Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Månad: mars 2014 (sida 1 av 4)

En sak jag inte fixar att skriva om #blogg100 dag 31

Fast det kanske vore bra om jag gjorde.

klimakteriet

Fy hundan. Sådant vi viskar om när vi lunchar och kommit litet närmare varandra. Vi kvinnor runt 50. Eller när vi fått i oss ett glas vin eller två och börjar prata allvar. Man vill inte vara först in i det. Och vad betyder det egentligen? Är det slutet eller en början?

Just nu har jag en väskryckar-prenumeration på Tara (egentligen vill jag bara åt premierna: godsaker från Bodyshop) och där är det påfallande många annonser för sexleksaker. Som om det är något den ”mogna” kvinnan behöver.  Eller vill ha. Får fråga mina jämnåriga kompisar om det. Om det ena hänger ihop med det andra.

Slutet. Början. Eller bara vardagligt mittemellan med konstiga inre värme-tsunamis och märklig sömn.

Påskmustkyckling – lättlagad höjdare #blogg100 dag 30

påskmust

Viktigt innehåll i kycklinggrytan!

Som Aktivisten sa:

– Det här smakar ju som kåldolmar!

Det har hon rätt i. Honungen och kålen sätter tonen tillsammans med den ingefärsdoftande, mustiga kycklinggrytan. Och glöm inte de rårörda lingonen! Receptet kommer ursprungligen från Linas matkasse. Jag har gjort några små justeringar och serverar helst potatis till. Passar bättre än ris när man väl kommit in på kåldolmespåret.

1 kg kycklingfilé

3 dl påskmust

1 1/2 tsk ingefära

1 msk soya

1 1/2 kycklingbuljongtärning

1 1/2 dl crème fraiche

Skär kycklingfiléerna i två eller tre bitar på längden. Bryn dem i smör eller olja, krydda lätt med salt och svartpeppar. Lägg över de brynta, men inte genomstekta kycklingbitarna i en gryta. Häll på påskmust, ingefära, soya, buljongtärningar och crème fraiche. Låt koka lugnt och fint i en kvart ungefär.

Koka potatis.

Rör 1 paket frysta lingon som du låtit tina med 3/4 dl socker så att sockret löser sig och lingonen vätskar sig (du vet hur det brukar se ut på finrestaurang när man får rårörda lingon – så ska resultatet bli)

Strimla kål, helst salladskål eller savoykål (kring 500 gram). Bryn i olja eller smör. Rör ordentligt hela tiden – det går fort. När kålen mjuknat och blivit litet brynt häller du på 1 msk honung och rör om. Salta och peppra.

Servera kycklinggrytan med potatis, brynt kål och rårörda lingon.

(Det här receptet mättar 4-6 personer beroende på hungrighetsgrad och hur mycket potatis man kokar)

(Självklart kan påskmusten bytas på julmust!)

För alla nytillkomna tittare! #blogg100 dag 29

IMG_0025

Tidigt en morgon

Jag tycker om att skriva. Men jag har inte vetat om jag lyckas kommunicera. Dessutom får jag gärna skrivkramp och idétorka när jag tänker att jag ska skriva något mer berättande. Så jag gick en skrivarkurs. Det var förlösande att få uppgifter. Då blev det alldeles lätt att skriva och berätta.

En av mina bästa texter handlade om Filippa Reinfeldt. Inifrån Filippa Reinfeldt. Den har jag publicerat tidigare.

En annan favorit är hämtad från arbetslivet. Postade jag också förra året.

Saker som händer på Youtube #blogg 100 dag 28

….om man skriver rätt saker i söket

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=36do7WJM1-g]

Om du inte orkar kolla på hela klippet: gå till Youtube och skriv ”beam me upp Scotty” eller ”use the force Luke” och se vad som händer. Och nu vet du också vad ett Easter egg är. Hoppas jag.

Med hjälp av mina barn får jag tillgång till en parallellvärld. Med egna legender, egen rangordning, egna interna skämt och egna hjältar. PewDiePie, TomSka, glitch, Easter egg, Smoosh, Annoying Orange, BatDad, Curtis Lepore. De här människorna, företeelserna, begreppen är en del av den värld nästa generation växer upp i.  Att Youtube förändras beroende på vad man skriver in i sökfältet är bara ett litet bevis på att vissa legender har blivit del av den ”verkliga” världen så att utvecklare får klartecken att göra underbara tokigheter även där storpengarna och affärsallvaret finns.

Bloggångest #blogg100 dag 26

favoriter

Topplista

En fjärdedel av tiden har jag lyckats leverera någonting varje dag. I denna utmaning Blogg100. Drygt 70 dagar och lika många inlägg kvar. Eftersom jag visste att jag skulle ha bråda veckor i början av denna hundradagarsperiod så förpublicerade jag en massa inlägg. Och tur var väl det – förra veckans astma- och allergi-lägerskola i Idre tog all tid och all energi. Det var som ett scoutläger med tentaplugg på toppen. Samt med schemalagda träningstillfällen. Två gånger om dagen.

Nu återstår det knappt 70. Vad ska jag skriva om? Eller vad vill du, ni, andra läsa om? För att få en indikation så tittade jag i statistiken. Att kategorin #blogg100 toppar är inte så märkligt, men sedan är det ju påtagligt vad som lästs mest. Det är inläggen som handlar om utmattningssyndrom, stress, arbetslivet och återhämtningen. Samt målet – välbefinnande.

Finns det mer att skriva? Kan jag göra det intressant? Kan jag tillföra något?

Kommentera gärna!

