Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Månad: december 2014 (sida 1 av 3)

Jag fick ett läsarbrev

jul i vårt hus

Innan det börjar tindras. Absolut sant. Trovärdigt. Autentiskt. Inte så påtagligt snyggt, eller hur?

Att dela med sig.

Jag fick ett läsarbrev via Facebook. Från en främling som jag berört. Att läsa hennes ord som hon tagit sig tid att skriva till mig, det var en storslagen julklapp. Hon beskrev hur hon kommit till bloggen via Elmer Diktonius dikt ”Maskinsång” (orlodoffa doschkoff). Hon avslutade med: ”Jag kommer att följa dig i FB och i bloggen. Du skriver så det går rakt in i hjärtat. Tack och kram”

Det fick mig att vilja vara snäll. Eftersom jag ska handla och packa några paket och – ja, det är ju jul imorgon, så avslutar jag för idag med tips på tre väldigt snälla serier på Netflix:

”New Tricks” om tre gamla poliser som återanvänds tillsammans med blond, sträng och kvinnlig kommissarie. Mycket omtanke, många koppar te, många besök på puben och en hel del gula och sneda tänder. Så där som folk såg ut för bara tio år sedan i verkligheten.

”Call the Midwife” (Barnmorskan i East End) om en ung barnmorska i Londons fattigkvarter på 50-talet. Sant är det visst, Fullt av medmänsklighet, en massa te (såklart – det blir man snäll av!), kärlek, vänskap, födslar och ibland död.

”Derek”. Alltid ”Derek”. Ricky Gervais snällhetsepos om det goda i människan. Om svagheterna och hoppet som aldrig dör, om vänskap, om lojalitet, om medmänsklighet, om att se det som är bra hos varje människa. Samtidigt som det är så roligt.

 

 

Spaning och julklapptips. Nedräkning.

nutida

Några nutida fenomen och deras utvecklingskurvor

Två dagar till julafton. Tre dagar till radioskugga. Jag tänkte invänta mina födelsedagshälsningar på Facebook (jag delar födelsedag med Jesus och Annie Lennox, sa jag förr i tiden) och sedan börjar den vita månaden.

Men. Julhetsen är väl som värst nu. ”Har jag köpt rätt julklappar?” ”Kommer granen att barra redan innan jag tar in den från balkongen?” ”Glömde jag kanelen i pepparkakorna?” ”Har jag saltat köttbullarna för hårt?” ”Borde jag inte använt sill från tunna istället för 5-minuters-sillen?” ”Kommer Michael Kors-väskan att vara passé redan i sommar?”

Den enda fråga jag kan svara på är den sista. Nej, den kommer inte att vara passé, men å andra sidan kommer den inte att kännas särskilt het eller edgy heller. Kolla mina spaningar om Michael Kors och andra varumärken.

Vilket osökt för in mig på hur vi bygger våra liv, våra existenser och identiteter med varumärken. Att det är en väldigt stor skillnad från bara tjugo år tillbaka i tiden.

– Är du också Filippa K-tjej? sa en av våra konsulter till mig eftersom vi hade likadana jeans.

Är jag det? Jag köper en del kläder därifrån, men betyder det att jag är en Filippa K-tjej? Vad är en Filippa K-tjej? Vad kännetecknar en Filippa K-tjej? Jag har mina aningar, men de lämnar vi därhän. Det intressanta är språkbruket och hur ett varumärke används för att definiera oss.

(Fast det är klart – redan för 35 år sedan kallades en tjej i min bästis klass för Gucci. Hon var verkligen före. Eller de omkring henne som gav henne namnet.)

Nu måste jag knyta ihop den här säcken som är fylld till bredden med spretiga julklappar. Och det gör jag genom två rekommendationer:

1. Spela Logo Quiz i helgen och förundra och förfära dig över hur mycket skräp du har i hjärnan som har med varumärken och dess symboler att göra. Vill du bli än mer förfärad – låt dina barn och barnbarn spela spelet.

