Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: sömn (sida 1 av 1)

Uppvaknanden

Autentisk bild från insjö i Värmland förra helgen

”Vad har du på hjärtat?” frågar WordPress när jag loggar in. En trevligt ställd fråga, tycker jag som inbjuder till förtroenden.

Jag delar därför av  mig av åtminstone ett tillkortakommande – jag har varit en usel människa i sociala medier de senaste månaderna. Jag har gratulerat människor slumpartat, inte systematiskt eller efter min relation till dem. Jag ber om ursäkt för det. Så har jag inte kommenterat sådant som förtjänar genomtänkt respons utan, på samma slumpartade sätt tryckt på gilla-knappen litet här och där. Har jag tryckt på den när jag suttit vid en dator har jag lyckats nyansera mitt känslouttryck via emojis men har jag scrollat på mobilen har det ju bara blivit en tumme upp, oavsett inläggets känslomässiga karaktär.  Jag ber om ursäkt för det med.

Ja, usch. Dessutom har jag bara lagt ut bilder på solnedgångar och soluppgångar. Jag har inte taggat en enda människa, det är som jag varit ensam och von oben. Har jag skrutit eller har jag delat med mig av något storslaget vackert – fan vet. En ursäkt är kanske på sin plats här också. Jag är inte helt säker eftersom jag inte riktigt har koll på min avsikt med det jag publicerat.

Och då hamnar vi där jag eventuellt skulle landa. I reflektionen. För nu, efter en turbulent vår på alla kanter så har jag:

  1. börjat sova. Och då menar jag att jag satsar på att sova. Vi pratar 11 timmar samt middagslur när jag är ledig. Det var inte så att jag inte sov förut men nu vältrar jag mig i sovandet, jag briljerar i sovandet, jag sätter guldstjärna i min egen bok när jag dragit mig länge och somnat om flera gånger på morgonen.
  2. börjat mata mig med ”Twin Peaks” och annan fantastik för att göda det undermedvetna. Så att drömmarna kommer igång och berättar saker för mig som jag nästan vetat men tryckt undan.
  3. börjat bada igen. I sjön Gapern i Värmland var det så varmt att det gick att simma länge förra helgen men i Stockholms skärgård är det fortfarande alltför friskt. Men när jag badar händer något inombords, med förhållandet till min egen kropp och jag kan leva med att vara jag, så jag hoppas på att vattnet i skärgården skärper sig och bjuder in mig till bad snarast.

Reflektionen kommer jag att återkomma till. Och sovandet. Och fantastiken. För nu nosar jag på en period i tillvaron då eftertanken kommer att regera, då jag går från görande till varande, från robot till närvarande.

Men tusan, vad jag varit effektiv!

A full body scan eller vad händer i kroppen efter 55?

PICT0292

Carina till vänster och den som jazzar loss till höger är jag

Om du följt med mig under de senaste åren så vet du att jag varit igenom några år som präglats av utmattningssyndrom och efterverkningar av det. Jag har kämpat med att förstå vad min kropp behöver – jag har testat yoga nidra och mindfulness för att bryta stressen och slappna av, jag har tränat mindre och tränat mer och ibland tränat annorlunda och nytt, jag har sovit hämningslöst ibland och disciplinerat under andra perioder. Det har hänt att jag har dragit slutsatser för snabbt om att något funkat. Det har också hänt att jag bara av ren otålighet kört över kroppen för att jag så oändligt gärna velat vara tillbaka till någotslags normaltillstånd.

