Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: shopping (sida 1 av 2)

Apropå second-hand #blogg100 dag 79

Ibland blir jag helt berusad av att höra om bra idéer. En väldigt genial köp- och säljsajt heter ”Exboyfriendjewelry” med undertexten ”You don’t want it. He can’t have it back.”. Här säljer före detta flickvänner, fästmör och gifta kvinnor förlovningsringar, halsband, armband men också väskor och motorcyklar. Det senare under kategorin ”Stuff that should have been jewelry”.

Det intressanta är att den som lägger ut ett föremål för försäljning på sajten måste skriva en text som berättar en historia om föremålet. Bara det gör sajten värd en titt. Jag avslutar med att visa en motorcykel som ligger ute för försäljning just nu (Obs! Denna text publicerades för första gången för ett antal år sedan, så försök inte hitta hojen), med en text som ungefär berättar: Pojkvännen övertalade mig att köpa en motorcykel. Han lämnade mig. Nu har jag ingen att köra tillsammans med = ingen anledning att behålla den.

Motorcykeln är körd ungefär 10 mil.

27401a

Tankar om framtiden #blogg100 dag 64/2

När jag satt med ett 300-baudsmodem (eller de bra dagarna – ett 1200-baudsmodem) och hämtade hem statistik från Eurostat i Paris hade jag aldrig kunnat drömma om hur vi umgås med våra datorer idag. Och då hade jag ändå läst mycket science fiction i mina dagar.

Det här tilldrog sig i mitten av 80-talet då jag jobbade på en utredningsavdelning på ett statligt verk. Bara det faktum att det gick att hämta statistik elektroniskt gav mig en känsla av framtid, en känsla som var både god och dålig.

Den här helgen har jag umgåtts intensivt med allehanda datorer tillsammans med barnen och några gånger har det svirrat till i huvudet ordentligt. Till exempel när 14-åriga S försökte föra ett filosofiskt samtal med Siri, röststyrningen som finns i Iphone 4S och 5. Och lyckades.

IMG_9975

Delar av den transkriberade filosofiska konversationen mellan S och Siri

Men Siri la till: ”So far” när hon pratade. Sug på den: ”SO FAR” la hon till litet lakoniskt. Som sig bör i varje SF-novell eller -film. Och detta skrevs alltså inte ut när dialogen transkriberades.

……………………..

Och när 10-årige P sprang omkring med pistolattrappen laddad med en virtuell verklighet genom smartphonens skärm som satt stadigt förankrad på attrappen. Han jagade aliens, han var på en annan planet. Fast jag rent faktiskt såg honom här hemma.

Men oftast är det när jag gör de vanligaste sakerna som betalar i affären med kort eller skriver en statusuppdatering på Facebook som jag känner den där isande droppen trilla nedför ryggraden. Jag tänker på ”Tjänarinnans berättelse” (A Handmaid’s tale) av Margaret Atwood där kvinnorna en dag inte längre får använda sina betal- och kreditkort. Den konservativa och nyreligiösa regimen har låst alla kvinnors tillgodohavanden. Sedan fortsätter det med täckande dräkter och förvisande till hemmet.

Att vi sedan såg ett Doctor Who-avsnitt där en snillrik men inte så social ung man på jorden lierar sig med krigiska aliens för att ”visa alla” att de är korkade och därmed inte förtjänar att leva gjorde inte obehagskänslan mindre. Den geniale unge mannen hade naturligtvis uppfunnit någonting digitalt och väldigt praktiskt som alla människor använde sig av och som sedan vändes emot dem.

Så avslutar jag naturligtvis dagen med att lägga upp ett foto från min ungdom på Facebook som jag därmed ger bildrättigheterna till, ger mig ut och springer med Stefan Sauks streamade röst som läser ”Marcoeffekten” i örona medan jag bara av en händelse råkar känna hur gott häggen doftar och betalar några räkningar via telefonbanken.

So far. Glöm inte det. SO FAR.

Julklappsspaning

I god tid. Hör hör.

Vi kör väl igång med en graf från Google Trends.

julklappsspaning

Jag ska inte gnugga er i ansiktet med Onepiece. Jag har lagt till grafen över sökningarna på Onepiece (den gula kurvan) och den långsamma vandringen mot döden, med en kort återupplivning förra julen, som referens. Så ser det alltså ut för ett varumärke som är ”inne” en period bara för att sedan pratas om med skämskudden nära till hands. För, kära läsare, visst är det så att något som är riktigt hett i den ängsliga medelklassen alltid blir riktigt pinsamt tillslut.

