Månad: februari 2013 (sida 1 av 2)

februari 28, 2013 / Inga kommentarer

Dags för en lista #blogg100

Dag 17.

Idag blir det en lista från mina tonår. Jag och min förlorade tvilling brukade lista tjocka och mycket läsvärda böcker. Det var viktigt att de var tjocka för det innebar en förlängd njutning.

1. ”Bara en mor” av Ivar Lo-Johansson

2. ”Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf

3. ”Scruples” av Judith Krantz

4. ”Mästaren och Margarita” av Michail A. Bulgakov

5. ”Kvinnorummet” av Margaret French

”Å, forna tider kvinnor!”. Parat med riktigt präktigt tantsnusk om den rundhyllta Wilhelmina Winthrop som blir den slanka tjusiga Billy Ikehorn som får ligga. Bredvid Rya-Rya vars inåtpekande tår hade gjort sig bättre på en spröd överklassdam men som nu badade naken och därmed beseglade sitt öde för all framtid. Medan Mira lever Mad Men-fruliv och gör uppror mot det. Och över Moskva och resten av världen svävar trickstern djävulen. Är det inte han som skipar rättvisa?

Obs! Listan är ingen topplista. Se böckerna som sinsemellan likvärdiga. I vår tonåriga värld var de det.

februari 27, 2013 / Inga kommentarer

Idag behöver du inte ens läsa, #blogg100

Dag 16.

Jag drabbades av den här reklamfilmen på bio i London i mitten av åttiotalet. Reklamfilmen kommer aldrig att lämna mig, men vad det var för film jag sedan såg, det kommer jag inte ihåg.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=_SsccRkLLzU&w=420&h=315]

februari 26, 2013 / Inga kommentarer

Om fyra år blir det total solförmörkelse #blogg100

Den här bilden på Shoshone Lodge & Guest Ranch används med tillstånd av TripAdvisor

Dag 15.

2017, mer bestämt den 21:a augusti kommer det att bli total solförmörkelse som kan ses i USA. Eller i alla fall på en del väl valda ställen i USA.

Det här har jag fått lära mig via en sajt jag hamnade på efter ett tips. På nätet, såklart. Sajten är ganska ful men full av intressanta fakta. Det finns kartor som visar hur smalt bandet är där man ska befinna sig för att uppleva den totala förmörkelsen. Jag förväntar mig inget mindre än något liknande den fasa som sprider sig i ”Solens tempel” (när Tintin är i Latinamerika, oklart vilket land) när solen försvinner.

Kanske är det dags att börja spara pengar, att boka rum på Shoshone Lodge utanför Yellowstone National Park för att bila genom parken den där måndagen i augusti om fyra och ett halvt år för att framåt eftermiddagen se till att vara i det område där det blir mörkt.

Via sajten hittade jag en karta som är kopplad till Google Maps så att det går att närstudera det område man planerar att befinna sig i. Just där jag hade tänkt mig att vara är det mest berg och en del skog. Inte så mycket byggnader. Bäst att äta en rejäl frukost på Shoshone Lodge, helt enkelt. Vilket verkar lätt gjort, om man kollar in deras meny.

februari 25, 2013 / Inga kommentarer

Matte – plåga eller lust? #blogg100

Dag 14.

I veckan som gick blev jag uppmärksammad på en debattartikel om matematikens inte-så-nödvändighet av en Facebook-kompis. En professor i Linköping, Stellan Welin skriver bland annat:

Satsa mer på spännande naturvetenskap än att traggla matematik med ointresserade elever.

Och det här skriver han i polemik med ett antal företrädare för näringslivet och utbildningsväsendet som har satt samman och startat Mattekommissionen. De tar upp och fortsätter prata om att svenska skolelever i gemen eller i medeltal har sjunkande mattekunskaper. Särskilt i jämförelse med barn och ungdomar runt om i världen.

Det kanske är sorgligt. Men, säger Stellan Welin:

Att inte kunna läsa och förstå olika språk är ett betydligt större handikapp i vardagslivet än att inte kunna så mycket matematik. Många elever tycker matematik är svårt och jobbigt. Inte så konstigt eftersom de flesta inte använder sina färdigheter utanför skolan.