Men nu är jag frisk. På något sätt. Jag kan röra på mig, bli andfådd och svettig utan att sedan straffas med influensaliknande symtom i någon-några veckor efteråt. Det känns som ett mirakel. Och jag kan börja tänka på mina mål för träning igen. De har reviderats en del sedan jag skrev ner dem sist. Såhär ser de ut idag:

  • jag vill kunna sova gott och ha en kropp som fungerar
  • jag vill bli starkare för jag tycker det är skönt att kunna lita på att jag kan lyfta saker, kånka saker och släpa saker utan att be om hjälp
  • jag vill fortsätta vara rörlig och vig
  • jag vill orka cykla och promenera länge, inte nödvändigtvis fort men länge

Och ni som stått ut med mig har också förstått att jag brottats med starka känslor när det gäller yoga. Mycket av den yoga jag utövat har varit mjuk, långsam och inåtvänd. Jag har blivit alldeles kär och avslappnad. Men jag har ju också varit förtjust i det disciplinerade, exakta i yogan, i Ashtanga och i Iyengar.

Så har jag genom min träning hos PT Erling på Westninefitness börjat jobba med kroppen så att den snart (hoppas jag) kommer att fungera som en kropp är tänkt att fungera. ”Du kommer att få göra besynnerliga övningar som kommer att kräva ditt yttersta. Du kommer att bli trött och utmattad utan att göra något. Som det verkar.” Så står det på deras hemsida – och ja, precis så är det. Ofta är det mitt huvud som tröttnar först när jag gör mina övningar där, för jag är så smärtsamt koncentrerad.

Mitt i allt letande efter ”den perfekta träningen” glömde jag bort något viktigt – RÖRELSEGLÄDJEN. Men, nu är den återfunnen. Jag hittade den av en slump, på Friskis&Svettis, på deras Dans Fuego-pass. Så nu är jag fast. Måste ha min veckodos av dans. Har en känsla av att beroendet kommer att stegras och att jag snart kommer att behöva minst två pass per vecka. Friskis&Svettis-appen är just nu den mest använda appen i min telefon. Letar pass, försöker passa in med kalendern och livet, bokar och avbokar.

Så jag är tillbaka där jag började som 8-åring när jag tillsammans med Carina uppträdde i bikini på ett kalas – dansande. Bara för att jag måste. Bara för att dansen gör att hela jag är med, hela jag är där, det finns ingen delning mellan kropp och intellekt. Då stannar ”the monkey mind” helt. Helt.

Halleluja. 🙂

Varför är det svårt att åldras?

FullSizeRender

Jag återkommer till selfie-frågan. Jag har insett att jag själv gillar jag när jag ser sträng ut. ”Lyssna!” ”Tänk!” ”Det är din plikt!” Jag vill se angelägen ut.

Ja, något generellt svar på det kan jag ju förstås inte ge, jag är ju fånge i min kropp och i mitt huvud. Så för egen del tycker jag att det är knepigt med de yttre tecknen – att det hänger, rynkar sig, blir slappt. Det här är något jag jobbar med dagligen. Jag önskar att jag slapp tankarna på det. Jag skulle vilja använda Harry Potters väl använda trollformel ”Expelliarmus” på mina egna tankar. Eller ta ett piller. Vilket som. Tillsvidare får jag följa Stina Wollter på Instagram.

Men det jag egentligen var ute efter att skriva om idag var sovandet. För nu har jag i ett par veckors tid vaknat i vargtimmen, känt mig hemskt obekväm i en timme och sedan somnat om. Jag förstår inte vad det är som min kropp vill tala om för mig eller vad jag ska lära mig av det här. För i vargtimmen sover alla smarta delar av hjärnan, då sysslar de med uppbyggnad och annat vettigt i lönndom, medan ”the monkey mind” är mer uppstissad än någonsin. Levererar den ena ångestframkallande oron efter den andra. Som om den jobbade på ackord utan tänkande arbetsledning.

Som tur är har jag ju lyssnat på Kerstin Jeding när hon pratade om sömn och numera vet jag att det är ”the monkey mind” på fel drog som är den enda som är vaken. Det vill säga:

  1. Tro inte på rösterna i ditt eget huvud i vargtimmen.
  2. Ligg inte kvar i sängen. LIGG INTE KVAR I SÄNGEN.
  3. Kliv upp ur sängen. Sätt dig skönt. Läs något halvintressant. Gå och lägg dig när sömnigheten knackar på igen.

