Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Månad: maj 2015 (sida 1 av 4)

En lördag utan ambitioner #blogg100

IMG_1880

Brunch med riktigt bra te (Yorkshire)

IMG_1884

Exterminate. Exterminate. Exterminate.

Fast det är klart. Det var visst en lördag med ambitioner. Som dessutom var ganska stora.  Aktivisten skulle bestämma programmet eftersom hon fyllde 16 för några veckor sedan och nu var det dags att fira.

Så vi inledde med att vanka runt på Söder i en halvtimme eftersom det var kö till bord på Greasy Spoon. Båda barnen är mycket förtjusta i engelsk frukost och på Greasy Spoon serveras snygg och autentisk sådan av engelsktalande personer (med både amerikansk och brittisk accent). Kanske litet för snygg för att kännas riktigt engelskt-engelsk (om du fattar: rödhårigt, ”luv”, vitblek hud, syntetgardiner i pastellfärger) och teet fick jag i tantkopp istället för i stadig mugg. Men snyggt, gott, hipsterstämplat.

(När vi gick runt fick vi se att det var 40% på alla spel och en massa annat på Game i Skrapan. Min motståndskraft var allmänt nedsatt så Pojken fick nya ”Call of Duty”. Han blev alldeles själaglad och jag kände mig som en moraliskt undermålig men glad-för-glädjen förälder.)

Och tur nog var ju vädret alldeles pissigt och hemskt, så när vi väl kom hem fanns det inget överjag som sa flasklock för att vi placerade oss framför Netflix och började titta på säsong 8 av ”Doctor Who”. Med den tolfte doktorn, Peter Capaldi. Intressant nog blev det alltså en lätt rynkig 50-åring efter Matt Smiths elfte doktor som nästan doftade barntvål. Just åldrandet ägnas en del av de första avsnitten åt. Eller rättare sagt, doktorns side-kick Claras reaktion på förändringen. Hon kan i början inte se förbi rynkorna. Hon kan inte känna hans själ och person. Hon vill inte gå med på att han är doktorn. Hon är besviken, arg, kanske tillochmed litet äcklad. (Som den nätdejtandemedelålders mannen jag skrev om häromveckan som inte ville ha sex med en jämnårig kvinna.)

Clara borde ha blundat. Hon skulle ha använt alla sina andra sinnen. För synen kan ju ta över. Så enkelt är det. Hon borde ha blundat.

 

 

Och citaten avslöjar mig #blogg100

When I was young, I had to choose between the life of being and the life of doing. And I lept at the latter like at trout to a fly. But each deed you do, each act binds you to itself and its consequences, and makes you act again and yet again. Then very seldom you come upon a space, a time like this, between act and act, when you may stop and simply be. Or wonder who, after all, you are.

Från ”The Farthest Shore”, den tredje boken i Ursula K LeGuins bokserie om Earthsea. Fantasy, säger en del att det här är. Jag vet inte om genretillhörigheten är så viktig. Det är sagor som handlar om de stora frågorna, helt enkelt. På ett sätt så att jag berördes som tjugoåring, som djupt sörjande tio år senare, som småbarnsmamma ytterligare tid efter det och nu i eftertankens djupa skog? hav? hed? rymd? Och det är därför jag citerar just det här stycket nu, för det är ju där jag är, mellan handling och handling. I ett skede av reflektion och omförhandling.

För jag vet ju på ett förnuftsplan att mycket av det jag hittills trott och gjort inte utgör grunden för ett långsiktigt hållbart liv, men det är lättare sagt än gjort att förändra och förändras. Särskilt det sista – förändras. Gå med på paradigmskifte och perspektivförskjutning.

Men jag är på väg. Små steg framåt och ibland ett stort kliv. Så får jag backa ett tag och satsa på ett nytt hopp framåt. Vila där en stund, för att ladda på nytt. Framåt och framåt, förresten, vad jag menar är att jag närmar mig något. Ett stadium, ett sätt att förhålla mig till tillvaron som är långsiktigt hållbart.

Och då behöver jag stora, vackra, berusande, starka bilder inombords som lockar mig närmare, som får mig att orka att ifrågasätta, söka, gräva, öva. Här är en av dem. Orden är vackra. Bilden är stark.

And though I came to forget or regret all I have ever done, yet would I remember that once I saw the dragons aloft on the wind at sunset above the western isles and I would be content.