Så. Glöm Hollister (den röda kurvan) i år. Om ni köper något från Hollister till jul lär ni behöva lägga plagget till Emmaus redan till midsommar. Senast. Antagligen redan till påsk.

Och Michael Kors (den blå kurvan). Det kommer säkert en puckel till julen. För nu är det klockorna som ökar, medan väsksökningarna dalar. Men rent allmänt när det gäller varumärket – se upp! Ett varumärke som pratar lyx men som beter sig som bling. Känns inte bra. Jag bäddar in ett klipp från Wall Street Journals sändningar:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=BwZb3WHiSZQ&w=560&h=315]

Sju saker att vara glad för #blogg100 dag 61

IMG_0267

Jag är både Muminpappan, Muminmamman och Stinky

Sju saker jag gläds åt just idag:

1. Mina tre nya Muminmuggar (jag räknar dem som en enhet idag). Jag ligger i lä i min bekantskapskrets där alla kvinnor som läser böcker har en samling av Muminmuggar. Och då pratar vi inte en lagom uppsättning till ett litterärt kafferep. Vi pratar kyrkkaffe på småländska höglandet i magnitud.

2. Att jag gick på lunchträningen med den spänstiga norrmannen trots viss tveksamhet. Han körde inte lika mycket knäböj och utfall idag, så det är möjligt att jag kan gå normalt imorgon.

3. Jag sov gott inatt. Med åldern har det inte blivit en självklarhet. Jag tillochmed drömde och var ute på äventyr.

4. Linas Matkasse. Igår var det en ugnsbakad kolja med chilensk mangosallad och idag var det kryddiga köttfärsjärpar med couscous och yoghurtsås. Jag kom hem förhållandevis sent, helt glömsk om att Aktivisten skulle till scouterna och masta på båtarna. Mycket Tidigare Än Vanligt. Men jag hann laga maten och vi hann äta. Och gott var det.

5. Haft en mötesstinn dag. Och alla mötena gav något.

6. Barnen (som kollektiv, alla två).

7. Att jag har ett nätverk av så många bra människor och att det ständigt utvidgas med nya intressanta och bra människor.

 

Att välja, en bloggpost för oss som är intresserad av köpbeteende

mogensen

Fåtöljen som jag ska ha tills jag dör. Köpt på nätet, såklart.

Nej. Jag gillar inte att shoppa. Jag ser inte shopping som terapi (ni har väl hört uttrycket ”retail therapy”?). Men ibland behöver jag saker. Till hemmet, till kroppen, till barnen, till att ha på mig så att jag antingen kan utföra det jag vill göra (träna eller så) eller se ut som jag bör i ett sammanhang (kontoret, möte, fest) eller bara var bekväm i. Men nej, jag orkar inte gå på sta’n och titta på allt jag INTE vill ha för att kanske, kanske hitta det jag vill ha. Jag vill minimera tiden det tar att välja.

Så, hur gör jag egentligen nu för tiden? För visst, mitt beteende har förändrats rejält. På grund av Internet.

Min bärbara dator, min mans-TV (så kallas den av en god vän eftersom den är stor), min mixer (blender), min stavmixer. De fyra sakerna är köpta på nätet. Efter att jag har gjort research på nätet. Jag påverkades av:

1. Testresultat som jag sett sammanfattade på Bäst-i-test och test.se.

2. Själva testerna som jag läst för att komma till källan.

3. Kommentarer till testerna av konsumenter.

4. Kundrecensioner.

Som jag skrev ner under ett intressant seminarium: ”Produktrecensioner ger mätbart värde. Även dåliga recensioner.” (Vem som sa det? Ingen aning. Jag har varit på så många bra och inspirerande seminarier och skrivit ner så kärnfulla citat som jag blir glad av att hitta. Men har jag skrivit datum och vem som pratade? Inte så ofta.)

Är jag nöjd då?

