Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Etikett: alla kan göra något (sida 1 av 1)

Ett inlägg till de normalförståndiga

Idag skriver jag inte själv. Jag överlåter ordet till Agneta Stark, en kvinna som fanns i rampljuset för 15-20 år sedan. Som inte har tystnat, tur det. Men återfinns i en annan arena. Hon skrev en ledare i ETC och jag citerar:

En normalt förståndig människa, som ser ett stup, armbågar sig inte fram till kanten så buffligt att ett par andra människor ramlar ner. En normalt förståndig människa är inte faktaresistent.

Så vad skulle en normalt förståndig människa göra åt att jordens klimat försämras genom mänskliga aktiviteter? Dra täcket över huvudet? Säga: Det rör inte mig? Fortsätta som förut? Supa sig full? Forska om klimat och vinna ett Nobelpris eller två för sina upptäckter? Nej, ett normalt förstånd åstadkommer nog inte banbrytande forskning. Men det tillåter heller inte att dess innehavare inte gör någonting åt problemen.

Ska den normalt förståndiga i stället flyga mindre, täta energiläckorna från bostaden, äta klimatklokt, tala högt och tydligt om vilken vikt klimatet måste få i alla politiska beslut? Och fortsätta att säga det om och om igen?

Normen utesluter inte hjältedåd – det är underbart när några är mycket djärvare och mer förutseende och nytänkande än den som får nöja sig med normalt förstånd. Men tillsammans kan de normalt förståndigas handlingar förändra världen till det mycket bättre.

Jag upprepar:  ”…det (normala förståndet) tillåter heller inte att dess innehavare inte gör någonting åt problemen.” Vi, normalförståndiga, kan inte låtsas som om klimathotet inte finns, även om den attityden ibland kan vara den mest lockande. ”Men tillsammans kan de normalt förståndigas handlingar förändra världen till det mycket bättre.” Så snälla, låt oss.

Adventskalendern och rapporteringsskyldigheten

Ja. Det är ju själva baksidan med att lägga ut sina tankar offentligt. Att det finns ett inre tryck att rapportera hur det går. Ett inre tryck som speglar ett tänkt yttre tryck. Som kanske inte alls existerar.

Men, låt oss för enkelhetens skull anta att det finns någon som är intresserad av hur det går för mig med mina goda föresatser så som de rekommenderas av Svenska Kyrkan i Umeå.

2. Jag lagade mat! Det blev den makalöst goda pastasåsen inspirerad av River Café ”Penne with Slow-Cooked Sausage Sauce” som jag kallar ”Korv Stroganoff Extravaganza Deluxe” och som jag nu ska döpa om eftersom hen jag bjöd på såsen ville ha recept men sa att hen aldrig skulle testa ett recept som hette något med Korv Stroganoff.

3. Jag har sorterat ut massor. Ska bara få Pojkens och Aktivistvalkyrians godkännande så går jag iväg med kassarna till Emmaus-containern.

4. Just den dagen tackade jag inte någon eftersom jag inte mötte någon. Men jag har tackat den underbara konduktören på min lokala spårvagnslinje för att hon sprider sådan glädje. Det gör hon verkligen. Hon tittar en i ögonen. Hon ler. Hon säger ”God morgon” och ”Tack”. Att hon orkar är fantastiskt!

5. Jag plockade tillslut upp en korvbrödspåse som låg och skräpade ner mot S:ta Clara kyrka. Slängde den i en papperskorg. Men eftersom det här är mitt i Stockholms City behöll jag fingervantarna på. Och just det! Jag måste tvätta dem. Det här var en svår uppgift, insåg jag.

6. Jodå. Jag har låtit många gå före. På spårvagnen, av spårvagnen, på tunnelbanan, av tunnelbanan. I affären. Just själva medvetenheten om att det inte är så viktigt att komma fram först är bra för ens egen själ och dessutom gör den lilla, lilla insatsen kanske någon glad samt sänker den totala stressnivån en nanoenhet.

7. Jag hoppas att jag sagt det till rätt personer och tillräckligt många gånger på mitt nya jobb – introduktionen och utbildningen har varit så genomtänkt och bra så att jag vips! kände mig hemma, välkommen och redo att börja utföra konstruktivt arbete.

8. Epic fail. Snöskottning – nej. Lövkrattning – nej. Får hitta på något likvärdigt. Återkommer i frågan.

9. Jag har glömt att lämna en bok. Återkommer med titel och var jag lämnade den!

10. Förut ville blodbussen inte ha mitt blod – jag har haft järnbrist hela livet. Men nu kanske? Rapport kommer också.

11. Ojojoj. Jag har verkligen legat av mig. Ingen lapp inte. Plussat på detta på listan. (Bok – blod – lapp. BOKBLODLAPP)

12. Jo. Idag har jag lett jättemycket. Mot mina älskade barn, mot mina finfina arbetskompisar och när jag utövade Fuego (gympa i dansvariant) på lunchen.

Imorgon kommer jag inte att be för någon mer än på ett väldigt sekulärt sätt. Däremot kommer jag att tända ljus för många och för hela världen.

Här nedanför kan ni kolla uppmaningarna igen. Annars skrev jag om adventskalendrar i början av månaden.

161117%20alternativ%20julkalender

Adventskalender!

Alternativ julkalender från Svenska kyrkan i Umeå

Jag har lånat denna fantastiska adventskalender från https://www.svenskakyrkan.se/umea/alternativ-julkalender

Och imorgon är det alltså en enda liten sak du ska göra – öppna en dörr eller hjälpa någon att bära något.

Jag kommer att berätta vad jag gjorde – kan du också berätta?

 

Verifierad av MonsterInsights