Det här citatet från samma bok har jag återkommit till under trettio år eller mer. Jag har funderat vad jag själv har för bild som jag kan ta fram och hämta kraft från. När jag såg Rolling Stones på Knebworth när jag var 15 år? Eller fick Bryan Ferrys autograf? Eller när Ian Hunter sa ”Nice glasses” om mina enorma, gröna brillor en eftermiddag i Brunnsparken i Örebro när han spelat en märklig konsert utomhus och John Cale var förband i läkarrock? Eller någon av alla gånger jag hållt mina barn nära och jag stannat i känslan just där och då? Jo, där närmar jag mig något. Rätt sorts horisonter är bra också. Även utan magnifika drakar som majestätiskt tumlar i luftrummet medan solen blänker i fjäll, klor och smala ögon.

 

IMG_0313

And I will be content.

 

 

Motståndsrörelsen mot tappade sugar och tappade trådar #blogg100

OK.

Dag 91.

Det betyder att jag snart har genomfört Blogg100-utmaningen för tredje året i rad.

barney

När jag satte mig för att skriva det här inlägget hade jag en helt annan text i bakhuvudet. Men så kom jag att tänka på att jag faktiskt genomfört utmaningen TRE gånger (nåja, på väg dit i alla fall) och att jag på senaste tiden blivit bemött som om jag har mycket att komma med. Vid flera tillfällen och av olika människor, så då måste det väl avspegla någonslags sanning. Så då blev det Barney Stinsons self-five istället för Ursula K LeGuin-citat om livsval och konsekvenser.

Vilket för mig fram till en utfästelse – att skriva en djupsinnig text utifrån väl valda citat från Earthsea-böckerna (Ursula K Leguin). ”But it is not this day!” citerar jag Aragorn. Utan idag ska jag göra self-fives inombords hela dagen och därför lägga upp länkar till några pärlor (ingen ironi, fast det gör ont i ”lilla jag”-delen av mig som ibland är så stor, så stor) bland Blogg100-inläggen:

Mest tittad på.

Minst intressant rubrik.

Mest läst nyligen.

Gamla kondompaket – märkligaste söksträng som lett till bloggen.

Ett av mina bästa recept som ständigt ger bloggen nya läsare.

Och ett reportage som gav mersmak.

 

 

Vilken framtid skolas barnen till i skolan? #blogg100

Jag börjar med en underbart tänkvärd film som jag kanske delat tidigare. Se den och fortsätt läsa och tänka!

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U]

 

Nej.
Jag tror inte att skolan idag utbildar barnen för den framtid de kommer att leva i.
Och ja.
Jag tycker att de som skriker högst kring skolan, Björklund med kompisar och övernitiska föräldrar verkar i grunden rädda för framtiden och därför blir extremt konservativa. När vi egentligen behöver en helt annan typ av skoldebatt, den som rör sig kring framtiden och vilken framtid vi vill att våra barn ska utbildas, tränas, skolas inför.

Skoldebatten borde vända sig bort från Pisapaniken och istället bry sig om problemlösningsförmåga, samhällsengagemang, robotiseringsfrågor och en diskussion kring arbete, lönearbete och kreativitet. Vad jag alltså menar är att det finns en verklighet som pågår medan vi diskuterar betygsnivåer och vem som är bäst på pluttifikationstabellen. Och den verkligheten bryr sig inte om vem som får klapp på huvudet av fröken eller magistern.

Ett väldigt bra inlägg i debatten gjorde Roland Paulsen förra veckan i DN. Han utgår ifrån Jan Björklunds medverkan i ”Smartare än en femteklassare?” Jag bjuder på ett citat (och på länken, såklart):

Bland godbitarna finns ett inslag en bit in i programmet då tävlingen tar paus och några skolbarn tillåts reflektera över frågan: ”Vad lär man sig egentligen i skolan?” Att läsa och vara snäll, svarar de duktiga barnen. Men där finns också svar som sticker ut. ”Att prata strunt”, säger en liten människa. ”Att lyssna! Lyssna – på fröken”, enas två andra.

För det enda vi kan vara säkra på är förändring.
Eller hur har ditt eget liv sett ut?
Hur förbereddes du i skolan för det liv du lever nu?

Ps. Och igår skrev jag mer om skolan. Med utgångspunkt från termosar och Sean Banan. Ds

Termosar, skolan och Felix recenserar #blogg100

DSC_0627

Vem behöver skriva snygga Q?