Som vanligt tog det tid att identifiera störningen (att jag regelmässigt vaknar i vargtimmen). Sedan tog det tid att fatta att jag inte måste, dessutom inte ens bör tillåta mig själv att ligga kvar i obekvämheten i sängen, utan att jag bör agera. Och så tog det tid att komma ihåg att jag dessutom visste vad jag skulle göra.

Men nu gör jag det. Jag går upp (efter att ha parlamenterat med mig själv om det möjligen inte är möjligt att somna om av mig själv) och sätter mig med en bok. Just nu ”Long tail”. Som möjligen är litet för intressant för att fungera riktigt bra i sammanhanget.

När jag sedan vaknar på morgonen så är jag utvilad.

(Till historien hör att så här har människor regelmässigt sovit i vissa historiska perioder – somnat stenhårt på kvällen och sedan vaknat på natten. Och då har man varit vakna tillsammans och ägnat sig åt det man inte orkat med på kvällen. För att sedan, efter någon timme eller så, sova vidare.)

Och med den avslutningen, så blev detta inlägg inte bara en kortlektion i vissa aspekter av sovandet, utan gav er dessutom en historisk anekdot att lägga fram på en middag då samtalet avstannat.

Glömde bort sömnrutinerna. Ingen bra idé! #blogg100 dag 54/1

(Som sagt – jag har snabbspolat hela min utmattningsprocess och nu, december 2015 är jag nästan färdig med gruppträffarna/sessionerna på Stressmottagningen och det börjar närma sig heltidsarbete igen)

Jag har börjat dricka svart te igen på kvällarna. Det funkade ett tag. Antagligen eftersom jag fortsatt med mina övriga sovrutiner (som jag skrivit om här och här):

  1. jobbat på att få till ”sömntrycket” genom att inte sova för länge, inte ens på helgerna
  2. regelbundna säng- och uppstigningstider
  3. promenad varje dag i dagsljus
  4. avslappning i form av Yoga Nidra varje dag (allt mellan 15 och 50 minuter)
  5. sängen används bara till sömn, inte till att ligga och mysa i eller läsa och absolut inte till att titta på något intressant på någon skärm

Men uppenbarligen är min sömn just nu i ett något sårbart läge. Några orosmoment i tillvaron och vips så gjorde den där doftande, heta koppen med Ceylon-te att sömnen vägrade infinna sig. Första natten som jag riktigt kände av det var igår och tillslut var det bara att gå upp och ta en insomningstablett.

Så nu ska jag göra som Kerstin Jeding (sömnexperten på Stressmottagningen) sa om sig själv:

”När jag känner att sömnen börjar bli dålig blir jag striktare med sömnrutinerna. Och då blir det ordning igen.”

Vad jag plussar på nu är:

  • prioritera nedvarvningstid på kvällen, tänk nattning via kvällsbad och välling fast i vuxenversion
  • ingen skärm efter halv nio
  • inget svart te!!!!

Återkommer med uppföljningsrapport.

 

Mer om sömnen #blogg100 dag 49/3

IMG_0002

Definitivt för ljust. Men svalt och skönt.

Jag glömde ju några saker i den senaste bloggposten som handlade om vad jag använt mig av för tips för att få till en bättre sömn. Och nu när sömnen har blivit så mycket bättre, så känns livet mer hanterbart. Klart att jag rekommenderar alla, särskilt stressade människor och absolut alla vi som är eller har varit utmattade att få ordning på sömnen.