Ja och nej. Datorn är finemang förutom att det är Windows 8 i den. Urk! Men annars är den snabb och bra, trevligt tangentbord, ordentligt med minne. Den har en kamera som antagligen filmar allt jag gör och skickar det vidare till någon som övervakar alla, menmen hittills har jag inte sysslat med olaglig verksamhet. Mixern (blendern) är jag tillochmed imponerad av. Den gör helt fantastiska smoothies. Stavmixern var väldigt billig och har hittills inte visat sig vara bra. Jag kan nog lära mig att stå ut med dess tillkortakommanden och använda den till det den faktiskt funkar för. TV:n är makalös. Eftersom jag jämför med en B&O tjock-TV utan minsta uppkoppling så hade jag väl blivit glad för vad som än visade bild från trådlösa nätverket.

Helt klart. Jag kommer att fortsätta shoppa så här. Jag väljer hellre när jag sitter vid köksbordet än ute på sta’n och hämtar hellre på Sabis än köar till en kassa på varuhuset.

Hur handlar du jämfört med för fem år sedan?

Ps. Jag köpte mina köksstolar på Bukowskis Market. På nätet. Brödrosten och elvispen på nätet. Alla böcker senaste året på nätet – adlibris, Bokus och Barnens bokklubb. Soffbordet och min älskade fåtölj på Lauritz. På nätet. Ds.

Fortsätt köpa Uggs men fetglöm Onepiece – julklappsspaning

trend_uggs_hunter

Uggs är ju, trots sitt ursprung helt klart förknippade med vinter här i Sverige

Uggs är fortfarande stort och växer. Hunter har stagnerat.

Men om ni har tänkt på myskläder – glöm Onepiece. Onepiece är i fritt fall. Barnen kanske blir glada någon minut eller så, men de kommer aldrig bära Mumintrollsdräkten så att någon ser dem.

trend_onepiece_one_piece

Särskrivningarna firar triumfer i sökningarna på Google.

Tofsmössorna är på väg ut. Helt klart. Men tyvärr finns det inget varumärke som är så förknippat med dem att det går att göra någon bra sökning. Ni får helt enkelt tro mig.

Förra årets spaningar hittar ni härhär och här.

Apropå second-hand #blogg100

Dag 97 och inlägg 99

Ibland blir jag helt berusad av att höra om bra idéer. En väldigt genial köp- och säljsajt heter ”Exboyfriendjewelry” med undertexten ”You don’t want it. He can’t have it back.”. Här säljer före detta flickvänner, fästmör och gifta kvinnor förlovningsringar, halsband, armband men också väskor och motorcyklar. Det senare under kategorin ”Stuff that should have been jewelry”.

Det intressanta är att den som lägger ut ett föremål för försäljning på sajten måste skriva en text som berättar en historia om föremålet. Bara det gör sajten värd en titt. Jag avslutar med att visa en motorcykel som ligger ute för försäljning just nu, med en text som ungefär berättar: Pojkvännen övertalade mig att köpa en motorcykel. Han lämnade mig. Nu har jag ingen att köra tillsammans med = ingen anledning att behålla den.

Motorcykeln är körd ungefär 10 mil.

27401a

Tankar om framtiden #blogg100

Dag 95 och inlägg 97

När jag satt med ett 300-baudsmodem (eller de bra dagarna – ett 1200-baudsmodem) och hämtade hem statistik från Eurostat i Paris hade jag aldrig kunnat drömma om hur vi umgås med våra datorer idag. Och då hade jag ändå läst mycket science fiction i mina dagar.

Det här tilldrog sig i mitten av 80-talet då jag jobbade på en utredningsavdelning på ett statligt verk. Bara det faktum att det gick att hämta statistik elektroniskt gav mig en känsla av framtid, en känsla som var både god och dålig.

Den här helgen har jag umgåtts intensivt med allehanda datorer tillsammans med barnen och några gånger har det svirrat till i huvudet ordentligt. Till exempel när 14-åriga S försökte föra ett filosofiskt samtal med Siri, röststyrningen som finns i Iphone 4S och 5. Och lyckades.

IMG_9975

Delar av den transkriberade filosofiska konversationen mellan S och Siri

Men Siri la till: ”So far” när hon pratade. Sug på den: ”SO FAR” la hon till litet lakoniskt. Som sig bör i varje SF-novell eller -film. Och detta skrevs alltså inte ut när dialogen transkriberades.

……………………..