 

Ibland lyssnar jag på poddar.
Ibland fastnar saker jag hör som om de vore plåstret på flygplanet i Tintin. De släpper inte. De vägrar.

Så var det med en sak som Kristoffer Triumf sa i Värvet när han berättade om vad en tidigare gäst, Carl-Johan de Geer, sagt om skolan. Ungefär så här: Varför kan inte barnen komma till skolan med starka intressen och utifrån de intressena upptäcka kunskapen? Tänk om någon är väldigt intresserad av termosar, då kan den utifrån termosar lära sig det mesta. Först att läsa för att kunna hitta mer vetskap om termosar. Sedan matte och fysik för att förstå sig på termosar. Bild och form för att hitta verktyg att formge termosar. Historia och samhällskunskap för att förstå varför termosar uppfanns när de nu uppfanns och hur de har förenklat tillvaron för arbetande människor och skolbarn.

Ja. Ni förstår.

Idag är det alltså skolan av igår och idag och imorgon jag är på. Jag har två barn i skolåldern. Ibland blir jag alldeles själaglad över att skolan är så annorlunda mot när jag gick i skolan. Barnen lär sig att tänka, att länka ihop fakta, att värdera källor, att ställa frågor och svara på dem. Men ibland tappar jag alldeles hoppet. För då spökar Jan Björklund och Pisapaniken och betygshets och kalenderbitande kunskap som ingen människa kommer att behöva i framtiden (om det inte är så att barnet i sig är extremt intresserad av tågavgångar och genom dem lär sig allt om världen).

Det här med språk exempelvis. An, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen. Jojo, den ramsan kan jag. Tänker jag på den när jag försöker prata tyska? Såklart inte. Hur lär sig barnen engelska idag? Ja, nu har båda mina barn en underbar engelskalärare men tyvärr, jag tror inte att det är hennes förtjänst att de båda (12 och 16 år) förstår allt och pratar helt obekymrat. Nej. Det är spel- och omvärldsintresse och Youtube som ligger bakom det här. De umgås med engelskan som ett andra förstaspråk för att det de är intresserade av mest finns på engelska.

Förutom Monte Fjanton då. Felix som pratar skånska och lär mina barn om hur man inte gör film och inte berättar berättelser och därmed också lär dem hur man faktiskt gör film och berättar berättelser. När Felix dissekerar svenska filmer så lär han ut allt om tappade trådar, om klippmissar, om slarvigt kameraarbete och oengagerade rekvisitörer. Dessutom om marknadsföring, produktplacering och allmän PR. Det är kunnighet på hög nivå och generositet med den kunskapen. Inlindade i humor. Hur mycket bättre kan inte inlärning bli?

Imorgon blir det nog del två om skolan. Temat då blir ”Vilken värld utbildas barnen till?”.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=6zBGmD3V_u0&w=560&h=315]

Ibland hittar en något helt annat #blogg100

Jag satte mig för att göra någon spaning via Google Trends. För att kunna vara litet von oben och tant Veta Bäst, men så kom jag till Google Trends nya sajt och klickade på det som verkade så intressant – förra årets söktrender.

Och cynikern och besserwissern i mig fick kliva undan för den sentimentala Eva. Hon som min tvilling nog tyckte var litet gullig, men också barnslig och hopplös. Jag fick stora känslor i bröstet och de delar jag med mig av.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=DVwHCGAr_OE?rel=0&w=560&h=315]
 
 

Litet kär i livet #blogg100

Det är bara att vara helt ärlig – det här inlägget skrev jag redan i fredags. Redan kvällen före var jag hungrig på frukosten och när jag väl satt på båten på väg till jobbet och drack mitt kaffe med sojamjölk och åt den fiberfria toastdubbelmackan med prästost då var livet finfint. Solen sken. Landet hägrade. Hittade bara vackra historier på Facebook och nätet.

Det är väl ingen som följt mig som inte förstått att jag verkligen högaktar Ricky Gervais. Och här är han igen:
 
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=XmTV62mE1PA&w=560&h=315]
 
Och så läste jag en artikel om dataspelande som en social aktivitet gör människor till bättre människor och då tänkte jag att en så pissig mamma är jag inte i alla fall. Här är rubriken:

Du blir trevligare och mer social av att spela datorspel med andra – även våldsamma spel

Mina orkidéer på jobbet tänker blomma. Allihop. En av dem har väntat i över tre år på att komma igen, en annan har inte slutat blomma sedan jag fick den för över ett år sedan.