Här är några råd till som jag följt:

  1. släck ner ordentligt och ha det mörkt i sovrummet
  2. ha rejält svalt i sovrummet – 14 grader är tydligen idealisk temperatur för våra sovande kroppar

Den psykolog som höll sömnstartsföreläsningen på Stressmottagningen heter Kerstin Jeding. Hon har en hemsida där det finns en folder att ladda ner som innehåller delar av hennes bok ”29 sidor mot sömnbesvär”.  Där finns bland annat sömndagbokssidor. Boken är tydligen slutsåld, men den finns att lyssna på hos Storytel. Gör det – det är Kerstin själv som läser boken på välmodulerad skånska. (Storytel brukar har provmånad för mycket liten peng och/eller gratis testveckor).

Att mäta – hjälp eller stress? #blogg100 dag 44/3

pulsmäta1.jpg

(2016 använder jag inte de här apparna längre eftersom sömnen för det mesta är bra och för att jag inte vill tävla i vilopuls. Jag har nyss varit på hälsokontroll och som vanligt var allt så toppennormalt. Precis som när jag var som mest utmattad. Hm. Vad säger det om hälsokontrollerna, egentligen?)

Här har jag mätt mig själv med hjälp av mobilen. Den första skärmdumpen visar en natts sömn som mätts av mobilen liggande på madrassen med ”ansiktet” nedåt. Den andra skärmdumpen visar vilopulsen när jag sitter i sängen på kvällen och skriver i bloggen. Pulsen mäts antingen genom att kameran läser av ansiktet eller genom att jag sätter fingret vid kameran och blixten lyser upp fingret. Magi i båda fallen, misstänker jag.

Den första appen heter Sleep Time (gratis på Appstore) och den andra heter Cardio (också gratis).

Vad är då meningen med det här förutom att det är allmänt skojigt?

Jo. Sleep Time försöker väcka mig vid en tidpunkt när jag störs som minst av att bli väckt. Inom ett tidsspann som jag angivit (i mitt fall 25 minuter) väcks jag av en stillsam musikslinga. Hittills har det varit behagligt. Ingen morgon har jag vaknat med den där svettiga paniken som en vanlig väckarklocka eller mobiltelefon kan åstadkomma när man rycks abrupt ur en dröm.

Själva analysen av sömnen – ja, jag vet inte vad det ger. Kanske ett kvitto på att jag verkligen sovit gott när jag redan känt att jag gjort det. Och en möjlighet att förstå mitt eget sömnbeteende. Som jag inte riktigt har jobbat med än.

Pulsmätaren har varit ett sätt för mig att förstå vilopulsen. Men det som var absolut mest häpnadsväckande var att meditation (sittande Zen-meditation i ynkapynka tjugo minuter) fick ner min vilopuls med 12-13 procent medan Yoga Nidra (yogisk sömn – djupavslappning) inte får ner den mer än några få procent.

Såklart har jag tidigare överanvänt RunKeeper. Men just nu struntar jag i att mäta promenader, cykelturer, obefintliga löprundor, skridskoturer och annat som kan kvantifieras med hjälp av allt det som ryms i en mobil. För fortfarande behöver jag fjärma mig från tanken att prestera märkbart. Mätbart.

Men tydligen kan jag inte avhålla mig från att tävla med mig själv i sömn och vilopuls. Eller?

 

Litet buddhism light, sådär #blogg100 dag 26/3

sensommar_och_vässarö 364

Vissa morgnar stannar kvar för alltid

Så jag gjorde min yoga nidra, den korta versionen för sent igår. Efter fyra på eftermiddagen.

Och så drack jag två kannor te. Å, så gott det var.

Dessutom tittade jag på katastroffilm till midnatt.

Allt som allt. Inte så smart.

Sov riktigt dåligt.

Men ändå. Vaknade utvilad. Njöt av cykelturen till jobbet. Åt finfrukost på jobbet och skrattade.

Tror bestämt att kroppen och själen håller på att läkas. Och att yoga nidra är en mycket effektiv väg. Ska fortsätta. Dagligen.

(Det går långsamt framåt i min återhämtning fast jag själv tycker att det är på rätt spår. Tänker jag nu 2016 när jag läser mitt inlägg från senhösten 2013.)

