Idag skriver jag inte själv. Jag överlåter ordet till Agneta Stark, en kvinna som fanns i rampljuset för 15-20 år sedan. Som inte har tystnat, tur det. Men återfinns i en annan arena. Hon skrev en ledare i ETC och jag citerar:
En normalt förståndig människa, som ser ett stup, armbågar sig inte fram till kanten så buffligt att ett par andra människor ramlar ner. En normalt förståndig människa är inte faktaresistent.
Så vad skulle en normalt förståndig människa göra åt att jordens klimat försämras genom mänskliga aktiviteter? Dra täcket över huvudet? Säga: Det rör inte mig? Fortsätta som förut? Supa sig full? Forska om klimat och vinna ett Nobelpris eller två för sina upptäckter? Nej, ett normalt förstånd åstadkommer nog inte banbrytande forskning. Men det tillåter heller inte att dess innehavare inte gör någonting åt problemen.
Ska den normalt förståndiga i stället flyga mindre, täta energiläckorna från bostaden, äta klimatklokt, tala högt och tydligt om vilken vikt klimatet måste få i alla politiska beslut? Och fortsätta att säga det om och om igen?
Normen utesluter inte hjältedåd – det är underbart när några är mycket djärvare och mer förutseende och nytänkande än den som får nöja sig med normalt förstånd. Men tillsammans kan de normalt förståndigas handlingar förändra världen till det mycket bättre.
Jag upprepar: ”…det (normala förståndet) tillåter heller inte att dess innehavare inte gör någonting åt problemen.” Vi, normalförståndiga, kan inte låtsas som om klimathotet inte finns, även om den attityden ibland kan vara den mest lockande. ”Men tillsammans kan de normalt förståndigas handlingar förändra världen till det mycket bättre.” Så snälla, låt oss.