Dessutom hade jag i fredags en alldeles lagom träningsvärk efter att ha kört mild och fin träning nere i jobb-gymmet. Uppvärmning i rask promenadtakt, PT Erling-övningar, några få asanas (yoga) och så stretch på det. Lugnt och fint. Och kroppen tog emot och var med på tåget. Samtidigt som huvudet också var där.

Så just i fredags valde jag bort IS, klimathotet, att lönen redan är intecknad, stressjukdomar och Knausgård.

 

Optimism är vår moraliska plikt #blogg100

….är ett citat som tillskrivs Karl Popper. Skriver Nicklas Lundblad i en väldigt bra artikel om arbete, jobb, robotisering, digitalisering och framtiden. Ett citat för att locka dig till artikeln:

Den som förväxlar jobb med arbete riskerar att predika att en värld utan arbete vore bättre för alla, att ingen egentligen vill arbeta och att allt arbete är meningslöst. Det är en värld som varken är eftersträvansvärd eller hållbar. Arbete, inte jobb, är det som gör oss till människor och skapar mening. Visst kan det finnas meningslösa jobb, men det betyder inte att allt arbete är meningslöst.

Lysande. För oh! vad jag arbetar med min blogg men något jobb, det är det ju inte. Jag får ju inte betalt. Jag har inga fikaraster, inga skyldigheter eller förmåner, inga utvecklingssamtal eller kick-offer. Men det är ett arbete som ger mening åt mitt liv.

Det här kommer jag att skriva mer om. Det är ju knappt tjugo inlägg kvar till målgång i blogg100, så jag ska väl försöka att komma med så intressanta inlägg som möjligt. Jag tror att jag gör en lista för att hjälpa mig själv i mål. Sagt och gjort. Förvänta dig det här:

1. skolan idag – vilken framtid utbildar den barnen för?

2. den långsamma våren

3. naturens närvaro och hämnd i skandinaviska dramathrillers, trenden blir tydligare

4. grönkålens framtid och andra matspaningar

Ja. Ungefär så.

Idag är det en enda röra av bra saker #blogg100

I ett inlägg för några veckor sedan (en månad?) visade jag på det fantastiskt smarta inlägg som Rockstar Dinosaur Pirate Princess gjort på sin blogg och som handlar om samtycke. När det gäller sex. Och nu har den blivit än mer viral därför att några smarta personer som ligger bakom Blue Seat Studios har gjort en ”utbildningsfilm” på den ursprungliga texten. Lysande! Och här är den:

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=fGoWLWS4-kU]
 

Och så måste jag bara hänvisa till Jenny Strömstedts krönika (några veckor gammal) om vad livserfarenheten gör med oss. Slutsatsen är väl att vi med viss livserfarenhet kanske är något mindre äventyrliga men att det kanske inte är så lyckat att låta världen styras av 28-åringar. Det här låter ju hur tråkigt som helst, men hennes krönika är verkligen det motsatta – jag läste med skrattet kluckande i halsen hela tiden. Jag bjuder på några citat så ni blir lässugna:

När jag var 28 år trodde jag att världen såg ut ungefär så här:

Om man arbetar hårt kommer man att få det jobb man vill ha och en bra lön, även om man är kvinna, har ett annorlunda efternamn, funktionshinder eller bara råkar ha föräldrar som aldrig brytt sig.

Det kan vara svårt att hålla ihop ett äktenskap men bara man kan PRATA med varandra löser sig allt.

Makt får den som förtjänar det.

Bara man älskar sina barn så kommer de att bli hyggliga individer.

Alla som rakar benen är förtryckta sexualobjekt.

Den som blir förälskad i någon annan under ett pågående äktenskap bör omedelbart halshuggas.

Alla kan sjunga.

Och mot slutet kommer detta:

Allt är en enda röra av å ena sidan och andra sidan och det enda som är säkert är att man måste vara hygglig och vill man hänga i länge är det bra att inte röka, dricka sprit och äta för mycket bacon.

Vilket naturligtvis får mig att börja fundera på vad jag själv vill dela med mig av för livsvisdomar. Jag återkommer i frågan. Trevlig helg! Må solen och kraften vara med er.
 

Verifierad av MonsterInsights