2. Strunta i att köpa den sista julklappen som ändå bara skulle köpas på rutin och utan inspiration eller känsla. Lägg pengarna i några EU-migranters sladdriga pappersmuggar istället, köp en termos och gå med i Termosprenumerationen eller skänk pengarna till Stockholms Stadsmission, Läkare utan Gränser eller annan välskött organisation. (Vågar man skänka till Röda Korset nu? Jag är fortfarande skeptisk.)

Ps. Å. Någon som frågar efter kurvorna i bilden högst upp. Javisst. Shabby chic är lika med svennigt nu. Surdeg har införlivats med mellanmjölken och javisst, det var ju mustaschkampen i november men annars fortsätter skägget sitt intåg i svenska folkhemmet i lugn takt.

Vit månad?

IMG_0090

Dags att hellre hänga här än på Facebook. Eller?

 

Funderar på idén att avstå sociala medier i en månad. Inte blogga, inte kolla Facebook, Twitter eller Instagram. Inte publicera något alls. Strunta i LinkedIn. Avsluta alla dueller på Wordfeud och inte ta upp några nya.

Är det möjligt?

Vad tror jag att jag uppnår med en vit månad?

– koncentration

– närvaro

– lugn

Har någon av er testat?

Pulled pork – enklaste och godaste receptet

pulledpork

Pulled pork är snart lika svennigt som tacopajen

Pulled Pork är verkligen gott. I Linas Matkasse har det två gånger skickats med fläskkarré (svensk) som jag tycker är en riktigt otrevlig bit kött. Båda gångerna har jag INTE använt fläskkarrén till det Lina tyckte att jag skulle göra utan jag har gjort Pulled Pork istället.

Några gånger har jag stått där på hojparty och gnagt på en bit gurka, en grillad majskolv, en bit baguette och en skiva grillad fläskkarré. Bara då kan en skiva karré ha någon som helst charm, tillsammans med halvljummen öl ur flaska och prat om storsidor, S&S-förgasare och motivlack. Nej, jag ser fläskkarrén som en trist bit kött som innebär alldeles för mycket pillande för mig som inte klarar av oklara konsistenser (fett och brosk och senor).

Men, då finns ju den underbara uppfinningen Pulled Pork som innebär att jag kan äta fläskkarrén, njuta av den och absolut inte behöva slänga den.

En bra Pulled Pork bygger på fem saker:

– lång tid i ugnen på låg värme

– lök i formen

– väl ingnidna kryddor i riklig mängd

– tillräckligt mycket vätska

– Texas Longhorns Steak Sauce

1. Minst fem timmar, gärna sex på 125 graders värme

2. En gul lök (minst) i klyftor samt 5-6 vitlöksklyftor som gärna placeras under köttet i formen

3. 1 msk malen spiskummin, 1 msk malen koriander och chiliflakes upp till en matsked samt 2 tsk salt. Gnid in köttet med blandningen.

4. Räkna med 3 dl vätska allt som allt: ta den ketchup och den chilisås av tomatkaraktär som du har hemma (sötman är viktig!) och se till att blanda med en halv deciliter Texas Longhorns Steak Sauce – den är rökig, kryddig och stark och är svår att byta ut. Blanda alltihop och häll över köttet som ligger i en ugnsfast form eller i en gryta som funkar i ugnen. Täck med lock eller ugnsfolie.

5. Ja, såsen har jag redan ordat om. Som sagt – den är viktig.

När alla långsamma timmar har gått ska köttet kunna dras isär med gafflar. Blanda köttet med den goda såsen och den mjuka löken. Servera i hamburgerbröd eller tortillabröd med någon god yoghurtdressing (hackat äpple och senap eller limesaft och -skal), mera Texas Longhorn Steak Sauce, skivad rödlök, tomatskivor och salladsblad av någon knaprig typ.

