Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: #blogg24 (sida 1 av 4)

Glömde bort sömnrutinerna. Ingen bra idé! #blogg100 dag 54/1

(Som sagt – jag har snabbspolat hela min utmattningsprocess och nu, december 2015 är jag nästan färdig med gruppträffarna/sessionerna på Stressmottagningen och det börjar närma sig heltidsarbete igen)

Jag har börjat dricka svart te igen på kvällarna. Det funkade ett tag. Antagligen eftersom jag fortsatt med mina övriga sovrutiner (som jag skrivit om här och här):

  1. jobbat på att få till ”sömntrycket” genom att inte sova för länge, inte ens på helgerna
  2. regelbundna säng- och uppstigningstider
  3. promenad varje dag i dagsljus
  4. avslappning i form av Yoga Nidra varje dag (allt mellan 15 och 50 minuter)
  5. sängen används bara till sömn, inte till att ligga och mysa i eller läsa och absolut inte till att titta på något intressant på någon skärm

Men uppenbarligen är min sömn just nu i ett något sårbart läge. Några orosmoment i tillvaron och vips så gjorde den där doftande, heta koppen med Ceylon-te att sömnen vägrade infinna sig. Första natten som jag riktigt kände av det var igår och tillslut var det bara att gå upp och ta en insomningstablett.

Så nu ska jag göra som Kerstin Jeding (sömnexperten på Stressmottagningen) sa om sig själv:

”När jag känner att sömnen börjar bli dålig blir jag striktare med sömnrutinerna. Och då blir det ordning igen.”

Vad jag plussar på nu är:

  • prioritera nedvarvningstid på kvällen, tänk nattning via kvällsbad och välling fast i vuxenversion
  • ingen skärm efter halv nio
  • inget svart te!!!!

Återkommer med uppföljningsrapport.

 

Mårran eller Snusmumriken? Mer om ensamhet. #blogg100 dag 42/4

(Kan utmattningen ha mer personligheten att göra, frågar jag mig kring jul 2014. Jag börjar bli desperat eftersom jag inte blir frisk nog att leva och arbeta. Jag undersöker olika teorier för att försöka förstå mig själv och komma fram till KUREN.)

Det här med ensamhet skrivs och pratas det ju extra mycket om kring jul. Och som jag tyckt synd om människor som varit ensamma på jul. Både sådana som jag läst och hört om och så förstås människor som jag borde ha umgåtts med.

Men ensamhet är ju tudelat i högsta grad – det kan var det hemskaste man kan vara med om och det kan vara en absolut välsignelse. I mina tröttaste och svartaste stunder känner jag mig ekande ensam, vilka som än är i närheten. Och nu, när jag skriver det här har jag haft ett drygt dygn i välsignad ensamhet och ser fram emot ett dygn till i samma välsignade tillstånd.  Jag njuter av att få bestämma själv över tiden och maten, jag låter tankarna fara iväg, tumla runt och kanske landa med något vettigt, uppiggande eller ingenting alls. Just nu är jag i Snusmumriken-ensamheten. Den självvalda, underbara. (Jag har skrivit om det här förut.)

Medan Mårran-ensamheten är hemsk. Den handlar bara om att vara utanför. Utanför allt – gemenskap, kärlek, sammanhang. Den ensamheten är grå, kall, avståndsgörande.

Det var en väldigt intressant artikel förra veckan i DN om hur kreativa människor fungerar. Rubriken var ”Kreativitet kräver mycket vila”. Jag vill inleda avslutningen med ett citat som i högsta grad anknyter till vad jag skrivit om idag:

Kreativa personer tycks också vara både extremt inåtvända och utåtriktade. Även här pendlar de mellan ytterligheterna. Efter tät kontakt med kolleger och vänner kommer längre eller kortare stunder med totalt fokus på arbetsuppgiften.

Och så blir den definitiva avslutningen en bild på en tröja från Lookhuman. För ibland är det precis så det är. Och andra gånger vill mingel- och samtalslusten aldrig ta slut.

lookhuman_introvert

Frisk som en nötkärna men tillfälligtvis slut som artist #blogg100 dag 42/3

IMG_0300

Sätter mig försiktigt för att själen inte ska spricka

(Nu vågade jag medge att det var dags för ett bakslag. Inte alls ovanligt har jag förstått, men jag kände mig då, i december 2014, ytterligt misslyckad.)

En av de fina förmånerna på jobbet är att vi får gå på hälsokontroll. (På Sophiahemmet dessutom. Fast syrrorna där bär inte längre den fina lilla mössan…) Jag lämnade diverse kroppsvätskor i förra veckan och träffade i veckan en väldigt mänsklig doktor som utvärderade resultaten, frågade intresserade frågor och avslutade det avstressade mötet med uppmuntrande ord.