Och när 10-årige P sprang omkring med pistolattrappen laddad med en virtuell verklighet genom smartphonens skärm som satt stadigt förankrad på attrappen. Han jagade aliens, han var på en annan planet. Fast jag rent faktiskt såg honom här hemma.

Men oftast är det när jag gör de vanligaste sakerna som betalar i affären med kort eller skriver en statusuppdatering på Facebook som jag känner den där isande droppen trilla nedför ryggraden. Jag tänker på ”Tjänarinnans berättelse” (A Handmaid’s tale) av Margaret Atwood där kvinnorna en dag inte längre får använda sina betal- och kreditkort. Den konservativa och nyreligiösa regimen har låst alla kvinnors tillgodohavanden. Sedan fortsätter det med täckande dräkter och förvisande till hemmet.

Att vi sedan såg ett Doctor Who-avsnitt där en snillrik men inte så social ung man på jorden lierar sig med krigiska aliens för att ”visa alla” att de är korkade och därmed inte förtjänar att leva gjorde inte obehagskänslan mindre. Den geniale unge mannen hade naturligtvis uppfunnit någonting digitalt och väldigt praktiskt som alla människor använde sig av och som sedan vändes emot dem.

Så avslutar jag naturligtvis dagen med att lägga upp ett foto från min ungdom på Facebook som jag därmed ger bildrättigheterna till, ger mig ut och springer med Stefan Sauks streamade röst som läser ”Marcoeffekten” i örona medan jag bara av en händelse råkar känna hur gott häggen doftar och betalar några räkningar via telefonbanken.

So far. Glöm inte det. SO FAR.

Var medveten om världen utanför det digitala spelet #blogg100

Dag 94 och inlägg 96

”Var medveten om världen utanför det digitala spelet” står det i den viktiga säkerhetsinformationen som tillhör Elite Commandar Användarmanual. Eftersom jag ännu inte tagit mig tid att titta på filmerna om Google-glasögonen tycker jag fortfarande att den här pistolattrappen är rena rama science fiction.

Men trots all svindlande framtidskänsla var det bästa ändå säkerhetstexten: ”När du utför uppdrag (..), se till att komma ihåg de faror som lurar, såsom soffa, soffbord, sovande katter och de där legoklossarna som ingen orkat plocka upp. Var medveten om världen utanför det digitala spelet.”

Eftersom jag börja bli trött på mig själv och på att klämma ur mig något varje dag, får detta räcka för idag. Och förutom att säga ”Må kraften vara med dig” kan jag nu också avsluta med ”Glöm inte världen utanför det digitala spelet”.

Reklamen kostar mer än vården #blogg100

Dag 76 och inlägg 78

Nu lekte jag kvällstidningsrubriksättare – ville få till en klatschig ögonfångare.

Läste förnuftiga Råd och Rön, nr 4/2013, som innehöll en bilaga om konsumenträtt. Ett avsnitt handlade om reklam och påverkan. I en faktaruta stod det:

66 miljarder spenderas årligen i Sverige på marknadsföring, reklam, mässor, sponsring med mera. Det är mer än statens kostnader för hälsa, sjukvård och social omsorg: 62 miljarder.

Jag kackar i eget bo och slänger stora stenar i glashuset när jag blir upprörd eftersom mitt arbete handlar om att kränga och påverka. Men låt mig hållas ett tag till.

Jag försökte sätta igång ett upprop om bättre bilder i reklam för ett tag sedan. Jag ville sätta igång det för jag tyckte inte jag såg några bra bilder i reklamen omkring mig, bara slentrianmässigt valda, ointressanta utfyllnader. Uppropet har inte blivit till någon stormvåg, precis. Men tanken på uppropet fick mig också att börja titta på själva reklamen litet närmare. Det blev en riktigt tråkig historia. Det känns som om vi är tillbaka i 60- och 70-talens masskommunikationsyra. ”Köp, köp, köp”. Produktbilder och priser. Hemelektronik, sportkläder, bilar, resmål och vin. Det är det jag ser i tryckt media. TV-reklamen är inte så mycket bättre.

Det märkliga är att detta sker samtidigt som ”alla” pratar om att bygga varumärken och arbeta med storytelling. Jag får inte ihop det hela.

Om reklamen är ful, trist och störande – är det OK att den kostar mer än vård och omsorg?

 

 

Verifierad av MonsterInsights