Receptet gäller en köttklump på 800-1000 gr. Och det ska vara svensk gris, kom ihåg det! Gärna ekologisk, såklart.

pulledporkbild

Här ligger den i kryddor inklappade karrén på sin bädd av lök.

 

 

"Överflöd" – ett tänjbart begrepp?

IMG_0399

Såklart att du är värd ett nytt kök, älskling!

 

Jag har den senaste veckan haft anledning att fundera över begreppet ”överflöd”. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det var något jag skulle behöva argumentera för, att vi lever i ett överflödssamhälle. Jodå, jag har en del människor i mitt Facebookflöde som har det knappt, på grund av sjukdom, utförsäkring, arbetslöshet eller funktionshinder, men det är inte från det hållet jag fått mothugg. Kan vi inte bara titta runt omkring oss och enas om att de allra flesta i vårt land lever i överflöd. Hur svårt kan det vara?

Men då inser jag att allt beror på vad och vem man jämför sig med. Det är klart, jämför man sig med Paris Hilton eller Kim Kardashian, javisst, då lever vi alla i armod. Kanske är det så att vi utsätter oss så mycket för de überrikas livsstil att en del av oss börjar tro att det är vår rättighet att äga inte bara en utan tio Prada-väskor, att det är en självklarhet att ha en walk-in-closet som är full av kläder ”en vogue”. I det perspektivet är vi alla fattiga, såklart. Och överflödet tillhör endast Kim, Kanye, Paris och Hollywood-fruarna.

Som jag berättat är jag nationalekonom från början. Jag pluggade nationalekonomi och jobbade med det på 80-talet. På den tiden lärde vi oss att den privata konsumtionen måste stävjas. Och, håll i er nu, det hade absolut INGENTING kommunistiskt över sig. Det hörde till makroekonomins grundteser på den tiden. Anledningen till att den privata konsumtionen skulle hållas på mattan var att den driver inflation och inflation var det värsta nationalekonomerna visste på den här tiden. Recession, tillbakagång hade inte inträffat på många årtionden, så deflation (motsatsen till inflation och som på den här tiden var en följd av tillbakagång) kunde man knappt stava till. Medan inflationen inte bara spökade utan gjorde pengarna allt mindre värda, år från år.

Men så hände detta – att köpandet, shoppandet, konsumerandet har blivit gott. Tillochmed aktningsvärt,. Vi SKA konsumera. Det är den privata konsumtionen som sägs vara motorn i ekonomin.

Jag är ingen bitter gammal nationalekonom. Jag är bara måttlöst förundrad. För det hände sig också i veckan att jag insåg att även människor på vänsterkanten har helt köpt in sig i den nya konsumtionsideologin. De behöver lyssna på Fredrik Lindström och Henrik Schyffert i ”Ägd” för att ögonen ska öppnas.

Vad jag alltså har lärt mig senaste veckan:

  • överflöd är ett extremt relativt begrepp
  • konsumismen omfattas av de flesta, från vänster till höger
  • historielöshet är farligt, farligt

”Överflöd” är ett begrepp som alltså kan diskuteras. Tycker vissa. På samma sätt vill jag också hävda att ”fattigdom” kan diskuteras. Eller i alla fall begreppet ”relativ fattigdom”. För det är ju det som en del mer eller mindre välbärgade människor upplever sig leva i när de jämför sig med de überrika. Ursäkta att jag skriver det, men de vuxna människor som känner så borde skämmas. Nej förresten, skam är ingen konstruktiv känsla. De borde istället för att skämmas börja reflektera och sluta med sitt slappa tänkande.

Och med det sagt, vill jag bara avsluta med ett julklappstips – boken ”Jämlikhetsanden” som handlar om hur mycket bättre människor mår i mer jämlika samhällen. Och ett mer jämlikt samhälle betyder här ett samhälle som har mindre inkomstklyftor. Ju mindre skillnader mellan låg- och höginkomsttagare desto bättre hälsa och välbefinnande på i princip alla sätt.