Till saken hör att jag har haft ett bakslag igen (jag gick in i väggen förra sommaren – många blogginlägg om det). Jag har ju jobbat heltid sedan i början av sommaren och det har ju funkat om jag de barnfria veckorna verkligen satsat hårt på vila och återhämtning. Sova mycket, inte träffa folk, inga måsten. försöka komma ihåg att meditera och djupavslappna. Det har funkat hyfsat tills för några veckor sedan. Sov i en vecka och nu jobbar jag halvtid och återhämtar mig på halvtid. Ett tag till.

MEN. Kroppen är ju i finfin kondition. Säger doktorn. Inte ett enda värde som är fel. Top notch. Kommer att kunna gå och ticka tills jag blir nitti-hundra allra minst.

Det är ju hur intressant som helst. Att kroppen säger ”sassa, brassa, mandelmassa” och ”jajamensan, fattas bara” i doktorns tester men till mig säger kroppen ”SOV!!!”, ”gå i ide”. Eller tolkar jag kroppen fel? Är det något annat den vill berätta för mig?

Glömde bort sömnrutinerna. Ingen bra idé! #blogg24

Jag har börjat dricka svart te igen på kvällarna. Det funkade ett tag. Antagligen eftersom jag fortsatt med mina övriga sovrutiner (som jag skrivit om här och här):

  1. jobbat på att få till ”sömntrycket” genom att inte sova för länge, inte ens på helgerna
  2. regelbundna säng- och uppstigningstider
  3. promenad varje dag i dagsljus
  4. avslappning i form av Yoga Nidra varje dag (allt mellan 15 och 50 minuter)
  5. sängen används bara till sömn, inte till att ligga och mysa i eller läsa och absolut inte till att titta på något intressant på någon skärm

Men uppenbarligen är min sömn just nu i ett något sårbart läge. Några orosmoment i tillvaron och vips så gjorde den där doftande, heta koppen med Ceylon-te att sömnen vägrade infinna sig. Första natten som jag riktigt kände av det var igår och tillslut var det bara att gå upp och ta en insomningstablett.

Så nu ska jag göra som Kerstin Jeding (sömnexperten på Stressmottagningen) sa om sig själv:

”När jag känner att sömnen börjar bli dålig blir jag striktare med sömnrutinerna. Och då blir det ordning igen.”

Vad jag plussar på nu är:

  • prioritera nedvarvningstid på kvällen, tänk nattning via kvällsbad och välling fast i vuxenversion
  • ingen skärm efter halv nio
  • inget svart te!!!!

Återkommer med uppföljningsrapport.

 

Maj och utmattningssyndromet #blogg24

Kristina Sandberg som skrivit böckerna om Maj (”Att föda ett barn”, ” Sörja för de sina” och ”Liv till varje pris”) är psykolog. På riktigt, alltså. Så det är inte så konstigt att hon verkligen ger röst åt både Maj och hennes man, Thomas på ett sätt som jag (och ganska många fler, verkar det som. Om en tänker på recensioner och försäljnings- och utlåningssiffror) tycker tyder på en sådan skarp blick för människor. Men inte bara skärpa utan även så oändligt mycket kärlek och förståelse. Inlevelse och empati.

”Det är inte lätt att vara människa, det är nästan omöjligt” Strindberg

Det är i alla fall inte lätt att mötas som människor när samhället tränger sig på, med värderingar, klasstillhörigheter, stora förändringar och alla förväntningar. Maj är genom böckerna ofta helt upptagen med ”måsten”. Måsten som gäller hennes klädsel, vad som ska stå på bordet, vem som ska göra vad i en familj, vad hon tror förväntas av henne av familj, släkt och bekanta, hur ett hem ska se ut, hur ett liv ska levas.

Inifrån Maj hörs rösten från en som nästan brakar igenom, som bara nästan dänger in i väggen. Hon räddas kanske av virkningen eftersom då kan hon sitta ner och återhämta sig, både kroppsligt och mentalt.

Har du inte läst böckerna – gör det! För 150 kronor får du alla tre i pocket om du handlar på nätet. Bered dig på en upplevelse av två människors inre liv, två människor som lever genom Sveriges 1900-talshistoria. (Kristina Sandberg är inte bara psykolog, hon är påläst och allmänbildad också.) En annan variant att ta till dig Maj och Thomas är via ljudböckerna. Kan rekommendera en månad Storytel inför jullovet!

Det här får räcka för idag, men kommer säkert att återkomma till Maj. Hur var det Jacques Werup skrev? ”Jag har varit med om dig, jag kan aldrig förlora dig” Såpass verklig och angelägen blev de båda för mig, särskilt Maj. Hon lever kvar.

Det större perspektivet #blogg24

IMG_2755

En vardagsbild, andra advent.

Lucka 6.
Fråga 4.

Vad sägs från myndighetshåll om stress och psykisk ohälsa i arbetslivet?