Jag är inte av åsikten att allt lärande måste vara lika roligt som att spela dataspel, men om det går att göra det spännande så är det toppen. Jag, en numera väldigt nyfiken människa som söker kunskap och samband i det mesta var efter tolv år i skolan ganska säker på att det inte fanns något roligt att lära sig. Ett av mina värsta ämnen var historia som bara blev årtal som jag kunde hålla i minnet tillräckligt länge för att skriva rätt på proven, men inte mer. Och när jag sedan läste ekonomisk historia på universitetet var det som en helt ny värld öppnade sig. Det fanns sammanhang! Det fanns utvecklingstendenser! Det fanns förklaringsmodeller! Det fanns skeenden som hängde ihop!

Svaret på allt är inte mera pluggskola, hur mycket Jan Björklund än tjatar om det. Det värsta är att ju oftare han säger det, desto mer blir det till en sanning. Jag vet av egen erfarenhet att pluggskolan mest är av ondo. Den dödar nyfikenheten och premierar kortsiktigt lärande. Det går att hitta tillbaka till sin egen kunskapstörst, men hur många orkar?

februari 24, 2013 / Inga kommentarer

Begreppsförskjutning och tolkningsföreträde, två intressanta företeelser. Del 1. #blogg100

Dag 13.

Jag tar itu med begreppsförskjutningen först och tar ett väldigt vardagligt exempel för att beskriva vad som händer med begreppen ibland. Ett lutande plan. Uppåt eller nedåt?

Ta begreppet ”sallad.” När jag växte upp betydde det salladsblad, gurkskivor och tomatklyftor. Salladsbladen var mjuka, gurkskivorna halvknapriga och tomaterna hårda och ljusröda (smaklösa, alltså). Väl inblandad i salladen var dressingen; Maille-vinäger och Matolja (vidare definition onödig på den tiden), salt och vitpeppar. Alltid vitpeppar på den tiden.

Femton år senare hade begreppet ”sallad” utvecklats till att betyda en bädd av isbergssallad på vilken det tronade; tomat-, gurk- och paprikabitar. Och några majskorn. På toppen låg ost-och-skinka, räkor eller tonfisk-och-ägg. Min kompis som sommarjobbade på ett litet försäkringsbolag vid Berzelii Park brukade äta lunch på Smuggler. Då kunde man sitta ute på Östermalmstorg och knapra isbergssallad. Som ju var huvudingrediensen.

Nu när människor säger ”Jag åt bara en sallad till lunch” så innebär det ofta en portion pasta, en portion bulgur, ett lass kokta bönor, ett halvt fetaost-paket, ett halvt kokt ägg, en stekt kycklingfilé i strimlor och en knapp deciliter dressing av majonnästyp. Och just det – några ärtskott också.

”Where’s the beef?” var en slogan som användes av en amerikansk hamburgerkedja för många år sedan och som sedan blev ett talesätt. Kanske dags att mynta begreppet ”och var är tomaten?”?

Och här är reklamfilmen från Wendy’s när Clara Peller för första gången skrek ”Where’s the beef?”

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=R6_eWWfNB54&w=420&h=315]

februari 23, 2013 / Inga kommentarer

Om dumma kvinnor. #blogg100

Dag 12.

Sanningen är att den kvinnoroll som pådyvlas oss från vår första stund på jorden är en kapitalisternas dröm. Vi jobbar billigt, vi köper deras skit och det var jävligt länge sedan vi höjde våra röster.

Citatet är hämtat från en krönika i Proletären. STOPP! Låt inte orden ”kapitalisternas” och ”Proletären” avskräcka dig från att läsa vidare. För det är en väldigt rolig och tänkvärd text. Den heter ”Dumma kvinnor?” och är skriven av Jenny Tedjeza.

Känner du igen dig? Du är inte ensam. Nu har jag skrivit om det. Det är första steget.

Så blir jag osäker – tänk om mina kollegor läser det här? Och de jag kanske någon gång i framtiden ska söka jobb hos? Får jag vara feminist utan att bli straffad? Kan jag länka till Proletären utan att människor ska börja se mig som paria i den borgerliga förorten där jag och mina barn bor? Måste jag balansera det här inlägget med att skriva om värdet av en ofärgad vaxpenna när man lägger rött läppstift på 50-åriga läppar?

februari 22, 2013 / Inga kommentarer

Att skriva är att tänka. #blogg100

Dag 11.

Utan de människor jag lärt känna genom kärleken till nätet skulle jag inte få den inspiration och de nya tankarna som jag har blivit beroende av. Här är en brutal uppmaning att skriva. Den är laddad med tunga argument. Utan Inger R hade jag inte fått länken hit som Nicklas Lundblad hade i sin sammanfattning av Ben Hammersleys intressanta föreläsning om vad dagens arbetsliv gör med oss.