Kommer ni ihåg forskningsinstitutet i Schweiz? #blogg100 dag 25

Jag skickades till affären med ordern:

–          Köp schampot som Arwen gör reklam för!

Liv Tyler gör reklam för Panténe Pro-V fick jag då veta. Jag handlade sagda hårvårdsprodukt och ställde flaskan på badkarskanten. Några dagar senare när jag själv skulle använda schampot fick jag en oförklarlig känsla av att jag inte borde.

Just det!

Kommer ni ihåg ”stormen” för några decennier sedan om Panténe Pro-v. Det gjordes reklam där det pratades om pro-vitaminer och om något forskningsinstitut i Schweiz. Och det började pratas om det fantastiska schampot i bekantskapskretsen. Håret blev glansigare och såg friskare ut. Alla var glada.

Tills en dag när håren började gegga ihop sig som tuggummi. Särskilt de som hade blonderat hår råkade ut för detta. Frisörer beskärmade sig och började varna sina kunder. De fick klippa mycket mer än vad de och kunderna ville för att det ibland inte gick att reda ut tuggummitrasslet.

Så togs schampot upp i ”Plus”. Sverker var mer terrierlik än vanligt men den finlandssvenska kvinnan med den osannolikt blanka pagen från det multinationella företaget var extremt mediatränad och hon stod hela matchen.

Men. Folk slutade köpa schampot. Nu, 15 eller 20 år senare dyker det upp på min badkarskant igen. Med hjälp av Arwens svarta, blanka hår. Blir det tuggummi igen eller har schampot produktutvecklats?

"Vad bra du skriver! Du borde bli……. #blogg100 dag 24

……jurist.”

Jag tappade hakan av förvåning. Det var ett oväntat slut på en vacker komplimang.

Men det är klart. Särskilt jurister bör ju kunna skriva så att människor, de vanliga alltså, förstår hela innebörden. Inte bara enstaka ord och vissa meningar utan hela innebörden. Av ett brev, en skrivelse, en inlaga, ett beslut.

 

Det här med zombies #blogg100 dag 23

zombie

Och alltid ska de attackera. Utom i ”Warm bodies”,

Varifrån kom de, alla dessa zombies? Som hyfsat intresserad av populärkultur men rejält äckelmagad såg jag länge zombies som en marginell företeelse som konstiga typer med fäbless för ruttnande kött gillar. Men nu är de överallt. De har sedan länge passerat varulvarna och de senaste två åren definitivt gått om de mer estetiskt tilltalande vampyrerna.

Jag försöker förstå. Jag analyserar. Jag tänker att förkärleken för zombiesar har att göra med att de påminner oss om oss själva där i vardagen. När vi glosögt går i gången mellan pendeltågen och tunnelbanan i underjorden på Stockholms Central. När vi pressar oss framåt i kön på Ica. När vi hänger vid bardisken efter för många öl och försöker vara charmerande men lurar ingen. När vi twittrar om Melodifestivalen och ingen hör oss. När vi maniskt renoverar våra kök och badrum och laddar upp selfies på Facebook.

MEN. Som en mer realistisk och något mindre cynisk vän sa:

– Det är bättre att skjuta ner zombies än människor. Det har med spel att göra.

Jaha. Så är det kanske. För när jag nu tittar på skärmarna när 11-årige P och kompisar spelar spel, då är det nästan alltid zombies de mejar ner. Ibland en och annan alien, men absolut flest zombies. Och de finns överallt. I Vietnam, i både Syd- och Nord-Amerika, i Nazi-Tyskland och på månen. Överallt är de, zombiesarna. De exploderar och slits sönder. Blodet skvätter och inälvorna flyger. Men vad gör det, de är ju bara zombies.

Ända till ”Warm bodies” kom. Och zombiesarna fick själar igen. Eftersom de längtade så efter att känna känslor. Går det att skjuta på dem efter detta?

Ps. Under Kulturnatten den 26:e april kommer det att ske en zombieattack på Armémuseum i Stockholm. Ds.

Efterrättstårta som hängt med i fyrtio år #blogg100 dag 22

tårta

Det här receptet kommer från den dåvarande kökschefen (fast det hette väl inte så) på Birgittaskolan i Örebro. Vi pratar tidigt 70-tal. Jag har för mig att den kvinnliga kökschefen varit ute på de sju haven i ett tidigare liv och att det här tårtreceptet har anor eller har inspirerats av något latinamerikanskt. Men mitt minne kan ha spelat rejäla spratt med mig. Huvudsaken är att det här är en fenomenalt lättfixad och alldeles utsökt efterrättstårta.

Riv 400 g mandelmassa.

Blanda med 4 ägg, ett i taget.

Häll smeten i en smord och bröad springform.

Grädda i 180-190 grader i en halvtimme ungefär.

Då har du fått en saftig och god mandelbotten.

När kakbottnen har svalnat hyfsat lägger du på en tjockt lager äppelmos.

Ställ in i kylen för att svalna ordentligt.

Vispa 3 dl vispgrädde och bred på ovanpå äppelmoslagret.

Hacka 50-100 gr mörk choklad och strö över vispgrädden.

KLART!

Ps. Jag kan tänka mig att lemon curd skulle kunna vara ett intressant alternativ till äppelmoset. Att det är något som är syrligt tror jag är viktigt. Kontrasterna, komplementen är viktiga i den här efterrätten: den tunga, mandliga kakan, det syrliga äppelmoset, den lätt fadda och söta, luftiga vispgrädden, det strama, bittra i chokladen. Ds.

Verifierad av MonsterInsights