Sjätte och sjunde dagen – jag tror på djupavslappning! #blogg100 dag 26/2

IMG_0586

Utan bildtext

 

(Det börjar närma sig jul 2013 och jag har insett att avslappning är en del av byggstenarna för att tillfriskna.)

Att ordentligt slappna av varje dag funkar. Inte sitta-framför-TV:n-slappna av, inte dricka-te-läsa-bok-slappna av, inte en-liten-öl-slappna av, utan kroppslig-totalvila-och-vaket-sinne-slappna-av. Tjugo ynkapynka minuter.

MEN. Igår gjorde jag mina 20 yoga nidra-minuter vid sextiden på seneftermiddagen. Och nattsömnen blev inget vidare. Jag är inte säker på att det hade att göra med att jag gjorde min yoga nidra senare än vanligt, men det kan hänga ihop.

Idag lade jag yoga nidran tidigare och hoppas att jag kan sova som vanligt inatt. ”Det är en gåva att få sova som ett barn”. Jag brukar göra det.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=KvaHjACFHLY&w=560&h=315]

 

Glömde bort sömnrutinerna. Ingen bra idé! #blogg24

Jag har börjat dricka svart te igen på kvällarna. Det funkade ett tag. Antagligen eftersom jag fortsatt med mina övriga sovrutiner (som jag skrivit om här och här):

  1. jobbat på att få till ”sömntrycket” genom att inte sova för länge, inte ens på helgerna
  2. regelbundna säng- och uppstigningstider
  3. promenad varje dag i dagsljus
  4. avslappning i form av Yoga Nidra varje dag (allt mellan 15 och 50 minuter)
  5. sängen används bara till sömn, inte till att ligga och mysa i eller läsa och absolut inte till att titta på något intressant på någon skärm

Men uppenbarligen är min sömn just nu i ett något sårbart läge. Några orosmoment i tillvaron och vips så gjorde den där doftande, heta koppen med Ceylon-te att sömnen vägrade infinna sig. Första natten som jag riktigt kände av det var igår och tillslut var det bara att gå upp och ta en insomningstablett.

Så nu ska jag göra som Kerstin Jeding (sömnexperten på Stressmottagningen) sa om sig själv:

”När jag känner att sömnen börjar bli dålig blir jag striktare med sömnrutinerna. Och då blir det ordning igen.”

Vad jag plussar på nu är:

  • prioritera nedvarvningstid på kvällen, tänk nattning via kvällsbad och välling fast i vuxenversion
  • ingen skärm efter halv nio
  • inget svart te!!!!

Återkommer med uppföljningsrapport.

 

Mer om sömnen

IMG_0002

Definitivt för ljust. Men svalt och skönt.

Jag glömde ju några saker i den senaste bloggposten som handlade om vad jag använt mig av för tips för att få till en bättre sömn. Och nu när sömnen har blivit så mycket bättre, så känns livet mer hanterbart. Klart att jag rekommenderar alla, särskilt stressade människor och absolut alla vi som är eller har varit utmattade att få ordning på sömnen.

Här är några råd till som jag följt:

  1. släck ner ordentligt och ha det mörkt i sovrummet
  2. ha rejält svalt i sovrummet – 14 grader är tydligen idealisk temperatur för våra sovande kroppar

Den psykolog som höll sömnstartsföreläsningen på Stressmottagningen heter Kerstin Jeding. Hon har en hemsida där det finns en folder att ladda ner som innehåller delar av hennes bok ”29 sidor mot sömnbesvär”.  Där finns bland annat sömndagbokssidor. Boken är tydligen slutsåld, men den finns att lyssna på hos Storytel. Gör det – det är Kerstin själv som läser boken på välmodulerad skånska. (Storytel brukar har provmånad för mycket liten peng och/eller gratis testveckor).

Verifierad av MonsterInsights