Vi som har blivit sjuka dras ju ofta med stora skam- och skuldkänslor:

  • hur kunde jag vara så dum att jag inte bromsade i tid?
  • varför kan jag inte säga ”nej”?
  • alla andra orkar ju, vad är det för fel med mig som blivit sjuk?

Ja, det här har jag skrivit om förut och igen och igen. Det är alltid lättast att stanna hos sig själv.

Men tänk om vi lyfter blicken från individen och tittar på organisationerna istället. För det är just det som Arbetsmiljöverket vill få oss att göra från och med sista mars. Då kommer nya föreskrifter därifrån som handlar om psykisk ohälsa och arbetsmiljön. Jag önskar att jag kunde sammanfatta det som sägs och som har skrivits, men jag länkar till den sida där det här materialet presenteras. Bland annat finns det en filmad informationsträff där de nya föreskrifterna presenteras, med bakgrund och annat som gör dem förståeliga.
När informationen släpptes i slutet av september kom naturligtvis kommentarer, här är vad TCO gick ut med.

 

Läs, lyssna och använd kunskapen #blogg24

Lucka 5.
Fråga 3:

Hur påverkar diagnosen på läkarintyget min möjlighet att få ersättning och hjälp?

Jag önskar att jag orkat göra ännu mera research, men tyvärr, det här inlägget blir bara ”tillräckligt bra”. Inte lysande. Inte uttömmande. Inte banbrytande. Men det kanske sammanfattar en del saker som kan ge stöd och vägledning.

Se till att få diagnosen ”utmattningssyndrom” om det är det du har. Då bör Försäkringskassan hålla sig från att tjata, då bör du får längre sjukskrivningsperioder som gör att du faktiskt kan återhämta dig.

Hur vet du då om du har utmattningssyndrom?

  • du kan göra en självskattning. Får du över 18 ”poäng” på det här testet är det en indikation på att du har utmattningssyndrom. Liknande test finns också på Stressmottagningens hemsida.
  • du kan skaffa dig kunskap. Det gör du till exempel genom att lyssna på podden ”Sinnessjukt”, avsnitt 20  och 21 med professor emerita Marie Åsberg. Läs på Stressmottagningens hemsida. Titta på videos på Västra Götalandsregionens hemsida.

Vad gör du sedan då?

  • du går till doktorn med din kunskap. Utgå inte ifrån att doktorn kan det här bättre än du. I bästa fall blir du överraskad av att hen är inläst och kompetent annars är det bäst att du redan från början har en plan för vad du vill och behöver. I första skedet är det kanske att få en sjukskrivningsperiod som är så lång att du lyckas vila dig ur akutstadiet. Där du får en frist så att du inte blir sämre av att de yttre omständigheterna ställer krav på dig som du absolut inte kan hantera.

Det här får räcka för idag. Trevlig andra advent!

 

Finns det hjälp att få för den utmattade? #blogg24

blandat20102011 110

Varning för oroande läsning!

Dag 4.
Lucka 2.

Jag refererar åter igen till alla kommentarer och livsberättelser som jag fått ta del av i de slutna Facebook-grupperna för utmattade som jag är med när jag svarar på den frågan att nja, det är väl litet si och så med hjälpen och stödet och vården och förståelsen.

I den här posten tänkte jag försöka sammanfatta en del kring vården.

  • många läkare verkar stå ganska handfallna inför oss utmattade. De kan sjukskriva oss, de kan skriva ut piller, men de är sällan bra på att hitta vårdformer som fungerar. Ofta är det vi utmattade själva som får fråga om remisser till de vårdinstanser vi själva forskat fram finns.
  • den fungerande vård som finns är inte spridd jämnt över hela landet. I vissa landsting finns ingenting att tillgå, verkar det som. I andra finns det att välja på.

Gå in på 1177.se och sök på utmattningssyndrom. I Stockholms län får du då fram en sida som handlar om de olika vårdgivare som finns och som du kan remitteras till av din läkare (allmänläkare eller specialist). Här är länken till den sidan. Det märkliga är att Stressmottagningen fattas i listan, trots att den finns med bland de vårdgivare som ingår. Men Stressmottagningen hittar du här.

När jag väljer andra landsting ser det alls inte lika ljust ut. I Västra Götalandsregionen finns det en mottagning som 1177.se hänvisar till. I Norrbotten ingen alls. I Skåne hänvisas till sex stycken privatpraktiserande KBT-terapeuter. Och så vidare. Det ser på det hela taget orättvist och ganska eländigt ut. Och det är ju så otroligt märkligt eftersom det inte är en liten, marginell symtombild vi pratar om. Vi pratar om tiotusentals människor varav flera dessutom slås ut från arbetslivet alldeles för tidigt, till kostnad för dem själva och samhället.

Som någon skrev: ”Skulle vården av människor med lunginflammation vara lika dålig som vården av människor med utmattningssyndrom så skulle vi ha en avsevärt kortare medellivslängd.”

 

Verifierad av MonsterInsights