Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: tbt (sida 1 av 3)

Tvåsamheter #blogg100 dag 100/2

DSC_0645

Tvillingar. 1975. Petrejusvägen 5, Hammarby.

Jag försov mig imorse. När hände det senast? Det kommer jag inte ens ihåg, så längesedan är det. Det senaste året har jag antingen varit sjukskriven (och fått sova) eller sovit dåligt och vaknat mest hela tiden. Men imorse försov jag mig. Stängde av klockan, fast jag sedan inte kom ihåg det och vaknade helt oförstående en timme sent.

Trots att jag hade litet bråttom måste jag ändå äta frukost/få i mig litet bränsle eftersom jag cyklar till jobbet. Kaffe och macka. På med datorn. Igång med ”Homeland” på Netflix – fem minuter tar det ändå att få ner frukosten. Så kom jag åt något reglage på datorn så att Spotify satte igång. I lurarna kom ”Miracle of Love” med Eurythmics. Och Carrie, Brody, nationens säkerhet och terroristceller fadade ut i ingenting medan jag flyttades tillbaka till 1986.

1986. Jag satt i den vitmålade korridoren mellan vardagsrummet och köket i den stora lägenhet på Sibyllegatan där jag just då bodde med några andra. Den vitmålade korridoren där lägenhetens enda telefon stod och där man antingen pratade inför alla som tillfälligtvis var hemma eller på besök eller så stängde man in sig och blockerade vägen till köket. Min tvilling sa i telefonen:

–          F har precis köpt Eurythmics nya. Jag måste få spela en låt!

Hon la ner telefonluren i den stora lägenheten på Hornsgatan hon just då delade med några andra och gick bort till skivspelaren. Jag hörde hur det skrapade när hon satte ner stiftet. Och så (burkigt) kom ”Miracle of Love”.

Min tvilling och jag satt och andades i varsin ände av telefonlinjen. Och lyssnade. Jag vet inte vilken kärlek hon tänkte på. Själv kände jag längtan efter den stora känslan som jag inte visste säkert om jag delat med någon mer än min tvilling men som jag ändå hoppades få dela med någon i en ”vanlig” relation. Vad vi än tänkte på så delade hon och jag just då en visshet.

Jag tror att hon bröt förtrollningen genom att med ömhet säga:

–          Den gillade du väl, Eva. Du gillar ju sentimentala saker.

Tillbaka till 2014 så påmindes jag i veckan om kraften i att vara två som har samma mål. Som tillsammans, enade blir en stor kraft som få står emot. Och då kom jag ihåg när det var som häftigast att vara tvilling – när vi stod enade mot en motståndare, när vi skulle övertyga någon, när hon och jag dansade. Då vi tillsammans hade superkrafter.

Inte konstigt att jag känt mig försvagad så länge.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=yOGD1WkJJok&w=420&h=315]

Jag är en tvillinglös tvilling #blogg100 dag 99/1

PICT0162

Från vänster till höger: jag, docka 1, docka 2, min tvilling

Egentligen är det här inlägget bara en påa. Vissa saker måste man närma sig med försiktighet. Som det faktum att jag förlorade min tvilling för 8208 dagar sedan. Att den jag var innan den 27 oktober 1991 blev en helt annan sedan. För min identitet var bland annat byggd på det faktum att jag var född och uppvuxen som en tvilling, jag var en del av en helhet. Efter den 27 oktober 1991 var jag en tvilling utan min tvilling.

Och som med mycket annat så kommer det kära Internetet in här också. För några månader sedan fick jag veta att det finns en sluten Facebook-grupp för tvillinglösa tvillingar. Jag berättade min historia i korthet och fick komma med. Nu kommer det berättelser varje dag i mitt Facebook-flöde som bekräftar mina upplevelser och som får mig att känna mig normal i mina reaktioner och känslor. I gruppen är vi närmare 1000 personer, spridda över hela världen.