Kanske kom denna bloggpost mer att handla om nätkärlek än om skrivande? Rättning i ledet!

Skriv för att tänka. Så enkelt är det. Varför inte börja med Julia Camerons ”Morning pages”?

februari 21, 2013 / Inga kommentarer

En hyllning till öppna landskap. #blogg100

Dag 10.

Å, vad jag gillar att sitta i kontorslandskap!

Eftersom jag är så nyfiken och har selektivt god hörsel är jag mycket välinformerad. Av småsnuttar av samtal kan man uttyda en hel del. Särskilt om man lägger ihop vad man kan snappa upp i ett fikarum med vad man hör utanför ett mötesrum och så pusslar man ihop det med ett papper någon har glömt i skrivaren. Toppar man det med ett brottstycke ur ett telefonsamtal, då är det ganska lätt att ha full koll på vart ens organisation är på väg och vilka frågor som är mest brännande.

Om jag kan jobba effektivt i kontorslandskap?! Mja. Men vem kan det. Läs mer här, en sammanfattning av vissa rön kring det moderna arbetslivet med titeln ”Vi arbetar oss dumma”.

februari 20, 2013 / 2 kommentarer

Sälja sin själ eller ett enkelt utbyte. #blogg100

”Blodsmagi” av Tessa Gratton

Dag 9.

När den litterära PR-verksamheten Booked satte igång hängde jag på direkt. Att få en alldeles nyutkommen bok (en inbunden!) att ta i och lukta på och läsa och sedan bli tillfrågad om vad jag tycker. Vilket utbyte! Jag tyckte att jag bara kom ut som en vinnare.

Efter några böcker började jag bli tveksam: känner jag mig köpt eller tycker jag på riktigt om böckerna? Då hade jag läst ”Tivoli” av Kim Kolliander (pseudonym för Erik Wijk ), lyssnat på ”Ön” av Lotta Lundberg, hetsläst ”Rör mig inte” av Tahereh Mafi och fnissat mig igenom ”Blått blod” av Lars Ragnar Forssberg. Som tur var anslöt sig fler och fler till Booked som hugade läsare, så jag blev utan böcker i några månader.

Men så fick jag turen att läsa ”Blodsmagi” eftersom jag för en gångs skull var snabb att kolla mejlen och därför kobrasnabb att trycka på ”jag vill ha”-knappen. Jag har nog inte lämnat tonåren när det gäller läsningen, jag hetsläser och blir gärna förförd av en bra historia. Vampyrer har jag just inget för, jag läste aldrig Ann Rices böcker, har inte sett Twilight-filmerna och gäspade mig igenom några avsnitt av ”True blood” men magi är jag svag för. Har jag förstått med åren. Den inre kraften och det goda mot det onda. Ja, ni vet.

Jag vet inte om den lämnar några djupare spår, men ”Blodsmagi” är ett fint hantverk. Just inga lösa trådar, kärlek, syskonskap, ren ondska och den oupptäckta kraften som kommer till liv. Att upptäcka sanningen om sin egen familj och sin egen historia. Det är spännande hela vägen.

Nu ska jag lämna boken vidare till trettonåringen. Ska bli spännande att höra om den griper tag i henne.

Har jag sålt min själ? Så tusan jag har. Det här går jämnt upp.

februari 19, 2013 / 1 kommentar

Du måste se "Bully", #blogg100

Dag 8

Idag blir det kort. Bara en rekommendation att se Dox-dokumentären ”Bully” på SVTPlay. Eftersom jag vet att du har en smartphone kan du lika gärna titta på ”Bully” när du åker kollektivt till och från jobbet eller skolan. Det finns ingen ursäkt att inte se den. Men du måste snabba dig på, den ligger bara kvar på SVTPlay några dagar till.

Se klart den – den slutar i nätkärlek och visar vad som kan åstadkommas om vi gör saker gemensamt. Men vägen till slutet är smärtsam. Det som upprörde mig allra mest var de vuxnas handfallenhet och förmåga att prata sig bort från ansvar. Det hade varit skönt om jag kunnat konstatera att de amerikanska skolmänniskorna varit helt olika de svenska.

Det var märkligt att i en film som handlar om så smärtsamma saker så finns det bilder som är så vackra. Flera gånger intervjuas människor sittande i kvällsljus utomhus med den stora amerikanska naturen närvarande.