Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: crop100 (sida 1 av 1)

Tillbaka #blogg100 dag 81

Dags att börja blogga igen. Med lagom höga ambitioner. Jag har tryckt litet väl hårt på gasen under våren, så pass att jag har fått koncentrationssvårigheter och glömmer bort saker. Kan ju också ha att göra med att jag säger ”javisst, det fixar jag” till allt som jag beds om och förringar alla insatser till att bara vara ”en liten grej”. Men när alla ”små grejer” äter upp all arbetstid och fritid och jag dessutom glömmer att det tar tid att ställa om från en uppgift till en annan, då är farten för hög och den stenhårda väggen nära.

Det susar vackert i träden utanför balkongen, ett flygplan och något elektriskt verktyg hör av sig på tillräckligt långt avstånd. Det är i efterdyningen av årets mest hajpade helg. Nu kan vi alla äntligen slappna av. Själv tänkte jag förgylla dagen med att gå till förpackningsinsamlingen och Emmaus-containern. Jag har sagt ”javisst, det hänger jag på” (såklart!) till utmaningen #crop100 som innebär att man under ett år ska göra sig av med 100 saker. Syftet är att rensa ut och (allramest) tänka över sin egen konsumtion. Hittills har jag bidragit med 5 böcker till vårt flerfamiljshus gemensamma bibliotek som står bredvid tvättstugan samt tre kassar med barnkläder och -skor till Emmaus.

Nu kommer jag till de svåra frågorna:

– ska jag räkna varje plagg i kassarna?

– räknas ett par skor som två (skor) eller som ett (som i par skor)?

– borde det inte räknas när man går till förpackningsinsamlingen också?

– fast då kanske det ligger snubblande nära att tänka att man gör en insats när man slänger soporna också?

crop100

Denna ensemble har slitits av två barn hittills, nu är det dags för ett tredje

Nu går jag iväg till Emmaus-containern och hoppas att den inte är full. Skulle inte tro det, folk har haft annat att tänka på den senaste veckan (köpa jordgubbar, lägga in sill, gå på Systemet, binda kransar, lägga upp bilder på Instagram och Facebook på jordgubbstårtor och midsommarstänger, stressa, längta och längta bort). Mitt bidrag idag är vinterkläder för barn, något slitna men av god kvalitet så det finns åtminstone ett par säsonger kvar i dem. Jacka och byxa – ska jag räkna det som två eller som en? Eller, ve och fasa, om jag lägger dem i en kasse med resten av kläderna, kan jag då bara tillgodoräkna mig EN ynkapynka poäng i crop100-räkningen?

Spaning och julklapptips. Nedräkning.

nutida

Några nutida fenomen och deras utvecklingskurvor

Två dagar till julafton. Tre dagar till radioskugga. Jag tänkte invänta mina födelsedagshälsningar på Facebook (jag delar födelsedag med Jesus och Annie Lennox, sa jag förr i tiden) och sedan börjar den vita månaden.

Men. Julhetsen är väl som värst nu. ”Har jag köpt rätt julklappar?” ”Kommer granen att barra redan innan jag tar in den från balkongen?” ”Glömde jag kanelen i pepparkakorna?” ”Har jag saltat köttbullarna för hårt?” ”Borde jag inte använt sill från tunna istället för 5-minuters-sillen?” ”Kommer Michael Kors-väskan att vara passé redan i sommar?”

Den enda fråga jag kan svara på är den sista. Nej, den kommer inte att vara passé, men å andra sidan kommer den inte att kännas särskilt het eller edgy heller. Kolla mina spaningar om Michael Kors och andra varumärken.

Vilket osökt för in mig på hur vi bygger våra liv, våra existenser och identiteter med varumärken. Att det är en väldigt stor skillnad från bara tjugo år tillbaka i tiden.

– Är du också Filippa K-tjej? sa en av våra konsulter till mig eftersom vi hade likadana jeans.