Om bilden? Vi hade bett våra föräldrar om att ta en bild på oss när vi sov. Vi ville verkligen veta hur vi såg ut som sovande. Jag har för mig att vi blev litet besvikna. Vi såg alltför mycket ut som vanligt. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad vi hade väntat oss.

En riktig publikfriare #tbt #blogg100

PICT0632

Dans kring midsommarstången på Skansen

PICT0917

Samma sommar, fast litet senare

Ofta är det ju i bisatserna insikterna föds. I alla fall för min del. Som när Henrik Schyffert sa om sin pappa på 70-talet: ”Han var ju deffad som Iggy Pop” (i ”Landet Brunsås”). Och när Lotta Lundgren sa när hon och Erik Haag åt 60- eller 70-talsmat i ”Historieätarna” att ”det är ju inte så rolig mat det här”.

För folk var ju smala på 60- och 70-talen. Utom min morfar och mina morbröder, förstås. De hade stora magar allihop. Men resten var smala. Var det helt enkelt för att maten var ganska tråkig? Industrimaten hade kommit för att stanna, men den var smaklös, biffarna som skulle visa att det var helg var sega och dyra, det var modernt att laga mat snabbt och med halv- och helfabrikat, långkok var hopplöst gammalmodigt, maten var dyr i förhållande till inkomsterna. Kort sagt, det gamla skulle ut, men det nya var inte gott.

 

 

Inte #tbt med mina barn i alla fall! #blogg100

 

I förrgår publicerade Kamratposten en undersökning som visade att alltför många föräldrar lägger upp bilder på sina barn i sociala medier utan att barnen har godkänt det. Och att föräldrarna då faktiskt bryter mot Barnkonventionen.

Därför lägger jag INTE upp en fantastiskt söt bild på Aktivisten och Pojken när de var små och förtjusande. De satt i en soffa och Pojken trillade runt och Aktivisten skrattade. Pojken var litet dryga året och Aktivisten strax över fyra. Bilden är i svartvitt och ljuset från fönstret bakom dem gör att deras då blonda och rufsiga hår är som glorior.

Jag hänvisar till pressmeddelandet från Kamratposten och delar istället med mig en bild på mig själv. Som jag kanske inte velat DÅ att någon hade delat.

PICT0302

 

#tbt #blogg100 #twinlesstwin

Det är torsdag.

Det är valborgsmässoafton.

Det är HMKs födelsedag.

Förr i tiden firade vi min namnsdag på den här dagen.

Jag heter Marianne i andranamn.

Jag fick låna namnet av min moster.

Idag tittar jag tillbaka på mig och min tvilling.

Det här kortet är taget året innan hon dog.

IMG_1748

I charterresornas början #blogg100 #tbt

PICT0314

Jag hade varit magsjuk hela dagen, medan Karin och mamma var på bussutflykt.

PICT0315

Att sitta ute på café var något väldigt exotiskt. Jag kommer ihåg att jag drack persikojuice och att det smakade som något som kom från paradiset.

PICT0316

Den italienska landsbygden och dess invånare. Lika oss.

PICT0348

Ibland tog vi på oss likadana kläder. De mintgröna byxorna hade fransar som förlängning. Och nunnorna gick omkring.

PICT0359

Vi åkte gondol i Venedig. Ingick i utflyktspriset.

Min första charterresa bekostades med kvittopengar från Konsum. Det var Karin, jag och mamma som åkte två veckor till Rimini. Förutom magsjuka så hann vi med Florens, Venedig, San Marino och helpension. Jag åt zucchini för första gången och minns fortfarande doften av panad och timjan i matsalen.

Vi hade med oss alldeles för få böcker. Jag läste en och samma Lotta-bok tre gånger under dessa fjorton dagar.

TV på rummet? Ha!

Det var viktigt att täcka armar och axlar när man skulle besöka kyrkor.

 

Verifierad av MonsterInsights