1/2 msk honung

1/2 tsk salt

svartpeppar

(timjan (1 tsk) kan vara gott i också eller paprikapulver (1 msk))

Lägg i kycklinglåren och låt dem tumla runt i marinaden.

Låt stå en liten stund, några minuter räcker.

Lägg kycklinglåren på bakplåtspapper på en plåt.

Skär 1-2 lökar i klyftor och 1-2 gula och/eller röda paprikor i bitar och lägg på plåten. Droppa över den marinad som finns kvar och blanda runt grönsakerna. Eller ringla över olja och salta grönsakerna innan du blandar runt dem.

Låt stå i ugnen i 25-30 minuter.

När du ställt in kycklingen i ugnen häller du ett kilo tvättade småpotatisar i en kastrull och kokar upp (glöm inte vattnet!). Låt sedan koka till de blir mjuka (10-15 minuter).

Häll av vattnet och häll upp potatisarna i en stor ugnsform.

Tryck till potatisarna, en och en med baksidan av en stor sked så att skalet spricker och innanmätet blottas. Detta roliga moment kan även utföras med en muddlare (Observera kära Harry Potter-fans, INTE med en mugglare).

Medan potatisen har kokat har du förfärdigat ett örtsmör exempelvis med pressad vitlök, litet salt och hackad persilja. (Mängden smör är upp till ditt samvete, jag tror att jag hade 50 gram. Eller 75. Eller så.)

Örtsmöret klickar du på de krossade potatisarna och när du tagit ut kycklingen sätter du på grill eller övervärme och rostar potatisen.

Det här bli en finfin söndagsmiddag med saftiga, smakrika kycklinglår, ungsrostade, mjuka grönsaker och potatis på ett nytt sätt. Hyfsat klimatsmart och gjort på billiga råvaror (utom möjligen paprikan).

dsc_0994

Smart och knaprig potatis

Det går att göra något

Jag avslutade förra blogginlägget med ”Vi har inte fått vårt intellekt för att slösa med. Använd det nu.”

Som sagt, nu är det slut på ynkandet. Det är dags att erkänna den egna skulden och gå vidare. Ersätta en del av fritiden, slö-och-släng-tiden med att få ordning, få struktur, skaffa helhetssyn. Och agera med de medel vi har.

Jag pratar inte om träning. Jag pratar inte om mat. Jag pratar inte om städningen.

Jag pratar om världsläget. Jag pratar om Trump. Jag pratar om SD.

Har du tänkt att sluta läsa här för nu blev Issadissa jobbig och krävande? Men gör inte det. För nu ska jag vara ytterligt konstruktiv och uppmuntrande.

Det handlar om små steg.

  1. Alla behöver inte göra allting.
  2. Vi kan lära varandra.
  3. Var vaksam på när du bara reagerar. Se till att tänka efter och tänka till just då.
  4. Använd din tid och din energi smart. (Det tänker jag göra.)

Jag har försökt att följa nyhetsrapporteringen på SVT, jag bläddrar i Dagens Nyheter, jag letar på nätet efter mer djupgående artiklar, reportage och analyser. Det första jag märker är att det är svårt att hitta något av större värde. Jag tittade på ”Agenda” och tänkte att jag skulle bli litet klokare. Men även där tillåter redaktionen polarisering och rena reaktioner, ställningskrig och pajkastning. Och det som var tänkt att vara fördjupning och försök till analys blev partipolitik och valpropaganda, försök till lättköpta poänger på den tänkte motståndarens bekostnad.

Nu behöver jag och andra din hjälp. Var hittar jag de kunniga analyserna? Har du läst eller sett något som förklarar riktigt, riktigt bra, som ger ledtrådar som kan hjälpa oss att förstå och agera?

Jag avslutar dagens inlägg med den arga Jonathan Pie (Tom Walker). Hans frustration drog igång mitt konstruktiva engagemang.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=GLG9g7BcjKs&w=560&h=315]

 

Världens mäktigaste man blir arg. Och ni kan inte gissa vad som hände sen…….. #blogg100

Det här klippet visar tydligt att vi är inne i en helt ny tid. Barack Obama, världens mäktigaste man talar inför politiska korrespondenter i Vita Huset. Det är en middag, så det ska inte vara för tungt och allvarligt, men hallå! det är ändå världens mäktigaste man som talar till världspressen.

Och vad gör han?

Jo, han leker, dramatiserar och använder sig av populärkulturella referenser. Inte för att skoja till det, utan för att nå fram. För att göra budskapet angeläget, förståeligt och akut. Först använder han sig av en ”anger translator” och skapar en dynamik genom att låta ilsketolken säga sådant som han, som balanserad världspolitiker inte får säga. Han låter ilsketolken vara sanningssägaren när han själv håller sig till den vanliga kända politikerretoriken som han vet att vi alla är rejält trötta på. Och gärna stänger öronen till när den kvarnen drar igång.

MEN. Och det är här det händer. Det är här det verkligen händer – så tar Barack Obama över ilskan och glöden. Han tar över från den ilsketolken som blir helt förstummad och jävlar! vilket intryck resten av Obamas ord och känslor gör. JA! Jag fattar att vi inte bara kan stå bredvid och gäspa när jorden vrider sig i klimatplågor. Jag fattar det nu. Igen.

De populärkulturella referenserna då? Dels är det Hillary Clinton som får vara ”the Khaleesi of Westeros” och dels är det ödestorra Kalifornien som ser ut som ”trailern för den nya Mad Max-filmen”. Och ingen av oss vill leva i Mad Max-land och -tid, eller hur? Så då lyssnar vi, förstår och känner. Känner, framförallt.

 
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=HkAK9QRe4ds&w=560&h=315]
 

Verifierad av MonsterInsights