Ps. Jag kommer ihåg vad Susan, min amerikanska kompis berättade för länge, länge sedan. Hon hyrde övervåningen på ett hus som ägdes av ett par. En gång hörde hon dem diskutera om det inte var dags att skaffa barn nu. Mannen var inte helt med på noterna, tillslut hade han levererat alla sina argument MOT att skaffa barn just då varvid han skrek hjärtskärande ”I want my toys” och stormade ut på gräsmattan där hans åkgräsklippare stod bredvid allt annat som definierade honom. Ds.

Pps. Sitter jag i glashus? Jajamensan. Men det återkommer jag till. Vänligen edra, Issadissa et. al.

Kom fram hel och hållen till jul.

IMG_0111

Så här kommer det i alla fall inte att se ut i jultrafiken.

 

Det är tur att det kommer ut bra saker från avdelningen jag jobbar på så att den enorma tröttheten som jag försöker skaka av mig inte inverkar på bloggandet. Precis lagom till jultrafiken har vi tagit en fram sajt där man kan räkna fram hur lång tid det MINST ska ta för julresorna med bil. För varför stressar vi så mycket just då, när det är som mörkast och halkigast och trängst på vägarna? Kort sagt, när det är som farligast.

Har du barn eller hund i bilen? Då läggs det på tid eftersom ni behöver stanna litet oftare.

Finns det några vägbyggen på vägen? Då kan det läggas på mer tid.

Ska det regna eller snöa? Mer tid för att då måste du ju dra ner på farten, eller hur?

Med hjälp av öppen data från Google Maps, Trafikverket, SMHI och Sveriges radios trafikrapportering så beräknar vår sajt den tid det MINST ska ta för dig att åka hemifrån till julfirandet just den dagen du tänkt åka.

Dina Restider heter sajten.

Imorgon kommer jag att återkomma med egengenererat material eftersom jag haft anledning att fundera över begreppet ”överflöd” och vilka känslor det ordet kan väcka hos människor.

Mårran eller Snusmumriken? Mer om ensamhet.

Det här med ensamhet skrivs och pratas det ju extra mycket om kring jul. Och som jag tyckt synd om människor som varit ensamma på jul. Både sådana som jag läst och hört om och så förstås människor som jag borde ha umgåtts med.

Men ensamhet är ju tudelat i högsta grad – det kan var det hemskaste man kan vara med om och det kan vara en absolut välsignelse. I mina tröttaste och svartaste stunder känner jag mig ekande ensam, vilka som än är i närheten. Och nu, när jag skriver det här har jag haft ett drygt dygn i välsignad ensamhet och ser fram emot ett dygn till i samma välsignade tillstånd.  Jag njuter av att få bestämma själv över tiden och maten, jag låter tankarna fara iväg, tumla runt och kanske landa med något vettigt, uppiggande eller ingenting alls. Just nu är jag i Snusmumriken-ensamheten. Den självvalda, underbara. (Jag har skrivit om det här förut.)

Medan Mårran-ensamheten är hemsk. Den handlar bara om att vara utanför. Utanför allt – gemenskap, kärlek, sammanhang. Den ensamheten är grå, kall, avståndsgörande.

Det var en väldigt intressant artikel förra veckan i DN om hur kreativa människor fungerar. Rubriken var ”Kreativitet kräver mycket vila”. Jag vill inleda avslutningen med ett citat som i högsta grad anknyter till vad jag skrivit om idag:

Kreativa personer tycks också vara både extremt inåtvända och utåtriktade. Även här pendlar de mellan ytterligheterna. Efter tät kontakt med kolleger och vänner kommer längre eller kortare stunder med totalt fokus på arbetsuppgiften.

Och så blir den definitiva avslutningen en bild på en tröja från Lookhuman. För ibland är det precis så det är. Och andra gånger vill mingel- och samtalslusten aldrig ta slut.

lookhuman_introvert

Verifierad av MonsterInsights