Är jag det? Jag köper en del kläder därifrån, men betyder det att jag är en Filippa K-tjej? Vad är en Filippa K-tjej? Vad kännetecknar en Filippa K-tjej? Jag har mina aningar, men de lämnar vi därhän. Det intressanta är språkbruket och hur ett varumärke används för att definiera oss.

(Fast det är klart – redan för 35 år sedan kallades en tjej i min bästis klass för Gucci. Hon var verkligen före. Eller de omkring henne som gav henne namnet.)

Nu måste jag knyta ihop den här säcken som är fylld till bredden med spretiga julklappar. Och det gör jag genom två rekommendationer:

1. Spela Logo Quiz i helgen och förundra och förfära dig över hur mycket skräp du har i hjärnan som har med varumärken och dess symboler att göra. Vill du bli än mer förfärad – låt dina barn och barnbarn spela spelet.

2. Strunta i att köpa den sista julklappen som ändå bara skulle köpas på rutin och utan inspiration eller känsla. Lägg pengarna i några EU-migranters sladdriga pappersmuggar istället, köp en termos och gå med i Termosprenumerationen eller skänk pengarna till Stockholms Stadsmission, Läkare utan Gränser eller annan välskött organisation. (Vågar man skänka till Röda Korset nu? Jag är fortfarande skeptisk.)

Ps. Å. Någon som frågar efter kurvorna i bilden högst upp. Javisst. Shabby chic är lika med svennigt nu. Surdeg har införlivats med mellanmjölken och javisst, det var ju mustaschkampen i november men annars fortsätter skägget sitt intåg i svenska folkhemmet i lugn takt.

Tillbaka

Dags att börja blogga igen. Med lagom höga ambitioner. Jag har tryckt litet väl hårt på gasen under våren, så pass att jag har fått koncentrationssvårigheter och glömmer bort saker. Kan ju också ha att göra med att jag säger ”javisst, det fixar jag” till allt som jag beds om och förringar alla insatser till att bara vara ”en liten grej”. Men när alla ”små grejer” äter upp all arbetstid och fritid och jag dessutom glömmer att det tar tid att ställa om från en uppgift till en annan, då är farten för hög och den stenhårda väggen nära.

Det susar vackert i träden utanför balkongen, ett flygplan och något elektriskt verktyg hör av sig på tillräckligt långt avstånd. Det är i efterdyningen av årets mest hajpade helg. Nu kan vi alla äntligen slappna av. Själv tänkte jag förgylla dagen med att gå till förpackningsinsamlingen och Emmaus-containern. Jag har sagt ”javisst, det hänger jag på” (såklart!) till utmaningen #crop100 som innebär att man under ett år ska göra sig av med 100 saker. Syftet är att rensa ut och (allramest) tänka över sin egen konsumtion. Hittills har jag bidragit med 5 böcker till vårt flerfamiljshus gemensamma bibliotek som står bredvid tvättstugan samt tre kassar med barnkläder och -skor till Emmaus.

Nu kommer jag till de svåra frågorna:

– ska jag räkna varje plagg i kassarna?

– räknas ett par skor som två (skor) eller som ett (som i par skor)?

– borde det inte räknas när man går till förpackningsinsamlingen också?

– fast då kanske det ligger snubblande nära att tänka att man gör en insats när man slänger soporna också?

crop100

Denna ensemble har slitits av två barn hittills, nu är det dags för ett tredje

Nu går jag iväg till Emmaus-containern och hoppas att den inte är full. Skulle inte tro det, folk har haft annat att tänka på den senaste veckan (köpa jordgubbar, lägga in sill, gå på Systemet, binda kransar, lägga upp bilder på Instagram och Facebook på jordgubbstårtor och midsommarstänger, stressa, längta och längta bort). Mitt bidrag idag är vinterkläder för barn, något slitna men av god kvalitet så det finns åtminstone ett par säsonger kvar i dem. Jacka och byxa – ska jag räkna det som två eller som en? Eller, ve och fasa, om jag lägger dem i en kasse med resten av kläderna, kan jag då bara tillgodoräkna mig EN ynkapynka poäng i crop100-räkningen?

Verifierad av MonsterInsights